Paula Bäckdén är Sjöfartstidningens kolumnist inom juridik. Hon advokat på Advokatfirman Vinge där hon arbetar med juridik som berör sjöfartsbranschen och transportbranschen. Hon är också Sveriges Dispaschör.

————-

I Sverige, och övriga Norden, pratar vi om Redare snarare än fartygsägare. Någon motsvarighet finns inte utanför Norden så i de internationella kontrakt som ofta används inom sjöfarten, tex. certepartier och konossement, används istället termen Shipowner.

De flesta har nog en känsla för vad en redare är och i sann nordisk anda är det ett begrepp som är ganska praktiskt eftersom det beskriver något annat än det juridiska ägandet. Shipowner däremot syftar ju just på ägandet.

Vem som är redare kan dock ge upphov till en del huvudbry. Redaren sägs nämligen vara den som leder driften av fartyget (sörjer för fartygets bemanning och utrustning samt bär den ekonomiska risken för fartygets drift). Detta var säkert rätt okomplicerat att fastställa i äldre dagar, men idag är det ofta allt annat än okomplicerat då dessa funktioner vara uppdelade på flera olika aktörer men ett fartyg kan bara ha en redare.

I slutet av förra året tog sig den svenska Högsta domstolen (HD) an frågan om vem som ska anses vara ett fartygs redare. Målet (NJA 2023 s. 830) gällde en skada på undervattenskablar som ett fartyg hade orsakat och enligt sjölagen ansvarar redaren för skada som orsakas genom driften av ett fartyg. HD konstaterade att redarbegreppet inte är definierat i lag men att ”[m]ed redare avses normalt den person, fysisk eller juridisk, som startar verksamhet med ett visst fartyg, leder verksamheten och bär den ekonomiska risken.”

HD slår fast att redaren som utgångspunkt är ägaren av fartyget, men att denne sedan kan överlåta driften av fartyget på ett sådant sätt att någon annan blir fartygets redare. När driften av fartyget är uppdelad på flera, t.ex. en ägare, en befraktare och en ship manager, ska man enligt HD göra ”en helhetsbedömning av omständigheterna i det konkreta fallet” och ”[s]om redare betraktas då den på vilken den övervägande delen av de typiska redarfunktionerna vilar”. Tyvärr inte någon direkt handfast vägledning.

Med risk att HDs domare inte håller med mig här, så måste domen i sammanfattning förstås så, att för att fastställa vem som är redaren av ett fartyg ska man utgå från fartygets ägare, men om denne visar att driften av fartyget överlåtits på någon annan (t.ex. genom ett bare-boat certeparti) kan denne anses vara redaren. Om fartygets ägare visar att driften av fartyget överlåtits på flera andra ska en bedömning göras av vem av dessa (eller ägaren) som ansvarar för den ”övervägande delen av de typiska redarfunktionerna”.

Jag uppfattar också HDs dom som att vem som bär den ekonomiska risken för fartygets drift sannolikt har en avgörande betydelse för vem som är fartygets redare.