Medalj: För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid

Medalj 1Trägen vinner! I januari 2010 råkade jag snappa upp namnet på en för mig okänd medalj: För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid. Den instiftades 1941 av kung Gustaf V och delades under krigsåren ut till sammanlagt 16 personer.

Nyfikenheten väcktes. Vilka var mottagarna, och för vilka insatser fick de medaljen? Frågor ställdes till några experter på andra världskriget, utan resultat. Regeringskansliet fick frågan och bollade den vidare till Riksarkivet, som svarade att det inte finns någon samlad lista.

Någon trodde att det kunde röra sig om örlogsmarina insatser; exempelvis då besättningen på jagaren HMS Gävle den 25 september 1944 räddade 52 nödställda baltflyktingar i grov sjö västsydväst om Bogskär. Det visade sig vara fel spår.

Även hovet tillfrågades, eftersom det rörde sig om en kunglig medalj. Svar därifrån dröjde. Men i november 2013 hörde ordensintendent Tom Bergroth av sig. Man hade då lyckats rekonstruera en namnlista över mottagarna, samt datum då besluten fattades av regeringen i konselj. Där framgår också att beslut togs efter förslag från Handelsdepartementet och att det ursprungliga förslaget kom från Sveriges Allmänna Sjöfartsförening (se fotnot).

De angivna befattningarna på listan avslöjade att det uteslutande rörde sig om civila sjömän. Det var ju de som direkt utsattes för krigets fasor; både i närliggande farvatten och ute på världshaven. Däremot framgick inte vilka fartyg de var mönstrade på, ej heller orsaken till medaljeringen.

Listan var ändå en dörröppnare. Jag kunde nu ta mig till Riksarkivet på Kungsholmen i Stockholm och med ledning av beslutsdatum ringa in rätt ärendenummer i stora luntor med konseljmötenas ärenderubriker. Därefter gick det snabbt att beställa fram sammanlagt åtta nötta arkivmappar från anno dazumal. Efter fyra år kunde dimman skingras.

s/s Lidingö 1941

Den förste mottagaren av medaljen var 2:e maskinist Karl Anton Olsson på Rexbolagets s/s Lidingö. Fartyget gick den 1 april 1941 på en mina väst om Falsterbo. Olsson, som hade vakt i maskin, skadades i huvudet. Vatten strömmande in. Trots det stannade han kvar för att avvärja risken för pannexplosion och se till att inte eldarna, lämparen och smörjaren var kvar där nere. Först när det var gjort vadade han genom det inströmmande vattnet och tog sig upp från det halvt vattenfyllda maskinrummet. I motiveringen talas om självuppoffring och stor sinnesnärvaro.

Lidingö kunde bogseras in till Malmö. Efter reparation sattes hon åter i trafik på malmfarten. Den 6 november minsprängdes hon ännu en gång, denna gång på Fehmarn Bält. Besättningen lyckades rädda sig i livbåtarna innan fartyget sjönk.

s/s Siljan 1940

Näst i tur att tilldelas medaljen var matros Oscar Rehn på s/s Siljan, som krigsförliste på Nordatlanten sedan hon torpederats av tyska U46. Besättningen på 27 man gick i livbåtarna. En av dessa gick under med nio man, medan sjömännen på en annan räddades ombord på en fransk fiskebåt. På Rehns livbåt hade rodret bräckts. Med en åra som provisoriskt roder styrde han livbåten i flera dygn i hård vind och grov, brytande sjö innan de nådde den irländska kusten. Hans medfarna skeppskamrater var ej i stånd att lösa av honom. I beslutet, som fattades exakt ett år efter förlisningen, talas om "visad rådighet, kunskap och uthållighet".

s/s Garm och s/s Mangen 1940

Befälhavaren Adolf Waldemar Andersson på Sveabolagets s/s Garm tilldelades medaljen för att han "på ett hedrande sätt företrätt svenskt sjömanskap". Den 21 december 1940 gick fartyget i den allierade konvojen OG47 mellan Liverpool och Gibraltar. Ett annat svenskt fartyg i konvojen, den Lissabon-destinerade ahlmarkaren s/s Mangen, torpederades klockan 2118 av den italienska ubåten Mocenigo. Andersson och Garm bröt mot konvojreglerna för att rädda de skeppsbrutna sjömännen. Tolv man togs ombord medan åtta man omkom i nattmörkret.

Garm, vars namn är taget från den nordiska folktrons ylande varghund, hade en stolt historia. Redan 1916, under första världskriget, räddade hon besättningen på norska s/s Falkefjell, som sänktes på Nordsjön av en tysk ubåt. Andra sjöräddningsinsatser gjordes under mellankrigsperioden.

Den 11 september 1941 var tiden utmätt för Garm själv Tyska U207 sänkte henne med en torped, varvid sex man omkom. I konseljakten konstateras att Kapten Andersson "ånyo visat prov på mod och rådighet". Bland annat såg han personligen till att en svårt skadad och nästan drunknad besättningsman kunde räddas.

s/s Ingeren 1941

s/s Ingeren, som gick för Svenska Orient Linien, utsattes den 15 oktober 1941 för en bombattack utanför den tyska nordsjökusten. En av bomberna träffade fartyget midskepps, dock utan att detonera. Bomben trängde igenom däck och hamnade i byssan. Under uppenbar livsfara tog sex man loss bomben, varpå de bar iväg den och dumpade den överbord. Medaljen utdelades till alla sex: 1:e styrman Johan Einar Forsberg, 2:e styrman Carl Olof Hansson, 3:e styrman Bernt Olof Rune Berlin, 1:e maskinist Emil Allan Nestor, eldaren Fritz Ivan Nilson och mässpojken Bengt Wilhelm Cooper.

