Vi är många som har sett SVT:s reporter försöka kontakta det kinesiska fartyget Yi Peng 3 via radio för att bli tillsagd att ”keep clear of my vessel”. Även om kabelbrott orsakade av fartyg sker lite då och då, så har Yi Peng 3s eventuella skada på en undervattenskabel blivit storpolitik och utrikesdepartementet i Peking har bekräftat att diplomatiska förhandlingar pågår. Situationen ger mig anledning att reflektera lite kring brott som sker på internationellt vatten.

Det brott som det talats om i media är sabotage, ett brott som (bl.a.) innebär att någon skadar egendom som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning. Man kan ju tycka att Sverige skulle ha möjlighet att ingripa mot ett brott som alltså riktar sig mot vårt land, men som alla förstått vid det här laget så funkar det inte riktigt så. Det är visserligen möjligt att beivra ett brott i Sverige som har begåtts utanför Sverige, men bara (lite förenklat) om brottet också är straffbart på gärningsorten, sk. dubbel straffbarhet.

Vad gäller brott som begås ombord på just fartyg är Sveriges möjlighet att beivra dessa kringgärdat av fler restriktioner än brott som begås i andra länder, vilket beror på Sveriges åtaganden under den internationella havsrättskonventionen UNCLOS.

På internationellt vatten lyder besättningen under flaggstatens jurisdiktion och om ett brott begås ombord så är det som utgångspunkt flaggstaten som har att beivra det. Även om ett utländskt fartyg befinner sig på svenskt territorialhav när ett brott begås ombord (av en utländsk medborgare) är Sveriges möjligheter att ingripa mycket små och i stort sett begränsade till när fartyget begär assistans från svenska myndigheter eller om brottslingen sedermera befinner sig i Sverige. Det innebär att även om det är brottsligt i fartygets flaggstat att sabotera en undervattenskabel, dvs. dubbel straffbarhet föreligger, så kan Sverige ändå inte beivra brottet om inte den skyldige besättningsmannen först frivilligt sätter sin fot i Sverige, eller om fartyget skulle begära svensk assistans.

Därtill kommer ett litet problem när det gäller just sabotage eftersom brottet enligt den svenska brottsbalken riktar sig mot ”rikets” försörjning, dvs. Sverige, och det är nog ändå osannolikt att Kina har en motsvarande lagstiftning som avser just Sverige.

Däremot så har ju händelsen lett till en ekonomisk skada för ägaren till kabeln som kan utkrävas av fartygets redare, en skada som torde utgöra en sådan ”maritime claim” för vilken kvarstad, eller ”arrest”, kan beviljas mot fartyget i nästa hamnstad. Så även om brottet inte kan beivras i Sverige kan sannolikt ansvar utkrävas för kabelbrottet, om än enbart ekonomiskt.