När konkurrentsmyndigheterna godkände linjerederiernas önskemål om att få bilda allianser för att effektivare utnyttja sina fartyg och deras lastutrymmen och för att optimera sin service att täcka så många hamnar som möjligt på ett kostnadseffektivt sätt, då öppnade man – ovetande eller ej – dörren på glänt mot ett samarbete fullt ut.
Godkännandet innebar att linjerna fick möjlighet till kostnadsbesparingar, men man fick (och får alltfort) inte beröra ämnet gemensam prissättning för då hotar multi-million-dollar böter.
Nu kommer Maersk-MSC-CMA/CGM och vill gå (minst) ett steg längre. Man vill inte sitta i Köpenhamn, Paris eller Geneve (eller var nu MSC sitter) och på distans samtala om ”operational matters” utan man vill bilda ett gemensamt bolag (med säte i London) för att operationellt sköta den samlade flottan av 225 fartyg under namnet P3. Detta fick i veckan som gick den amerikanska konkurrensmyndigheten FMCs godkännande.
NSA?
Om EU senare i vår också godkänner detta gemensamma upplägg, då menar jag att man samtidigt backar från sitt beslut 2008 att inte längre ge immunitet för s.k linjekonferenser mot EUs konkurrensregler. För är det någon som tror att man effektivt kan administrera en flotta på 225 fartyg enbart genom att prata kostnader? Är det inte en självklarhet att man också måste ta hänsyn till hur intäktssidan skall se ut? Ett enda tecken på gemensam prissättning kostar idag enorma bötesbelopp. Men vem kan kontrollera det – NSA?
Dra fram myglet i ljuset
Låt oss slippa myglet med frakthöjningar som friserats att se ut som att varje linje har sin egen prissättning och låt oss slippa myglet med att stoppa bokningar vid 90 procent fyllnadsgrad i Asien/Europa farten som är ett ”understatement” på kundernas förmåga att dra slutsatser och som avslöjar EU:s tafatthet!
Därför EU – släpp allianserna fria fullt ut och återinför immuniteten! Smek inte med ena handen och klipp till med den andra! Lägg istället era resurser på sådant man kan greppa om.
Risken för kartellbildning obefintlig
Tre allianser och åtminstone tre ”outsiders” (i asienfarten) UASC, Zim och Norasia/CSAV borgar för fri konkurrens. Lastägarna behöver inte befara kartellbildning mellan allianserna. Den rådande överkapaciteten kommer att bestå och bland annat den kommer att ”hålla rent” för sådan kartellbildning, då alla jagar marknadsandelar.