Skandinaviska sjömän har gjort märkliga ting runt Söderhavets stränder, och deras samlade öden och äventyr borde resultera i en fyllig och spännande skrift. En av dem var Wilhelm Mattson från Lysekil. (mer om honom längre fram). I min bok Förtoningar från 2004 nämner jag i all korthet några andra svenskar i detta celebra gäng.
Pippi Långstrumps pappa hette Efraim och var sjökapten, tillika kung på en söderhavsö. Antagligen fann Astrid Lindgren hans förebild i ”kung Calle”; den stockholmske sjömannen Carl Emil Pettersson, som efter en förlisning 1904 hamnade på den lilla ön Tabar ostnordost om Nya Guinea. Han gifte sig med hövdingens dotter, fick många barn och stort inflytande och blev mycket rik.
En annan var Kalle ”Charlie Savage” Svensson från Uddevalla, som efter ett skeppsbrott med amerikanska Eliza i början av 1800-talet klättrade på det fijianska stamsamhällets karriärstege. Han klarade sig bättre än många andra utlänningar, som brukade få lära sig en gång för alla varför ögruppen Fiji kallades Kannibalöarna . Men till sist lär även the terrible Swede ha slutat sina dagar som helstekt ”long-pig”.
Ytterligare en svensk sjöman som gjorde karriär på Fiji under 1800-talet var östgöten Gustaf Pettersson. Men om honom vet jag i stort sett ingenting. Tipsa gärna, du som till äventyrs vet mer.
Gotländske sjömannen Johan Mathias Rondal kom inte med i Förtoningar, eftersom jag inte kände till honom då. Han klev iland i Auckland i slutet av 1880-talet. Där tog han styrmansexamen, varpå han drog vidare till Sydney, Australien. Efter en tid tog han hyra som styrman på en skonare som trafikerade Bismarcksarkipelagens på den tiden tyskstyrda öar. Så småningom slog han sig ned på huvudön Neupommern, som efter tyskarnas uttåg döptes om till New Britain. Där byggde han upp en plantage för kopraproduktion. Sjöman Rondal blev välbeställd och slog sig på äldre da’r ned i Sydney.
Även kalmariten Gustav August Nilspeter Nilsson gav sig in i koprabranschen, sedan han seglat till sjöss i sju år samt försökt sig på att gräva guld i Nya Zeeland och Australien. Han tog sig nu till Samoa. Där modifierade han efternamnet till Nelson och gifte sig med en adlig samoansk kvinna, som han fick sex barn med. Deras efterlevande sägs ha spelat en betydelsefull roll i Samoas utveckling, och namnet Nelson lär därför vara aktat i landet.
Den halländske sjömannen Josef Nils Jonsson klev 1917 iland i Sydney, där han till en början försörjde sig på olika enkla påhugg. Så småningom gjorde han karriär som älskad skämttecknare i de australiska medierna, nu under namnet Joe Johnson. I den rollen har han kallats ”Australiens Albert Engström”.
Skepparen Oscar Olin kom till Fjärran Östern i skonerten Anna 1871 och blev kvar där i 57 år. Tio år före honom hade helsingborgaren Nils Möller anlänt till Shanghai med sin brigg Teresa. Han grundade Red Anchor Line, som blev ett av stadens större rederier. Fartygen förde brittisk flagg, men befälen skulle helst vara skåningar. När dessa tröt fick andra skandinaver till nöds duga.
På 1890-talet var den svenske matrosen Charles Karlström en av flera skandinaver på sjundedagsadventisternas missionsskepp Pitcairn. Skutan var uppkallad efter Bounty-myteristernas isolerade ö. Deras ättlingar lär mangrant ha anslutit sig till denna frikyrka.
Många skandinaviska sjömän tog anställning som skeppare, lotsar och tulltjänstemän i kinesisk tjänst. En av dem var sjömansvisans hävdatecknare, sjökapten Sigurd Sternvall. Det var i den miljön sjömansvisor som Från Canton till Macao och Han hade seglat för om masten föddes.
Sjökaptenen Frans August Brissander var vid denna tid befälhavare på s/s Kung-pai. Fartyget gick för China Merchants Steam Navigation Company, som hade monopol på att föra den kejserliga drakflaggen.
Hans sjökaptenskollega Gustaf Öberg dömdes till döden av Indokinas fransmän, falskeligen anklagad för att ha sålt vapen till kustens fruktade pirater. Han lyckades dock fly. Väl etablerad i Shanghai introducerade han med stor framgång L.M. Ericssons telefoner på den kinesiska marknaden.
