2015 införs nya krav på fartygsbränslen. Svavelinnehållet skall ned och det finns stora förhoppningar på andra bränslen som flytande naturgas. Även metanol har nu poppat upp som ett alternativ.

Men det kostar.

Sverige var i vanlig ordning tidigt med att godkänna de nya reglerna, men denna gång utan att ha tagit reda på konsekvenserna. Låt oss först slå fast att svavelinnehållet i fartygs bunkerolja inte i första hand är ett bekymmer för sjöfarten, det är en konkurrensnackdel för svensk basindustri som får bära kostnaden.

Hur vällovligt det nya regelverket än är så får det konkurrenskonsekvenser för Sverige som nation och kommer att påverka vår tillväxt. Då är frågan vad regeringen avser göra för att möta detta.

Svaret är att ingen vet, från Rosenbad är det tvärtyst. I Finland mobiliserar man, i Sverige händer ingenting.

Tänk efter före är ofta ett gott råd, något som våra beslutsfattare inte lyssnat till denna gång. Nu blir konsekvenserna därefter både stora och kostsamma. Eftersom detta är en fråga som borde engagera såväl regering som riksdag är det anmärkningsvärt tyst från såväl riksdagshus som Rosenbad. 

Ett verktyg i lådan som regeringen redan har är Skeppshypotek där det finns resurser för ökad utlåning. Med tanke på de rejält tuffa tiderna på sjöfartsmarknaderna just nu krävs det dock att staten går in och garanterar lån för miljöförbättrande åtgärder. 

Men det räcker inte. Det krävs en ny syn på Sveriges behov av förbindelser med omvärlden för att vi som en liten, perifer och kraftigt handels- och sjöfartsberoende nation skall kunna hävda oss i en global konkurrens.

Mindre snack och mer verkstad är nödvändigt och det börjar bli bråttom.