Tonnageskatt och svenskflaggat?

Läste idag Sydsvenskan som i dagarna intervjuat vår nya infrastrukturminister, Anna Johansson (S). Man talade om tunnel via H/H-leden (Helsingborg/Helsingör), Västlänken i Göteborg, vägslitageavgifter, Förbifart Stockholm, spårvagnar i Lund, Bromma flygplats och mycket annat – men inte ett ord om trafikslaget sjöfart. Och detta beror klart på att den svenska dagspressen av idag inte har en susning om sjöfart och inget intresse av den och då ställs det heller inga frågor i ämnet.

För Sydsvenskans del upphörde sjöfarten när passagerartrafiken mellan Malmö och Köpenhamn lades ned på grund av Öresundsbron.

Och jag tror inte att Sydsvenskan i det avseendet avviker från övrig dagspress, så från det hållet får vi ingen draghjälp!

”Face facts”: alla vi som värnar om svensk sjöfart blir ideligen lurade. Här tänds hopp varje gång politikerna deltager i något ”event” sjöfartsnäringen anordnat, men det förbleknar snabbt när ingenting händer.

Jag tror dessvärre att vi inte heller under denna mandatperioden får se någon tonnageskatt och det är kanske dags att byta fot!

Behöver vi egentligen svenskflaggat tonnage? Man talar om vikten av en handelsflotta i ofärdstider och drömmer sig tillbaka till andra världskriget då vi hade en betydande flotta av bland annat styckegodsfartyg i trafik över hela världen.  Vad gör vi idag med 60-70% av flottan bestående av tanktonnage och därtill ett antal roro- och andra specialfartyg – i största utsträckning sysselsatt i short-sea trafik. En tonnageskatt ändrar troligen inte på det förhållandet. Svensk sjöfart och svensk sjöfartsnäring är två skilda saker.

Svensk sjöfart är svenskflaggad sjöfart med svenskt sjöfolk medan svensk sjöfartsnäring är ägande/kontrollerande/managerande av tonnage med annan flagga än svensk i aktern. Den näringen skall vi vara väldigt rädda om. Däri ligger stor kunskap om fartygsdrift – tekniskt såväl som kommersiellt – och innovativt tänkande och omfattar ett stort antal fartyg av oilka fartygstyper i ”world wide”-fart.

Nu trampar jag säkerligen på mångas tår: glöm tonnageskatten och lägg i stället ansträngningar på att möjliggöra anställning av svenskt sjöfolk på de utlandsflaggade fartygen – ett slags omvänt TAP-avtal. Det kanske är en mera lättförståelig väg för våra politiker, som möjligen har svårt att se hur slutnotan på tonnageskatten ser ut och därför ideligen tycks gömma frågan.

Kommentarer

  • Anonymous

    Du har säkert rätt Ingvar. Med straffbeskattning av svenskar som jobbar i utländska båtar så har vi snart inget svenskt sjöfolk kvar alls, under någon flagg. Och om ingen har seglat och lärt sig branchen från grunden dör även resten av branchen ut. Inte ännu på något decenium men så småningom.
    Svenska rederier och underleverantörer har inte mycket att komma med om vi inte kan branchen vi försöker verka i. Vårt högre kostnadsläge måste ju kompenseras med högre kompetens!

  • Per Lindahl

    Varför skulle egentligen någon redare vara intresserad av att föra svensk flagg??

  • Peter Zoné

    Återigen en fantastisk bra skrivit artikel av Ingvar. Jag har i så gott som hela mitt arbetsliv arbetat inom sjöfartsbranschen, och redan för drygt 30 år sedan när jag arbetade i Brofjorden och fick nöjet att träffa en gammal Broströms kapten Persson, som skulle snart gå i pension. Han sade redan då att sjöfarten är inget för ett högt industrialiserat land som Sverige, sjöfarten är en u-landsnäring. Jag trodde inte på detta då, tyckte som många andra det var synd att den traditionella charmiga småkustsjöfarten dvs flottan med de små ” paragrafare” tunnades ut, först genom utflaggning, sedan försvinna helt genom nedskrotning och utförsäljning till platser på andra sidan jordklotet, .
    Tyvärr lever alltför många politiker, och företrädare för arbetsmarknadens parter inom sjöfarten i det förgångna och för svunna tider, återkommer gång på gång till den svenska sjöfartens högtid på 50-,60-, och 70 talen. Dessa tider kommer aldrig tillbaks. Förändringar sker i en allt.snabbare takt, läste någonstans i helgen att inom 3 år kommer 53 av dagens yrken i USA att försvinna, men de till viss del ersätts av 47 nya yrken, de flesta inte kända idag.
    Utvecklingen i Sverige följer på gott och på ont i stort utvecklingen i USA. Detta vet de flesta politiker oavsett partibok.

    Många kanske känner sig trampade på tårna av Ingvars synpunkter, men jag håller med Ingvar ” let us face facts”. Kasta den gamla ryggsäcken ut genom fönstret och tänka nytt!