De tidiga svenska sjöfararna i det slutna Japan har jag berättat om i blogginlägget Svensk-japanska förbindelser den 23 juni 2015.
I Stilla havets nordvästligaste hörn gjorde sig stockholmaren Sven Waxell bemärkt. Han hade tjänat brittiska Royal Navy och värvades 1725 av ryska flottan. 1741 deltog han i dansken Vitus Berings ryska expedition i syfte att kartlägga Alaskas kust. Bering insjuknade och dog av skörbjugg och hans skepp Sviatoj Pjotr strandade. Amiralens sekond Waxell tog över befälet och ledde bygget av ett nytt skepp samt återfärden till tryggheten på Kamtjatkahalvön. Bergskammen Waxell Ridge i Alaska har uppkallats efter honom.
På Aleuterna, den långsmala ögrupp som löper ut åt sydväst från Alaska, finns en vulkan vid namn Mount Westdahl. Den är uppkallad efter den till San Francisco utvandrade gotlänningen Ferdinand Westdahl, som under många år verkade inom US Coast and Geodetic Survey. Ett av organisationens forskningsfartyg bar hans namn. Så även Liberty-fartyget s/s Ferdinand Westdahl, som klarade sig helskinnad under kriget och ljöt skrotdöden först 1967.
Den som har gjort allra störst avtryck runt Stilla havet är nog ändå Lysekil-pôjken Wilhelm Mattson, som för 150 år sedan rundade Kap Horn och etablerade sig i San Francisco. Året var 1867, och Wilhelm hade hunnit bli 18 år. Redan som 10-åring hade han gjort sin första törn till sjöss.
I 20-årsåldern tog han, nu med det amerikaniserade namnet William Matson, över befälet på en tramp som fraktade kol till ett sockerraffinaderi i San Francisco, vars råvara kom från Hawaii. William blev god vän med ägaren Claus Spräckels och törnade snart till på dennes privatyacht.
När William tog över sitt första fartyg 1882 hjälpte Spräckels till med finansieringen. Den tremastade skonaren döptes efter Spräckels dotter till Emma Claudina. Hon började trafikera Hawaii med styckegods ut och socker tillbaka. Efter några år ersattes Emma Claudina av brigantinen Lurline. Fler fartyg tillkom i Matson Navigation Company.
Hawaii började väcka intresse som exotiskt turistmål. 1909 sjösattes passagerarfartyget s/s Wilhelmina, som sattes in på Hawaii-kryssningar (med undantag för första världskrigets slutskede, då hon var rekvirerad av US Navy).
När Matson seglade in i den sista hamnen 1917 bestod hans flotta av 14 last- och passagerarfartyg, som sägs ha varit störst, snabbast och modernast på Pacific-traden.
Även därefter tillkom nya fartyg; däribland de lyxiga Mariposa (I + II), Monterey (I + II) och Lurline (II + III). Men snart var passagerarfartygens tid utmätt. Flyget tog över. Ett tag efter andra världskriget engagerade sig Matsons arvingar i den branschen också, me då sade konkurrenten Pan American stopp och belägg.
Dagens Matson, Inc. ‒ som bolagsnamnet numera lyder ‒ ägnar sig huvudsakligen att frakta gods på Pacific, inte minst mellan Hawaii Emma Claudina och den amerikanska västkusten.
1917 törnade sjöman Wilhelm Mattson alias skeppsredare William Matson in för gott. Låt oss ägna honom en och annan tanke under året. Själv glömde han aldrig sitt gamla hemland utan ställde upp som Sveriges konsul.
‒ ‒ ‒
Gott Nytt Eldtupp-År!
I början av förra året skrev jag i ett blogginlägg att eld-apans 2016 kunde förutspås bli en tid av upplopp och virrvarr. Dessvärre har det besannats med råge…
Enligt traditionens förutsägelser väntas däremot eld-tuppens 2017 bli ett lugnt och hyfsat år för de flesta av oss. I synnerhet gäller det er som är födda i tuppens tecken (1933, 1945, 1957, 1969, 1981, 1993 eller 2005).
Djurkretsens tolv djur kombineras med de fem elementen, så att 60-årscykler bildas. Varpå man börjar på ny kula.
Japanerna firar övergången till tuppens år redan nu, medan kineserna håller styvt på traditionen: Nyåret infaller vid den andra nymånen efter vintersolståndet, denna gång den 28 januari.
Senast det begav sig, 2005, fick jag ihop en haiku:
Skarpsynta tuppen
spanar från kyrktornets topp
mot omvärldens synd
Nästa gång blir det dags för jord-hunden, som råkar vara mitt år. För de renläriga sker övergången den 15 februari 2018.