För en tid sedan gjorde myndigheterna i den kinesiska hamnstaden Xiamen, tidigare mera känd under namnet Amoy, en alarmerande upptäckt. Ombord i ett anlöpande fartyg av icke angiven nationalitet påträffades stora mängder kackerlackor. Vid en grundlig inspektion hittades mer än 20.000 döda småkryp! Givetvis lades fartyget i karantän, varpå sanering påbörjades.
Sådan tur att vi inte tuffade dit med en av mina sju ”orientare” (fartyg inom Svenska Orient Linien), där jag hade en årslång törn. I byssans torrförråd fanns så kallade halvfabrikat i stora bingar. Där trivdes de små krypande fripassagerarna. Det var nog oundvikligt att en del av dem råkade slinka med som extra proteintillskott när halvfabrikaten omvandlades till besättningens måltider. Det är möjligt att det var inbillning, men jag vill minnas att det ibland kunde knastra lite när maten tuggades.
De anses kunna sprida olika sjukdomsalstrande smittor, men den egenskapen upphörde nog under den för kocken oavsiktliga tillagningen av dem.
I vissa asiatiska länder förekommer det att man medvetet äter tillagade kackerlackor, och i Kina ingår de i traditionell medicin. Kanske bidrog de europeiska ostindiefararna till att föra dem därifrån till Europa på 1700-talet. Den så kallade tyska kackerlackan, kallad så av Linné, är allra vanligast bland dem vi möter. Men den hade sitt ursprung i Sydostasien innan den spreds över världen.
Kackerlackor är svårslagna som överlevare. De tros ha funnits i miljontals år och kan förväntas finnas kvar långt in i framtiden. De anses rentav kunna överleva ett kärnvapenkrig.
Utöver förekomsten ombord minns jag dem även från sovjettidens skabbiga flygplatshotell i Moskva, som ironiskt kunde kallas ”Moscow Hilton”. Där brukade min familj mellanlanda och övernatta under Aeroflot-resor till och från Japan.
Allt är inte äckel och elände med kackerlackan. Tänk bara på den spirituella mexikanska folksången La Cucaracha, vars spanska namn betyder just det.
Ännu mindre ohyra kunde också förekomma ombord i fartyg. De flesta som varit till sjöss i handelsflottan minns nog äldre sjöbröder som närmast rituellt brukade banka skeppsskorpan eller knäckebrödskanten i bordet, ursprungligen för att få ut eventuella småkryp.
Fotnot: Karantän är ett intressant ord. Om inte skepparen kunde uppvisa ett rent sundhetspass, intyg om att den förra hamnen var smittofri, skulle fartyget läggas i karantän på särskild plats i 40 dagar. Varför just 40, som ju ordet karantän kommer av (italienska quaranta)? 1485 lär Venedig ha blivit allra först med isolering av resenärer från pestsmittat land i 40 dagar. Det hade med inkubationstider och talmystik att göra. I det gamla Grekland skulle en nyförlöst kvinna isoleras i 40 dagar. Noas ark flöt 40 dygn i syndafloden. Lika länge varade Moses vistelse på Sinai berg och Jesu ökenvandring. Den kristna fastan är 40 dagar lång och en tid av rening.
Kommentarer
Nils Larsson
Tack spännande saklig intressant läsning (Browind Amfred mfl )
Alice Radomska
Intressant och udda läsning. Men, usch… tankarna dras till filmen ”Papillon” där Steve McQueen som utsvulten fånge tuggar i sin en knastrande insekt han kommit över. Inte stillade den hungern men han tänkte väl den var näringsrik.