    Vilken roll ska Sverige ha inom sjöfartsnäringen? Var ska svenskar som är fortfarande intresserade av att jobba inom sjöfarten jobba? Inom vilka nischer? På vilket sätt?
    Gamla kapten Perssons tankar gäller ännu mer idag, än för 30 år sedan, nu när Sverige är ett s.k postindustrialiserat land.

  • Ingvar Bergman

    Jag fortsätter att försiktigt ’tå-trampa’, styrkt av det faktum att någon har en samsyn. Jag var annars beredd på ett par käftsmäller för att jag vågar ifrågasätta tonnageskatten. Vilka är intresserade av att jobba på sjön i ett ’postindustrialiserat’ Sverige, undrar Peter.
    ”Bara vi får tonnageskatt så ordnar sig allt av sig självt” Jag är inte så säker på det. Många svenska sjömän (och kvinnor) vill inte längre vara borta från sina familjer månadsvis (även om dagens moderna fartyg har gratis internetkafé ombord) och det är absolut inget fel i det.
    Men kommer vi att ha tillräckligt med sjöfolk för att möta den förväntade inflaggningen ?
    Det tvivlar jag på.
    Jag säger det igen – ha inga högre förväntningar på tonnageskatten – men värna om vår sjöfartsnäring som i mellantiden flaggat ut, men som sysselsätter en mängd fartyg och många duktiga människor. Jobba i stället för att skaka fram nödvändiga stödåtgärder, så att de som fortfarande vill segla kan få göra det i dessa fartyg.

  • Andreas Åsenholm

    Svenskflaggad eller svenskkontrollerad handelsflotta – det är frågan.
    Politikerna och det sjöfartsklustret bör fundera på huruvida de ska satsa på en svenskflaggad eller svenskkontrollerad handelsflotta! Så länge det här principbeslutet inte har tagit kan ingen långsiktig sjöfartspolitik bedrivas.

  • Insikt

    Jag tror inte att det är flaggan som påverkar redaren. Den sortens känslor försvann när fartyg alà Martha skrotades.
    Det som påverkar redarens val av flagg är kostnaden. Svensk flagg är inte så dyrt som ofta påstås. Alla faktorer sammantaget* behöver inte betyda att Svensk flagg är dyrare än Liberias. Men det som får redaren att avstå svensk flagg är beskattningen. Har redaren sitt fartyg i ett annat lands register är det i stort sett omöjligt för Skattemyndigheten att beskatta detta fartygs vinst. Och det är där som skon klämmer. Med fartyget/företaget registrerat utanför Sverige så blir det mer pengar i plånboken.
    Det gäller redare, riskkapitalister, torghandlare osv.

    För att Sveriges ekonomi i förlängningen skall fungera måste vår företagsbeskattning vara på samma nivå som alla andra länder inom EU, och på längre sikt samma i hela världen. Kan man ”handla” lägre skatt i ett annat land så kommer man göra det. Har vi högre skattesats än omkringliggande länder så får vi mindre skatteintäkter. Svårare än så är det inte.
    Tror ni mig inte så kan jag påminna om när Irland var ekonomiskt bankrutt och de övriga EU-länderna ville att Irland skulle höja företagsbeskattningen. Irland vägrade eftersom de lever av att erbjuda lägre eller ingen företagsbeskattning. Luxemburg häromveckan är också ett tydligt exempel.

    Enhetlig företagsbeskattning inom EU måste införas. Först då kan företagande ske på lika villkor.

    *Kostnader som kan påverka är löner, försäkring, registrering osv. Vissa av dessa kostnader är billigare under Svensk flagg medans andra är högre.

  • Ingvar Bergman

    Jag tror inte heller att det är av känslomässiga grunder man vill ha svensk flagg i fartygen.
    Tonnageskatten är ett sätt att underlätta för rederierna att registrera fartygen i Sverige och facken tror att det skall ge fler svenska sjömän jobb i svenska fartyg. Rederierna får redan -under vissa premisser- miljontals kronor i sjöfartsstöd.
    Frågan är om tonnageskatteeffekten räcker för att göra svenska fartyg konkurrenskraftiga. Vi ligger ju alltid i bakkant när det gäller stöd till svensk sjöfart och om och när tonnageskatten införs, då skulle det inte förvåna mig om andra länder (inom eller utom EUU/EES) har gått ett steg längre. Svensk sjöfartsnäring går f.n. bäst om fartygen registreras under annan flagga och den sysselsätter många fartyg (ägda eller kontrollerade) och mycket duktigt folk. Vi får vara glada för att några ser möjligheterna och utnyttjar dem.

  • Cowboy

    Lägg kraft på båda. Tonnageskatt/ Svensk flagg och möjligheten för sjöfolk att jobba på utflaggat. Svensk flagg behövs för att behålla egen utveckling skyddat från utländska regelverk som också kan influera negativt i vissa fall. Att få bibehålla den egna sättet att utvecklas är mycket viktigt. Sedan att få ta del av det internationella drygar ut våra kunskaper med. Näringen växer med att hålla båda träden vid liv, i balans. Utan rötterna dör dom. Sen har vi ju det här med ärtsoppa och pannkakor på torsdagarna…

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.