I nästa vecka samlas ansvariga ministrar i Köpenhamn från de nio länder som ingår i Helcom för att diskutera och ta beslut om ett antal förslag som rör miljön i Östersjön. En av de frågor som läggs på ministrarnas bord är hur man skall kunna ge undantag för kraven i IMO:s kommande ballasthanteringskonvention, till fartyg som enbart seglar i Östersjön.
Enkelt uttryck måste ett fartyg kunna pumpa in och ut sjövatten för att kompensera för förändringar i hur det är lastat. Gör man inte det, så kapsejsar fartyget. Med detta vatten följer allehanda organismer och småkryp. De må vara små men kan ställa till stor skada om man flyttar dem från ett ekosystem till ett annat.
Nu har fartyg flyttat organismer från en del av världen till en annan under många generationer, men världen har inte gått under för det. Problemet finns dock, och det finns konkreta exempel på ekosystem som störts på ett skadligt vis när nya organismer tillförts. Riskerna lär ju öka efterhand som volymerna hanterat ballastvatten ökar i takt med en växande sjöburen handel. Det är bättre att förekomma än att förekommas, så det finns fog för en internationell reglering som kräver bättre kontroll och rening av ballastvattnet.
En segdragen historia
Att få den nya konventionen på plats har visat sig vara en riktigt seg historia som inleddes redan på 1990-talet. Nu närmar man sig dock målet för det antal av IMO:s medlemsstater representerande en tillräcklig andel av världhandelsflottan som krävs för att konventionen skall börja gälla.
Att konventionen som IMO beslutade om 2004 ännu inte trätt i kraft har framförallt berott på en osäkerhet när det gäller om det finns tillgänglig teknologi och hur övervakning och kontroll skall ske, men nu finns godkända system och flera frågetecken verkar ha rätats ut.
Logiskt med dispenser
För ett känsligt hav som Östersjön är det viktigt att minimera risken att nya organismer utifrån ställer till det i ekosystemet. Däremot är risken att ett småkryp som fungerar bra utanför Åbo skulle ställa till elände i Stockholms skärgård eller någon annanstans i Östersjön. Hade det varit så, hade vi nog sett effekterna för länge sedan.
Därför är det naturligtvis logiskt och rätt att ge dispens för fartyg som enbart trafikerar Östersjön.
Det finns dock en uppenbar risk att man nu bygger upp en ny byråkratiapparat. Ansökan om dispens måste göras i varje enskilt fall, och enligt förslaget skall det förnyas vart femte år. Det handlar inte bara om att fylla i ett formulär och redan i förslaget sägs att rederiet skall vara förberett på att det kan ta många månader till beslut. Ansökan gäller de hamnar man har sökt för, och skulle man vilja ändra rutten till en annan hamn så får man söka igen.
Frågan är om nyttan av detta är större än de negativa konsekvenser det kan få för ambitionerna att lyfta mer gods från land till sjötransport? Även ett undantag verkar ju bli ytterligare en belastning för närsjöfarten. Det enklaste och mest praktiska vore att man gav en generell dispens för Östersjön. Enligt konventionen kan man inte det och i så fall krävs ett nytt IMO-beslut. Det vore något för Helcom att börja kämpa för.
Måste tänka långsiktigt
För ett rederi innebär en dispens inte alltid en besparing, åtminstone inte långsiktigt. Det är sällan ett fartyg byggs för att trafikera en rutt tills det skrotas. Det måste finnas en andrahandsmarknad, och för fartyg i Östersjön finns den sällan här utan någon annanstans i världen. Då kan det vara en nackdel när man skall hitta hugade spekulanter med tillgång till presumtiva köpobjekt som är utrustade för ballasthantering. Dispensen kan helt enkelt bara bli en möjlighet att skjuta upp en investering tills det är dags att ge sig ut på andrahandsmarknaden.
För övrigt vet jag att det finns en del som stör sig på att jag skriver ”ballast” och hävdar att det heter ”barlast”. Detta har vi diskuterat intensivt under många år på redaktionen och kommit fram till följande ödmjuka slutsats – står det ballast i Sjöfartstidningen, då heter det ballast.