Sedan mitt senaste inlägg har frakterna västgående tappat ytterligare några hundra dollar per teu och är nu nere i superlåga (-löjliga) USD 350. Och höjningen den 1 maj förskjuts nu till 10 maj i första hand.

För att försöka återta initiativet, genomför nu allianserna ”blank sailings”, det vill säga man hoppar över en veckoavgång. Detta för att skapa en brist på lastutrymme och det menar jag strider mot anti-trustlagarna och jag har beslutat testa detta i EU. Det talas också om att man eventuellt skall lägga upp tonnage (och det är en variant som inte stör anti-trust). Mitt i detta elände ger sig nu det typiska nord/syd rederiet Hamburg Süd in i den tuffa öst/västgående trafiken med motiveringen att frakterna på Sydamerika till och med är sämre än öst/väst. Detta orsakat av den ”cascading” som fortsatt sedan jag först skrev om den i januari 2013. Många 9/12.000 teu fartyg har hittat dit och förstört marknaden, som den nu håller på att göra även över Nordatlanten. Hamburg Süd (som är i färd med att köpa upp chilenska CCNI) (landskollegan Hapag-Lloyd förvärvade nyligen en annan chilenare CSAV) säger nu att man måste beställa 18.000+ fartyg för att vara konkurrenskraftig (!).

Jag förstår ingenting. Den kinesiska regimen har börjat stärka den inhemska ekonomin och drar medvetet ned på utrikeshandeln. Mitt i detta byggs mega-carriers för fullt men jag ser inte att en nominell 18.000-teu skuta med 12.000 nominella teu är lönsammare att köra, än ett något äldre 9/12.000 teu fartyg, fullastad och med en lägre avskrivning än de stora jättarna och med lägre hamnavgifter.

Det tar många år innan 18.000+ blir fullbokade med den ”pace” på leveranser av sådant tonnage som nu råder och under tiden kommer frakterna att ligga i den absoluta botten med kortare avbrott för ”peak seasons”. Den eller de som vågar bryta denna hysteri på mega-carrier beställningar, tror jag kommer att dra det längsta strået på sikt. Ingen har i längden råd med att ha större fartyg än vad traden behöver och ”nice to have” kostar om man skall försvara sina marknadsandelar.

Jag är medveten om att jag har en negativ inställning till det som sker i framförallt Fjärran Östern-farten och ser få ljuspunkter om ens någon till att det här skall sluta lyckligt för alla de (snart) 20 aktörerna i farten.

Jag inledde med att påstå att traden är obotligt sjuk. Det må vara en överdrift, men många måste bort eller bilda bolag tillsammans för att ett tillfrisknande på sikt skall bli ett faktum.