Sköts ner mitt under brinnande krig

1424463_10152097858848628_18936907_n[1]

Idag, måndagen den 24 november, är det 70 år sedan Gotlandsbolagets ångfartyg Hansa förliste av vad man först trodde var en mina drygt 20 sjömil norr om Visby. 84 personer avled, enbart två överlevde.

Å/F Hansa skulle komma in till Visby klockan halv nio på morgonen den 24 november 1944 – när andra världskriget pågick som mest utanför de svenska gränserna. Men när klockan var tio och fartyget ännu inte kommit in antog man att hon fått motorhaveri. Ingen trodde att fartyget kunde ha kört på en mina eftersom området nyligen hade röjts och minor var sällsynta i området.

Passagerarplanet Örnen skickades ut för att spana efter det drivande fartyget klockan 11.15. En knapp timma senare anropade de via radion att de upptäckt en flotte bland vrakgods som drev i den grova sjön. Bara två personer fanns på flotten. De övriga 84 kunde aldrig hittas eftersom Hansa sjönk till cirka 100 meters djup och på den tiden fanns inte tekniken att dyka eller bärga på det djupet. De två överlevande var en 2:e styrman och en kapten ur ingenjörstrupperna på Gotland. Alla ombord var antingen besättningsmän, gotlandsmilitärer eller oskyldiga civila på väg hem.

Militären började undersöka förlisningen. Bland annat vittnade de båda överlevarna om ett vitt sken som kunde ha varit en strålkastare. Och en signalpost rapporterade att han hört ljud från en dieselmotor som möjligtvis kunde komma från en ubåt, vilket han menar att han också hade sett natten efter katastrofen. Dessutom vittnade invånare i fiskehamnen Hallshuk att de hört en knall strax innan de kunnat urskilja konturerna av ett fartyg som vände och stävade norr över.

Trots att många frågetecken återstod lades locket på kring utredningen och inga direkta svar gavs på vad som egentligen hände.

Det krävs ett hopp mer än 30 år fram i tiden innan några av frågetecknen rätas ut. År 1977 kommer K G Anderssons bok Hansakatastrofen ut. Den gav svar på en del frågor. Men de som till slut lyckades bevisa vad som skedde var journalisterna och författarna Jurgen von Zweigbergk och Roger Bengtsson med sin bok Den torpederade Gotlandsbåten Hansa, som kom ut så sent som 1992.

De lyckades gräva i gamla sovjetiska arkiv som blev tillgängliga först efter Sovjetunionens fall i början av 90-talet. Och de fann bevis för att Hansa inte hade gått på en mina utan egentligen skjutits ner av sovjetisk ubåt – något många gotlänningar varit övertygade om men som ingen lyckats bevisa.

L-21, en ubåt av Leninklass, var på väg från en misslyckad operation i södra Östersjön – de hade misslyckats med att sänka två tyska militärfartyg – när de fick syn på Gotlandsbolagets fartyg. Tidigare under kriget hade Gotlandsbolagets båtar transporterat både baltiska flyktingar och tyska soldater, något som Sovjet inte uppskattade. Men Gotlandsbolaget hade slutat med transporterna då det ansågs för farligt.

Men L-21:s befälhavare, kapten S S Mogilevskij, misstänkte ändå att Hansa sysslade med trupptransporter för tyskarna och avfyrade tre torpeder mot fartyget. En av dem träffade fören och fartyget ställde sig med aktern i luften innan hon sjönk till havets botten med 84 av människorna ombord.

Hansakatastrofen var den största färjekatastrofen i svensk historia innan Estoniakatastrofen 1994. Och vart tionde år sedan 1944 hedrar Gotlandsbolaget de omkomna från katastrofen genom att på resan mellan Nynäshamn och Visby stanna till vid olycksplatsen där de låter anhöriga lägga kransar i vattnet. Något de också gjort idag.

Å/F Hansa

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.