Med SOL på minnets redd

Bland ett dussintal fartyg i mina båda bevarade sjöfartsböcker återfinns sju, vars namn alla slutar på land. Namnen vittnar om ett rederi som har fått en särskild plats i mitt sjömanshjärta.

Svenska Orient Linien och Wallenius har just bildat ett gemensamt dotterbolag, Wallenius SOL AB. Det aktiverar minnen från SOL:s drygt sekellånga historia.

Svenska Levant Linien föddes i oktober 1911, som beteckning på en helt ny linjefart på Medelhavet och Svarta Havet. Först ut var s/s Upland. Linjen var framgångsrik men drevs ännu inte som ett fristående koncernbolag utan som en del av det broströmska moderbolaget Tirfing. Så kom världskriget emellan. Medelhavstrafiken upphörde.

Efter krigsslutet 1918 kom den igång igen, nu inom det nybildade Ångfartygs AB Sverige-Levanten. Bolagets åtta åldrande ångfartyg fick namn efter tradens hamnar, exempelvis s/s Cavalla. Snart kompletterades de med ett nybyggt motorfartyg, m/s Sulina.

1927 inleddes en trettioårig återgång till moderbolaget, nu åter med land-namn på fartygen men med namnet modifierat till Svenska Orient Linien. Först 1957 bröts SOL ut ur Tirfing och blev åter ett fristående dotterbolag.

När minnet spelar små spratt blandar jag lätt ihop mina sju land-fartyg. Men sjöfartsböckerna vet besked. SOL-karriären inleddes våren 1964 med krigsbygget Sameland. Fartyget hade just återgått till medelhavsfarten efter ett par års deviation till Söderhavet. 1961 inledde Svenska Orient Linien trafik med fyra fartyg mellan Australien och Sydamerika, under namnet Boomerang Cargo Line.

Efter Sameland följde Vikingland, som var den unge sjömannens årslånga arbetsplats och bostad 1965-66. Efter ett par års uppehåll för Örlogsflottan, landjobb i östra Medelhavet samt Sjöbefälsskolan mönstrade han 1969 ut på en årslång törn som telegrafist på Vingaland. Sedan följde de slag i slag: Tavastland 1971, Trojaland 1972, Sunnanland 1973 och slutligen Birkaland 1974.

Endast Sunnanland var – uttryckt på SOL-seglarnas jargong – ”arabbåt”, medan de övriga sex var ”judebåtar”. Regionens politiska förvecklingar innebar att samma fartyg inte kunde segla på både arabiska och israeliska hamnar.

Haifa var favorithamnen, men även traden i övrigt lockade. Ashdod och Piraeus anlöptes i princip varje resa, Izmir eller Mersin nästan varje. Någon gång emellanåt vände vi stäven mot Istanbul, Limassol, Patras och Volos. Enstaka ströanlöp förekom i Valletta, Heraklion, Kavalla, Saloniki, samt Aigio inne i Korintviken. För Sunnanlands del rörde det sig dessutom om Lattakia, Beirut, Alexandria och Benghazi.

Svenska Orient Liniens vackra vita fartyg pryddes av blårödrandiga skorstenar med ett vitt AB för koncerngrundaren Axel Broström. Dagens SOL har i stället tagit över salig Svenska Amerika Liniens logotyp med tre gyllene kronor, identiskt med Sveriges lilla statsvapen.

1965 kunde den mäktiga Broströmskoncernen fira sitt storslagna 100-årsjubileum. Det begränsades ingalunda till galamiddagar för fint folk i land utan firades rejält även i salong och mässar ombord i Vikingland och koncernens övriga hundratals fartyg.

I kölvattnet på 1970-talets maritima massdöd hamnade SOL 1984 hos Rederi AB Transatlantic – som i sin tur definitivt seglade i kvav tio år senare, 1994. Året innan hade SOL överförts till Skärhamnsbaserade B&N, som 1995 skiftade till Transatlantics anrika och just då lediga namn. (Detta rederi är numera avvecklat och har norskägda Viking Supply Ships som ett slags arvtagare).

Snart började SOL säljas ut på börsen. Sedan 2006 är rederiet helägt av Imperial Shipping i London. Dagens SOL håller till i Klippanområdet i Göteborg, där Ostindiska Compagniet hade sin huvudhamn under glansdagarna på 1700-talet.

