Landkänning: Kap Eluanbi

Taiwaneser kallar sig ibland ”sötpotatisens barn”. Skälet är formen på deras ö – på kartan liknar den en sötpotatis. Rotfruktens sydspets Kap Eluanbi bär syn för sägen.

Kap Eluanbi ingår i halvön och kommunen Hengchun, ”Den eviga vårens stad”, som ligger i Pingtung län. Udden ligger inom Kentings Nationalpark.

Namnet Eluanbi eller Goluanbi skrivs med tecken som betyder ”gåsnäbb”, vilket syftar på uddens form. Men egentligen är det en avledning av goran, ”segel”, på det stridbara paiwanfolkets språk.

De malajättade paiwanerna beräknas uppgå till 70.000 och är den tredje i storlek av Taiwans ursprungliga folkgrupper. Paiwanerna bebor öns sydöstra del, ända ned till Kap Eluanbi.

Kap Eluanbi

I mitten av 1800-talet lyckades hövdingen Tauketok ena 18 paiwanklaner under sin ledning. 1867 slöt han avtal med öns kinesiska styresmän om att trygga säkerheten för utländska fartyg som ofrivilligt råkade anlöpa paiwanernas kustområde. Det skedde sedan den amerikanska barken Rover i mars samma år hade gått på ett korallrev nära udden. Besättningen mördades, som hämnd för att förövarnas stamfränder tidigare hade dödats av utlänningar. I avtalet ingick att Rover-besättningens banemän skulle beviljas amnesti.

Rover-incidenten ledde också till att Kap Eluanbis 21 meter höga fyr anlades, till vägledning undan Bashikanalens lömska undervattensrev. Den tändes 1883 och har en lyshöjd på 56 meter över havet. Ostasiens Ljus, som den har kallats, har det starkaste skenet av alla Taiwans fyrar. Fyren är också unik genom att den är bestyckad och försedd med en vallgrav, till skydd mot områdets ”vildar”.

Utanför udden breder Bashikanalen ut sig, ned till den närmaste filippinska utposten Mavudis – som  även har kallats Amianan och Y’ami – i sydost.

Avtalet med Tauketok hindrade inte ytterligare en incident, som skulle få vittgående konsekvenser. Hösten 1871 kom ett skepp från Ryukyuöarna nordost om Taiwan ur kurs under en våldsam taifun. Ett par veckor senare led de 69 ombordvarande skeppsbrott på Taiwans sydöstra kust. 66 lyckades ta sig iland och hamnade efter några dygn i paiwanbyn Mudan. De skeppsbrutna fick onda aningar om bybornas avsikter. När de försökte fly anställdes en massaker på 54 av dem. Tolv man lyckades söka skydd hos lokala kineser, som höll en paiwanmobb i schack med dyrbara gåvor.

Japan krävde kompensation och att de kinesiska myndigheterna skulle straffa gärningsmännen. Svaret blev att incidenten var en intern kinesisk angelägenhet. Ryukyuborna brukar betraktas som etniska japaner, men deras öar var vid denna tid ett självstyrande kungarike i formellt beroendeförhållande till Kina. Dessutom medgav kineserna att de inte hade kontroll över paiwanernas område på Taiwan.

I maj 1874 kom Japans svar. Den kejserliga armen och flottan genomförde sin allra första utlandsexpedition, i syfte att straffa de skyldiga paiwanerna. 30 dödades och många sårades. Efter ett halvår lämnade japanerna Taiwan, sedan Kina lovat att betala skadestånd. Enligt japansk tolkning avsade sig Kina samtidigt överhöghet över Ryukyuöarna, som 1879 blev ett japanskt län. Expeditionen kan även ses som en generalrepetition inför det kinesisk-japanska kriget 1894-95, som ledde till att hela Taiwan införlivades i Japan.

Mord på skeppsbrutna sjömän är oförlåtligt, men paiwanerna och Taiwans övriga urinvånare hade historiska skäl för att vara på sin vakt mot inträngande utlänningar. Det drabbade även besättningen på holländska Gouden Leeuw, som led skeppsbrott på sydvästra Taiwan 1622. De sjömän som överlevde haveriet slogs ihjäl av lokalbefolkningen, som förmodligen tillhörde siraya- eller makataofolket.