Konseljakten om m/t Ingeren var ursprungligen hemligstämplad men blev sedermera "avhemligad".

s/s Gudur 1942

Sveabolagets s/s Gudur kantrade och sjönk i Bottenviken 1942. Det var således en sjöolycka, ingen krigsförlisning. Smörjaren Arne Andreas Norberg tog sig under livsfara ned i maskin för att stoppa cirkulationspumpen, vars vatten hotade babords livbåt. För det tilldelades han medaljen som nådevedermäle, ett i detta sammanhang vanligt uttryck.

Gudur bärgades så småningom och seglade vidare, bland annat under namnet Hugin, tills hon ljöt skrotdöden 1975.

s/s Ingeren 1943

På nyårsdagen 1943 gick Ingeren på grund utanför den holländska kusten. 1:e styrman Bertil Kristoffer Olsson och 2:e styrman Sven Persson bidrog under livsfara till att få loss fartyget och rädda in henne på Den Helders redd. För det belönades de med medaljen. Även kapten Forsberg och övermaskinist Nestor var aktuella, men de hade redan tilldelats medaljen (se ovan) och hedrades därför på annat sätt.

s/s Sif 1943

Sveabolagets s/s Sif bombades av allierat flyg då hon under 1943 anlöpte norska Herøya. Fartyget skadades. Enligt noteringarna i konseljakten visade befälhavaren Axel Edvin Johansson och rorsmannen Helmer Arne Gustavsson "synnerligt mod och gott sjömanskap, vilket bidragit till besättningens och fartygets räddning". Därutöver ges inga detaljer om deras insats.

Motorskonerterna Veritas och Vestvåg 1944

Natten mellan den 26 och den 27 augusti 1944 låg motorseglarna Veritas och Vestvåg i Kiel, som just då utsattes för allierat bombanfall. Två jungmän på Veritas utförde vad som i konseljakten kallas "rådiga handlingar". Exempelvis dämpade de elden från brandbomber och dumpade dem överbord, både på det egna fartyget och på Vestvåg. Dessutom avvärjde de faran från ett brinnande vrak, som drev mot Veritas. Jungmännen Sven Artur Morgan Johansson och Folke Gunnar Nilsson blev de sista sjömännen som tilldelades medaljen För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid.

Det framgår av konseljakterna att bragder till sjöss under andra världskriget också kunde belönas med medaljen För berömliga gärningar.

Där framgår också att flera av de 16 medaljerna För mod och rådighet till sjöss - möjligen samtliga - skulle bekostas med medel ur Handels- och sjöfartsfonden. Fondens historia sträcker sig tillbaka till den konvojkassa som inrättades 1723 för att finansiera sjöfartsskyddet mot Medelhavets korsarer (muslimska kapare från Nordafrikas barbareskstater). Numera går fondens medel till ”åtgärder för att främja svensk utrikeshandel”. Efter andra världskriget lär det i praktiken ha rört sig om inköp av fastigheter för UD:s handelsorganisation.

På 1960-talet fördes diskussioner om att instifta en fredstidsversion av medaljen För mod och rådighet till sjöss. Idén rann dock ut i sanden. 1996/97 motionerade riksdagsman Birger Hagård (m) i saken. Motionen avslogs.

Minnet av den svenska sjömanskårens insatser och vedermödor under andra världskriget vårdas årligen på Krigsseglardagen, vanligen den första söndagen i september, i ett halvdussin svenska hamnstäder. Den arrangeras av Sjömanskyrkan i Sverige med stöd av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus.

Fotnot: Sveriges Allmänna Sjöfartsförening bildades 1902 och slogs 1983 ihop med Föreningen Sveriges Flotta, som hade bildats 1906. Den nya organisationen fick namnet Föreningen Sveriges Sjöfart och Sjöförsvar. FSSS gav ut tidskriften Under svensk flagg och drev traditionen med årliga sjöfartsmöten, kallade "sjöfartsriksdagar", vidare. Vid utgången av 2002 gick FSSS i graven.

(En tidigare version av artikeln publicerades i Tidskrift i Sjöväsendet nr 1 2014.)


Lämna en kommentar på "Medalj: För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid"

  • Gunilla Olsson Svara

    Gunilla Olsson. Min far var med 1941 på S/S Ingeren och hans namn var Allan Emil Nestor Hörup. Mn far står med som Nestor 1943 på S/S Ingeren.

  • Fredrik Ahlman Svara

    Jättekul att ta del av speciellt för mig då min morfar finns med bland medaljörerna, nu fick jag en lite bättre koll kring själva händelsen.

  • Kapten Lägervall Svara

    En bra och intressant research.

    Fler myndighetspersoner, politiker och sjömän borde läsa många av artiklarna i Tidskrift i Sjöväsendet (TiS). Naturligtvis är sjöfartshistoria intressant då det många gånger förklarar varför man befinner sig i nuet, men det mest intressanta är kanske de helhetsgrepp runt sjöfartens nödvändighet, d.v.s. den realpolitik som avhandlas i den enda renodlade ”sjöakademien” som finns i riket.

    Få vet nog om att tidskriften ges ut av en av de kungliga akademierna.