Götamax-fartyg i lugna vatten

Nu i maj skulle det egentligen vara start på kryssningssäsongen med tre k-märkta veteranfartyg på Göta Kanal: Diana, Juno och Wilhelm Tham. Dessvärre har corona-pandemin tvingat Rederi AB Göta Kanal att ställa in årets kryssningar. Men jag minns med glädje min egen kanalresa för några år sedan.

Foto: Torbjörn Dalnäs

En majmåndag prick 0900 lämnar m/s Wilhelm Tham Packhuskajen i Göteborg. Hon byggdes på Motala Verkstad 1912.

Befälhavare är min gamle skeppskamrat från Svenska Orient Linien, vittbefarne sjöbrodern Kenneth Attefors.

Göta kanal har 58 slussar, de i Trollhätte kanal oräknade. Wilhelm Tham har specialiserat sig på rutten Göteborg–Söderköping, som kallas Från kust till kust. Därmed missar vi kanalens två sista slussar i ost: Tegelbruket och Mem – vårt eget Balboa, ifall tanken skulle irra iväg ända till Panamakanalen.

Strax efter avgång passeras Jordfallsbron, vars frihöjd 11 meter sammanfaller med fartygets. Vi går fria utan broöppning, men uppenbarligen är marginalen hårfin.

Vi är 25 passagerare denna säsongens allra första resa, hälften av maximiantalet. Måltiderna intas i aktersalongen på shelterdäck, medan försalongen på samma däck är fartygets sociala träffpunkt mellan måltiderna. Passagerarhytter finns både där, uppe på bryggdäck och nere på huvuddäck. Min hytt påminner om en gammaldags bättre sovkupé på tåg; med ädelträ, trång koj och minimal durkyta. Så har också Götakanalbåtarna kallats ”Orientexpressen på vatten”.

Wilhelm Tham tar sig vidare till vår natthamn vid porten till Vänern, 44 slussade meter över havet.

Vänern är oberäknelig. Ena dagen ett stormpiskat hav. Morgonen därpå – då Wilhelm Tham glider in i insjöoceanen – finaste bleke.

Fram på förmiddagen passerar vi fyren Naven på skäret med samma namn. Den började anläggas 1856 och har byggts till i omgångar sedan dess. Innanför skäret breder Sätteriet ut sig, känt som ankarplats och nödhamn på segelskutornas tid.

Efter passage genom nålsögat Strömsundet siktar vi om styrbord Nordeuropas största insjöfiskeläge, Spiken, och strax därefter Läckö slott. Synbarligen klänger slottsherren Magnus Gabriel de la Gardies gengångare på ett av torntaken.

I Brommösundet passeras den båkliknande fyren Smörhättan anno 1855, granne med ett betydligt yngre vindkraftverk.

Strax når vi Sjötorp – vårt eget Cristóbal, för att fortsätta associationen till Panamakanalen. Startpunkten för Göta kanal är även är känd för sitt skutvarv. Sjötorp har inte mindre än åtta utspridda slussar, vilket ger anledning till en långpromenad längs de oxdragarstigar från skuttiden som löper parallellt med kanalavsnitten. De skjutskarlar som drog skutorna med sina oxar tog betalt per aln, 0,6 meter. För det ändamålet finns numrerade alnstenar på var tusende aln. Rödvita fripålar på stranden markerar hit men inte längre, innan sluss eller bro är klar för passage.

Redan vid sluss nr 2 tas ett tjogtal drygt meterlånga björkpålar ombord på fördäck. De är reserv-friholtar eller skavpålar, ett slags fendrar som skyddar fartygets skrovsidor under gång genom de trånga slussarna.

I storsjöfartens Cristóbal skulle vi tala om tio gånger så långa Panamax-fartyg. Wilhelm Tham är med sin 31,5 meters längd, 6,8 meters bredd och 2,7 meters djupgående definitivt ett Götamax-fartyg.

Under slussningarna springer hoppilandkalle Niklas som en oljad blixt mellan förtöjningspollarna. Vid Norrkvarns nedre sluss lägger han på akterändan, springer upp och rundar en obelisk på en höjd och rusar ner igen för att hinna med nästa förtöjningssteg. Jag får veta att prestationen kallas ”kanaldopet”, kanalsjömännen emellan.

I Töreboda ges en skymt av Göta kanal genom tågfönstren, då tågen mellan Stockholm och Göteborg susar förbi. Från Wilhelm Tham ser vi dessutom linfärjan Lina, som lär vara en av världens minsta färjor i reguljär trafik.

