Reflektioner efter Almedalsveckan

Samstämmigheten är nästan rörande. Men det som saknas är aktion. Almedalen 2015 är nu över för sjöfartsbranschens olika parter.

Igår, onsdag, satt jag på färjan mellan Visby och Oskarshamn. Jag var på väg från Almedalsveckan. Jag satt och funderade på vad det var som hände egentligen. Allting går så fruktansvärt fort när man är på plats i Visby. Seminarierna avlöser varandra och in emellan träffar man otaliga personer med anknytning till branschen.

Jag tillbringade den största delen av min tid vid två olika platser. Antingen den Maritima Mötesplatsen – två tält uppslagna på Gotlandsbolagets trädgård, fint placerad precis vid hamnen – eller vid Gotlandsbolagets garage mitt emellan de stora medierna där Svensk Sjöfart och Lighthouse hade en utställning om sjöfart. De båda platsernas placeringar kunde inte ha varit bättre.

Under veckan har det diskuterats forskning, inre vattenvägar, LNG, isbrytning och inte minst framtid. Mötesplatsen arrangerades av flera olika parter, men främst Sjöfartsforum höll ställningarna i tältet.

Förra året fokuserade branschen mycket på tugget kring tonnageskatten – den blå skatten. Men efter några år av ältande så kändes det skönt att de tonade ner den frågan några hekton. Istället låg mycket av fokus på neutralitet mellan transportslag (sexigt!). Något som är viktigt för att sjöfarten ska kunna mäta sig med främst järnväg och väg. Att få isbrytningen finansierad via skattesedeln var ett exempel på det.

Det andra stora fokusområdet var forskningen. ”Vi vill ha 100 miljoner till forskning” var budskapet. För att helt enkelt kunna stärka branschen och säkra kompetensen.

Ett stort problem med Almedalen är så klart det ofantliga flödet av seminarier och händelser. Nästan 3.500 evenemang kommer ha gått av stapeln innan veckan är över. En procent av de handlar om sjöfart. Att få genomslag för sina frågor, när de stora medierna och organisationerna basunerar ut sina budskap på allt större ljudanläggningar och bildskärmar, är inte lätt.

Men jag tror inte man ska hänga läpp för det. För intresset har varit stort. Och många för sjöfarten viktiga personer med makt har varit på plats i tältet. Och en person med makt är såklart mer betydelsefull än tio som bara är lite nyfikna.

Men för att komma till en konklusion. Sjöfartsbranschens olika parter står enade och starka, vilket inte hänt många gånger i historien. Och det ger styrka. Och de politiker och branschföreträdare som förmedlade sina budskap och besvarade frågor uppe på scenen, de var till tårar rörande överens om sjöfartens problem och möjligheter – nästan hela tiden.

Ska jag vara ärlig så var det nästan så att det var tråkigt ibland. För en debatt blir ju inte en debatt utan lite motsättningar. Men det kändes väldigt positivt och Pia Berglund, från Svensk Sjöfart, och Anna Hammargren, från Sjöfartsforum, var väldigt belåtna med vad som förmedlades från scenen.

Men samtidigt måste man inse att den politiska verkligheten inte är en lätt verklighet. Där handlar det om kompromisser och ett givande och tagande. Det mesta dras i långbänk. Så det som alla branschföreträdare på plats nu efterfrågar av politikerna är aktion. Det måste hända något. Tonnageskatten ser lovande ut, så den har de slutat tjata om. Men det finns mycket mer som behöver göras, och gärna så snabbt som möjligt, för att säkra den svenska sjöfartens framtid.

Det ska bli spännande att se vilka frågor som bockats av till nästa år, och vilka som lagts till.

Kommentarer

  • Anonym

    Ja mycket snack är det, år efter år samtidigt som ingenting händer förutom att handelsflottan blir mindre och mindre. När kommer den söndertjatade tonnageskatten då?

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.