Salig Svenska Ostasiatiska Kompaniet var inte ensamt om att ha haft en historisk föregångare. Även den dåvarande broströmskollegan SOL har haft det. 1738 bildades Levantiska Compagniet med ambitionen att bli en lika stor framgångssaga för Stockholm som det 1731 grundade Ostindiska Compagniet redan hade hunnit bli för Göteborg.

Här som i ostindiefararna såg blomsterkungen Linné en möjlighet att vidga vetandet. Sommaren 1749 sände han ut sin lärjunge Fredrik Hasselquist med barkentinen Ulrica  till Smyrna (dagens Izmir). Uppdraget var att botanisera i Det heliga landet. I likhet med ett flertal kollegor som sänts ut i vitt skilda väderstreck skulle Hasselquist aldrig återse hemlandet. Han dog på sin post 1752, men hans anteckningar och insamlade naturalier kunde föras hem till Sverige.

Under ett kvartssekel genomförde Levantinska Compagniet sammanlagt endast 14 resor med två egna och tre inhyrda skepp. Man fick aldrig riktigt vind i seglen. 1756 var sagan all.

Svenska Orient Linien av i dag har fyra egna fartyg, varav tre – Tavastland, Thuleland och Tundraland (byggda 2006) – under svensk flagg. "Gamlingen" Vasaland (byggd 1984) bär brittisk red ensign. Alla fyra är sysselsatta i nordeuropeisk fart, tillsammans med tre inchartrade fartyg;  ett åländskt och två nederländska. På rederiets hävdvunna trad, numera kallad SOL Mediterranean Service, seglar fyra inchartrade utländska fartyg: Grekägda Bolero under Liberiaflagg, tyskägda BBC Weser under Antigua/Barbuda-flagg, samt grekägda Transosprey och UK-ägda Seastar Trader, båda under Gibraltars bekväma version av red ensign.

Ofta tänker jag på mina sju kringflytande arbetsplatser och bostäder inom Svenska Orient Linien. Fartygen har alla hunnit ljuta skrotdöden men ligger ändå stabilt till ankars på minnets redd.

Som telegrafist på de fem sista av mina sju SOL-fartyg använde jag flitigt telegramadressen EVGE VEVEY, som kunde uppfattas som lite mystisk. Vevey är en ort i sydvästra Schweiz, och adressaten gick ibland under smeknamnet "Gubben i berget". Antagligen syftade det ursprungligen på den prominente grekiske sjöfartsmannen Eugenios Eugenides, som var en stor vän av Sverige och Finland. Han bedrev handel med trävaror härifrån och hade för det ändamålet mycket nära kontakter med Broströms, i synnerhet SOL. 1947 slog sig Eugenides ned i Vevey, där han grundade företagsgruppen Evge Group, där SOL:s ännu existerande agent Scandinavian Near East Agency (SNEAL) ingick.

1954 seglade Eugenides in i den sista hamnen, men minnet av honom lever. Inte minst genom den tremastade bramsegelskonerten Eugenios Eugenides (byggd 1929), som var tänkt att bli övningsfartyg för Hellenic Navy men som numera njuter sitt otium som museifartyg i Piraeus. Hon är identisk med 170-årsjubilerande Rydbergska Stiftelsens sista egna fartyg Sunbeam II och årsbarn med 90-årsjubilerande Rydbergsgastarna. Men det är en annan historia som jag tänker återkomma till.


Lämna en kommentar på "Med SOL på minnets redd"

  • Jörgen Wallroth Svara

    Jättebra artikel, väckte många minnen. Jag tillbringade min tid i jag tror åtta Orientare på sjuttio och åttiotalet, bla fartyget på fotot, Vingaland som var sista fartyget före sjöbefälsskolan. Broströms var en bra arbetsgivare

  • Anonym Svara

    Jag har måmga goda minnen av SOL. Seglade med Tuleland och Thebeland på
    1970 tale son Massinbefälselev. Var bland annat med att evakuvera alla Fn soldater från Gahza under 6 dagars kriget. Var ohdå liggande på Scaramange varvet för 12 års klassning under det grekiska militärupproret 1967.

  • Per-Olof Jörnmark Svara

    Bäste Torbjörn
    Alltid lika välskrivet och därför mycket läsvärt!
    Per-Olof Jörnmark