Jag kommenterade häromdagen den Anonym (varför kan man inte sätta ut sitt namn eller alias?) som menade att Delegationens tolkning att fartyg som har samma ägare som lasten fartyget skeppar, inte kunde anses var konkurrensutsatt. Det är, enligt min mening, inte ägarförhållandet utan fartyg med viss utrustning för att ta ombord viss last eller anpassning till unika last- och/eller lossningsanläggning, som är avgörande huruvida fartyget är konkurrensutsatt eller ej.
Om sjöfartsstödet skall gälla alla typer av fartyg över 20 GRT (tidigare 100 GRT) och omfatta även specialfartyg som mudderverk, kabelutläggare, mätningsfartyg etc, vari ligger då problemet? Vad finns det då att förhandla om? Dessa specialfartyg inklusive de fartyg jag åsyftar, går sannolikt på långa kontrakt i en ’skyddad’ marknad och därför tycker jag att Delegationen i detta avseende kan ha tolkat konkurrensutsattheten rätt. Sjöfartsstödet avser att inom ramen för EUs riktlinjer lämna statligt stöd till sjötransport. Mudderverk, kabelutläggare, mätningsfartyg och bogserbåtar (undantaget långbogserare) får väl rimligen räknas till kategorin arbetsbåtar och, som jag ser det, har inget med sjötransport att göra.
Det kan inte ha varit EU-kommissionens mening från början att inkludera alla typer av flytetyg utan här har man genom skicklig lobbying fått ner EU i en besvärlig brygga, som i princip lämnar fältet fritt för nationella tolkningar, vilket per automatik torde innebära att det svenska sjöfartsstödet – på grund av EUs ’undfallenhet’ – också bör omfatta specialfartygen. Annars kommer vi ytterligare på efterkälken!
Så tolkar i varje fall jag det.
Kommentarer
Linus Lusk
Sjöfartsstöd är något väldigt underligt egentligen…
Vore det inte bättre att direkt skattefinansiera alla de pålagor som är ”säravgifter/särkostnader” i vårt kungarike.
Företagsskatt, moms och myndigheter är några exempel.
Ett sjöfartsstöd som t.ex. skall täcka Transportstyrelsens (TS) och i viss mån även Sjöfartsverkets pålagor mot näringen är helt vansinnigt då statsmakten inte kan se hur dessa skapas. I realiteten döljs vart pengarna går och sjöfartsnäringen framstår som en stor bidragstagare!
Tydliga exempel är:
– de 100-tals miljoner som inte reglerats i arvet efter hur man skulle hanterat farledsavgifterna.
– tillsyn på svenska fartyg för internationella konventioner (som TS representanter med framgång fått fram i IMO, utan att ställa sig frågan om vem som skall betala kostnaderna)
– SEKA/svavelkontrollsavgifter
– exponentiellt höjda registeravgifter
– otydliga utgifter för kontroll av säkerhetsorganisation
– täckning för kontroll av delegering
– enskilda sjömäns certifikat (utslagna blir de utan anställning efter ”Manilla”)
Personligen tycker jag att ekvationerna och kontrollen av vart pengarna går och var de tas ifrån hade varit tydligare och billigare med statsfinansierade myndigheter/verk som hanterar sjöfarten.
Nu skenar avgifterna efter myndigheternas egen påhittighet att föda sig.
Bygg ett system utan bidrag!
Ingvar Bergman
@Linus Lusk
Om man skattefinansierar eller lämnar bidrag är samma sak, fast taget ur olika fickor.
Visst – jag håller med – bort med alla bidrag som syftar till att hålla en döende (svensk-flaggad) näring under armarna. Varför inte försöka vara klarsynt; det går inte utan stora bidrag driva sjöfart med svenskflaggat tonnage. De bidrag och den stöttning som krävs, hinner f.ö. aldrig passera myndigheterna då dessa har beslutsångest på grund av att man inte besitter tillräcklig kunskap om näringen. Ta tonnageskatten som exempel. Här har regering efter regering skjutit denna framför sig in absurdum och – trots löften – har vi inte sett den förverkligad ännu.
Face facts – vår storhetstid som sjöfarts- och varvsbyggarnation är förbi hur gärna man än önskade att den levde.
Om man vill hjälpa svenskt sjöfolk, så öppna för stöttning av svenskar som tar arbeten i utländska (gärna svenskkontrollerade) fartyg. Sverige har idag en betydande flotta utlands-registrerade fartyg som drivs av duktiga svenskar sittande lite varstans i världen och som sysselsätter tusentals medarbetare – svenskar såväl som utlänningar.
Det är så man måste driva ’svensk sjöfart’ av idag.
Artikeln är stängd för fler kommentarer