Tivedens trolska skogar passerar revy där vi sakta glider fram. Maxfarten på Göta kanal är fem knop. Vid Lanthöjden står en obelisk som markerar kanalens högsta höjd över havet, 91,5 meter. Via den handdrivna slussen Tåtorp går vi ut på sjön Viken, som är ännu något högre och reservoar för kanalens västgötadel.

Vi genar genom de smala Spetsnäskanalen och Billströmmen, som kantas av vass, näckrosor och en bäverhydda. Likt en självutnämnd utkik sitter jag längst förut, spanande efter gäddor och abborrar som nog döljer sig i det grumliga men rena vattnet.  Billströmmen är Göta kanals enda sträcka med strömmande vatten.

Vid kanalens äldsta sluss, Forsvik anno 1813, händer något förunderligt. Pingstfamiljen Kindbom välkomnar oss och sjunger O store Gud och Pärleporten. Jag undrar just om de känner till att upphovsmännen till dessa succésånger, Carl Boberg och Fredrik Bloom, båda mönstrade ut som sjömän i ungdomen. Kindbomarna har uppvaktat kanalfarare ända sedan 1920.

I Karlsborg väntar broöppning. Två änder spatserar oblygt fram till en bemannad parksoffa. En mås korsar graciöst vår väg.

Här tar öppen sjö vid. Legenden vet berätta att en jätte bröt loss en landremsa som han kastade ut i Östersjön. Så uppstod ön Öland. Kvar blev den skrynkla i Moder Sveas liv som vattenfylldes och fick namnet Vättern. Under den två timmar långa överfarten passerar vi den drygt hundraåriga fyren på ön Skallen i mini-skärgården Fjuk.

Motala räknas som Göta kanals huvudort. Här väntar både honoratiores och vanliga motalabor för att fira Wilhelm Thams första anlöp för säsongen. Strax intill reser sig Göta Kanalbolags gula byggnad.

Wilhelm Tham hälsar med visslan när vi i början av den fortsatta kanalfärden passerar sjömannen och sjöofficeren Baltzar von Platens grav. Han var initiativtagare till kanalen och dess outtröttlige tillskyndare. Med hjälp av den skotske kanalmästaren Thomas Telford fick han nästan uppleva dess fullbordan. Baltzar seglade in i den sista hamnen 1829, tre år före kanalens invigning.

Slusstrappan i Borensberg avverkas. I sjön Borens andra ända väntar en ny kanalsträcka, som gör en kraftig böj vid ett utstickande lusthus. Böjen går under namnet ”Styrmans fasa”. I grannskapet passerar vi den ena av Göta kanals två akvedukter.

Carl Johans klassiska trappa i Berg, med sju slussar ned till sjön Roxen, passeras nattetid. Bortom Roxen väntar en sluss med det märkliga namnet Brådtom. 1925 hade lastfartyget Mars för bråttom och körde in i den nedre slussporten, med påföljden att kanalen tömdes på vatten. Varpå slussen fick sitt namn.

Själv har jag inte bråttom. Under resan har själen gradvis uppnått ett tillstånd av harmonisk frid. Men att tiden står stilla visar sig vara en chimär. Det är fjärde och sista dagen. Kl 1330 är vi framme vid vår destination, Söderköping. Avsked stundar. En buss för oss till Stockholm. Åter till ekorrhjulet.

Det har varit en resa i en tidsmaskin. Kanalen drar fram genom ett kvardröjande landsbygds-Sverige med rapsfält, kor, hästar och får. Kärt barn har många namn, alltifrån Sveriges blåa band till Skilsmässodiket. Det senare syftar på de slitningar som kan uppstå mellan fritidsbåtsskeppare och deras äkta hälfter under de många slussningarna. Göta Kanalbolaget lär ha lanserat det alternativa namnet Kärlekens kanal, under mottot Sluss och kram.

Tilltänkta passagerare och besättningsmedlemmar går miste om 2020 års kryssningar men kan se fram emot premiären i maj 2021, då hemmahamnen Göteborg dessutom fyller 400 år!

Kommentarer

  • Kenneth Attefors

    Hoppas verkligen att det bara var en parantes och trafiken återkommer full 2021. Minns mycket väl denna resa när Torbjörn var med. Kunskapsnivån om alla sjöfartsskeenden höjdes enormt i salongen när Torbjörn var med!

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.