Bara ett litet inlägg till Sjöfartsmötet på Sjöhistoriska häromdagen….

En näring som flyttar 90% av allt vårt import- och exportgods över sjön (i färjor/feederfartyg/tankers och bulkfartyg) skall, som en första åtgärd, självfallet ha ett eget departement med branschkännedom och ett underlydande sjöfartsverk med en generaldirektör hämtad från näringen (drar mig till minnes Kaj Janérus f.d. Saléns – en generaldirektör med pondus i dåvarande Sjöfartsverket på 70-talet). 

Det är helt fel att sjöfarten ligger i Transportstyrelsen, där även husvagns-vikter, trängselavgifter, försenade tåg och försliten räls och allt annat som rör sig, är inrymt. Sjöfarten är en internationell näring som måste få arbeta under internationella förutsättningar och ramar. Här överraskas ständigt och jämt politiker och statstjänstemän (-kvinnor) vid deltagande i sjöfartens föreläsningar och seminarier över vad sjöfarten egentligen betyder för ett land som Sverige – men det hjälper föga i dagens situation. Nu går alla och väntar på tonnageskatten – väntan/långbänk/regimskifte/väntan/långbänk – när blir löften realiteter? 

Som väl är, har vi en stor utlandsregistrerad flotta som framsynta svenska sjöfartsmän (sittande här eller i utlandet) administrerar, bemannar och opererar och dem skall vi vara väldigt glada för att vi har, så att vi inte dränerar oss på viktig ’know how’ i hur man bedriver sjöfart!

Att sedan jämföra med Danmark går liksom inte. Danmarks situation är unik och daterar sig tillbaka till första halvan 1900-talet då Arnold Petter Möller byggde upp sin flotta och satte mer eller mindre spelreglerna för hur han önskade sjöfarten skulle bedrivas under dansk flagg och nästa generation (Maersk McKinney Möller) fick ’gräddfil’ till både kungahuset (Dronning Margarethe) och regeringen och med dessa i ryggen kunde bygga vidare på ett sjöfartsimperium efter hans gottfinnande, där linjetrafiken är störst i världen – även om det kärvar betänkligt just nu. Det hade behövts ett par Wallenbergare med sjöfarten i blodet för att nå liknande resultat, så glöm Danmark som jämförelseobjekt!

Den dagen man bryter ut sjöfarten från nationella ’intressen’ (Transportstyrelsen) och ’internationaliserar’ regler och förutsättningar (Sjöfartsministerium), då kan man börja hoppas – tyvärr inte förr!