Rubriken är naturligtvis något tillspetsad men en pressinbjudan från Kalix kommun kan definitivt fungera som underlag för en del funderingar.

I går damp det ned en pressinbjudan på redaktionens bord från Kalix kommun om den nya hamnen (damp o damp förresten, i dagens digitala värld sker det ganska ljudlöst).

”Invigningen äger rum tisdag den 25 juni klockan 10.30. Kalix kommun med samverkanspartners har bjudit in många nyckelfigurer från regionens näringsliv, och nu bjuder vi också in er från pressen”, skriver kommunen och man förstår att det gäller en jättesatsning. Det är ”en av de största investeringar som Kalix kommun någonsin har gjort” och texten i inbjudan präglas av en ”nu satsar vi och vägrar lägga oss på rygg”-attityd där hamnsatsningen är av största betydelse för det lokala näringslivet inte bara i dag utan också en kreativ satsning som visar att Kalix har en förhoppning och förväntan om en ljus utveckling i kommunen framöver.

Men den visar också att något är fel i den övergripande planeringen av infrastrukturen i detta land. Varje gång som transporter diskuteras, analyseras och beslutas – nu senast med Trafikverkets plan fram till 2025 – är underlaget kartor med mängder av streck över landet som visar var nuvarande och planerade vägar och järnvägar går. Ofta slutar eller börjar dessa streck i punkter vid kusten. Dessa punkter är de 50-tal allmänna hamnar vi har, men vad som händer där är oftast litet uppmärksammat. Vad som sker med godset (i ett av världens mest sjöfartsberoende länder för sin export och import) och med passagerarna (som för övrigt är fler än med med flyget internationellt) är oklart. Är det lagring, vaporisering eller teleportering som gäller?

Problemet är perspektivet. Produkter tillverkade i Sverige eller avsedda för svenska konsumenter måste ta sig över havet, de våta 70 procent som täcker ytan på denna jord. 

Svensk infrastruktursplanering borde inte börja och sluta i Stockholm, Kalix, Göteborg, Trelleborg, Malmö, Karlshamn eller Norrköping, även om det är i de landburna transportslagen som vi måste plöja ner miljarder av skattekronor i. 

Skall vi effektivt satsa dessa allmänna pengar och andra medel (som sjöfartens farledsavgifter) på att långsiktigt behålla Sveriges position som exportland, och vårt behov av import, så krävs det ändå att våra beslutsfattare förstår var start- och slutpunkt för transporterna ligger. Då gäller det att binda samman Kalix och andra svenska samhällen med orter som Skagen, Kiel, Hamburg, Helsingfors, Tallinn, Gdansk, Rotterdam, Tilbury, New York, Rio, Kapstaden, Sydney, Singapore, Hongkong, Shanghai och Kobe. 

Jag hade kunnat räkna upp ytterligare en stor mängd hamnstäder av betydelse för Sverige som nation. 

Det finns ett skäl till att större delen av EU:s befolkning, och världens för den delen, bor några få mil från havet. Det är vår stora handelsväg och det långsiktigt smartaste sättet att transportera prylar på.

Det finns en paradox när det gäller sjöfart. Det är en verksamhet som Sverige som samhälle i högsta grad bygger på men som få svenska beslutsfattare vet något om. 

Sjöfart är inte en göteborgsk angelägenhet. Den är minst lika viktig, om inte viktigare, för framtiden i Kalix kommun.