Landkänning Gilleleje

Nakkehoved vestre fyr, med vy bortåt Gilleleje ett par kilometer västnordvästvart. Den drivs av Søfartsstyrelsen. Foto: Torbjörn Dalnäs

Gilbjerg Hoved vid den pittoreska fiskehamnen Gilleleje är Själlands nordspets, där Kattegatts och Öresunds vatten blandas. I nordost siktas skånska Kullen, som August Strindberg kallade ”en vågbrytare mot gattets oceandyningar”. Gilbjerg Hoved och Kullen markerar Sundets norra inlopp.

På Kullaberg har systematisk fyrning pågått ända sedan 1560-talet. Givetvis skulle även Gilleleje ha en fyr – eller rentav två, för att undvika förväxling. Men det skulle dröja ända till våren 1772 innan de kunde tändas. Då hade valet fallit på Nakkehoved några kilometer ostsydost om Gilbjerg Hoved.

Två fyrtorn uppfördes, ett nio meter högt i väst och ett 7,5 meter högt ett par hundra meter längre åt ost. Men kolfyrarna sken blott en sommar över nejden. Dels berodde det på tekniska problem, dels på att skepparna inte ville betala den fyravgift som fastställts.

Fyrarna förblev släckta i drygt ett kvartssekel. Men 1797 gick ostindiefararen Cronborg hårt på sandbanken Gilleleje Flak strax utanför fiskeläget. Tiden var åter mogen. På våren år 1800 tändes de åter, nu som de första danska koleldade fyrarna inneslutna i lanterniner. 1833 skiftades kolet mot rapsoljelampor som ljuskälla. Västfyren fick 18 kupade metallspeglar, ostfyren bara åtta. 1898 utökades Nakkehoved Vest till 21 meters höjd och försågs med en roterande linsapparat. Samtidigt släcktes Nakkehoved Øst och föll i glömska. På senare år har den restaurerats till sitt ursprungliga skick och lockar nu besökare i egenskap av världens enda bevarade koleldade fyr med lanternin.

Fyrparet reser sig uppe på den 30 meter höga klinten Fyrbakkerne, som sluttar brant nedåt havet. Tusentals träd har planterats där för att stoppa sandflykten. Promenadvägen dit upp kantas sträckvis av nyponros, rölleka och ljung och är väl värd sin möda. Ett konvalescenthem längs vägen bär det välfunna namnet Lysglimt.

I mars 1801 installerades en optisk telegraf av svensken Edelcrantz’ modell på Nakkehoved. Den 26 mars sändes detta meddelande till Köpenhamn via Kronborgs Slott:

En engelsk flotta ligger en halv mil i nordost till ost från Nakkehoved, inalles 52 skepp…

Det var upptakten till det överrumplingsanfall den 2 april som kom att kallas Slaget vid Köpenhamn. Bakgrunden var de franska revolutionskrigens komplicerade maktspel. Ombord på HMS Elephant fanns en viss Horatio Nelson. I ett skede lät hans överordnade, den mer försiktige amiralen Hyde Parker, signalera att slaget skulle avbrytas. Nelson påstås ha satt tubkikaren för sitt blinda öga och sagt sig inte kunde se flaggsignalen (det har hävdats att uttrycket turning a blind eye kommer av detta, men det lär vara helt fel). Angreppet fullföljdes och den dansk-norska flottan led svåra förluster. Bland danskarna väckte det oprovocerade överfallet en bitterhet som satt kvar i generationer.

Gillelejes fiskare har beskyllts för tjuvfiske på torsk runt Hallands Väderö. Kanske bör vi i stället minnas deras hjältemodiga fäder, som under den nazityska ockupationen räddade många danska judar över till Sverige. En höstdag 1943 gick det dock riktigt illa. I avvaktan på nattlig överfart gömde Gillelejeborna 75 judar. En stikkere – medlöpare – skvallrade för Gestapo. Alla judarna utom en greps och fördes bort till ett oblitt öde. En pojke lyckades gömma sig bakom en gravsten och kom senare i livet tillbaka för att uttrycka sin tacksamhet. Stikkeren lär ha blivit utfryst ur samhällets gemenskap för resten av livet.

Kommentarer

  • Helena

    Vad intressant, Torbjörn! Nakkehoved och Gilleleje hör till vyerna jag ser på somrarna, men nu när du försett vyerna med de fakta du berättar, så kommer anblicken att betyda ännu mer för mig och min medföljare.

Artikeln är stängd för fler kommentarer