1624 intog Nederländerna södra Taiwan, som de nu kallade Gouvernement Formosa. Holländarna inledde med pacificering av urbefolkningens byar, parallellt med kristna missionsinsatser. De lyckades även få de första kineserna att slå sig ned på ön, trots att den betraktades som ”helvetets förgård”.

Piratledaren Koxinga kämpande mot de nya manchuiska härskarna, som hade störtat Mingdynastin och gripit makten i Kina 1644. 17 år senare satte hans flotta kurs mot Taiwan. Holländarnas huvudfäste Fort Zeelandia belägrades och intogs i början av 1662.

Koxinga kunde nu utropa sitt eget kungarike Tungning på ön. Han gick hårt fram för att konsolidera sin makt. Tusentals kristna paiwaner massakrerades samtidigt som deras kyrkor revs.

Omedelbart nord om Gouvernement Formosa hade holländarna ett slags lydrike, som de kallade Kungariket Middag. Det styrdes formellt av inhemska folkgrupper med en kung i spetsen. Vad de själva kallade sin stat är obekant. Kineserna kallade den Dàdù, skrivet med tecknen för ”stor komage”.

Också i Middag gick Koxinga hårt fram. Det gjorde även den manchuiska Qing-dynastin, som 1683 krossade Koxingas eget rike och snabbt intog större delen av Taiwan. Kungariket Middag fanns dock kvar till namnet ända till 1732, då ett uppror mot Qing-styret slogs ned.

Ost om Kap Eluanbi ligger en enslig ö som numera bär det vackra kinesiska namnet Lanyu, ”Orkidéön”. Dessförinnan kallades den Hongtouyu, ”Den rödhövdade ön”. Historiskt kallas den Botel Tobago, och på ett japanskt sjökort från början av 1600-talet benämns den Tabako-shima, ”Tobaksön”.

De uppemot 4.000 öborna är kända som yami men kallar sig själva tao, ”folk”. De står sina filippinska fränder på andra sidan Bashikanalen mer nära än någon annan av Taiwans ursprungliga folkgrupper. Sin ö kallar de Ponso no tao eller Irala, kanske även Imurud. De har en rik kultur; exempelvis sin egen uppfattning om tideräkningen, baserad på månens faser. Vid nymåne kring mars månad infaller årets främsta festlighet. Då löper de nattetid ut med sina noggrant dekorerade båtar, upplysta av brinnande bloss. Om flygfisken uppenbarar sig kan fiskesäsongen – och därmed året – inledas. Om inte väntar man helt enkelt till nästa nymåne.

Öborna är även kända för sina traditionella hus. De är halvt underjordiska till skydd mot taifunerna; svala på sommaren och varma på vintern, och med upphöjd takterrass för utkik ut över havet. 

Kring 1980 utsattes tao-folket för ett skändligt svek. Under förespeglingen att myndigheterna skulle bygga en fiske- eller örlogshamn, som skulle ge arbetstillfällen, anlades en atomsopstation på sydspetsen av deras ö. Mellan 1982 och 1991 forslades uppemot 100.000 fat radioaktivt avfall dit från Taiwans tre atomkraftverk. 2012 slog tillresta japanska forskare larm om hälsovådlig radioaktiv strålning på ön.

Orkidéön och Kap Eluanbi är utgångspunkt för landets ekonomiska havszon, som överlappar den filippinska zonen på andra sidan Bashikanalen. Det livligt trafikerade sundet döljer även kommunikationskablar, vars trafik löper ständig risk att avbrytas av områdets frekventa undervattensbävningar.

I maj 2013uppstod även politiskt muller, just där grannländernas ekonomiska zoner överlappar varandra. Besättningen på en filippinsk kustbevakningsbåt försökte borda en taiwanesisk fiskebåt, som ansågs bedriva illegalt fiske på filippinskt vatten. Enligt den filippinska versionen försökte en annan fiskebåt då ramma kustbevakningsbåten. I det tumult som uppstod blev en taiwanesisk skeppare ihjälskjuten. Taiwan, som härbärgerar uppemot 100.000 filippinare, hotade med att stoppa strömmen av gästarbetare och dessutom med att sätta in örlogsfartyg i Bashikanalen.

Fotnot: Texten var införd i Tidskrift i Sjöväsendet nr 5 2015.

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.