Sedan mitten av mars har världen inte varit sig lik. Coronapandemin tycks även ha tagit experterna på säng och som lekman blir jag överraskad av hur lite vi egentligen vet om detta virus – även om vi hela tiden lär oss mer. Bristen på hårdfakta har medfört att olika länder hela tiden har reagerat på olika sätt vad gäller åtgärder för att stävja pandemin.
Som vi upprepade gånger har konstaterat har även sjöfarten som näring drabbats hårt – för att inte tala om de ombord-anställda. En uppenbar brist på vilja att lösa problem med av- och påmönstring är en skamfläck utan like på många håll.
Minskad konsumtion och produktion
De transoceana skeppningarna har påverkats av minskad konsumtion och produktion. Men inom den internationella sjöfarten har de rederier som opererar passagerarfartyg nog drabbats hårdast. Kryssningsmarknaden är så gott som obefintlig. Att säga att färjesektorn har det tufft är en underdrift, men en del rederier har det ännu svårare än andra. Generellt kan man se att de som har transport av lastbilar och trailers som kärnverksamhet hittills har klarat krisen bättre än de som i högre grad har fokuserat på passagerartransporter och kortkryssningar.
Att säga att färjesektorn har det tufft är en underdrift
Det plingar till i mejlboxen och jag läser att Tallink Silja inleder omfattande omorganisation över hela koncernen som på något sätt berör 2 500 ombord- och land-anställda inom koncernen. Sommarsäsongen gav lite andrum och plats för kreativa idéer, men med hösten har intresset för att resa åter svalnat, av förekommen anledning. Att situationen är allvarlig på norra Östersjön framgick redan i somras då Birka Cruises upphörde med sin kryssningstrafik.
Frågan Är om allt detta leder till en permanent omstrukturering av passagerar- och färjetrafiken på norra Östersjön? Eller är det kanske så att pandemin bara förorsakar mer eller mindre tillfälliga störningar i ett etablerat trafikupplägg? Något svar på detta finns inte i nuläget, men tiden lider och många färjerederier blöder kraftigt. Restriktioner inom resandet är förödande för näringen, men kanske nödvändiga för att bromsa pandemin tills vi får bukt med den? I de olika länderna litar man på sina experter och det är knappast konstruktivt att peka finger och påstå att någon har rätt och någon har fel. Det vet ingen i dag.
Förödande effekt
Faktum kvarstår att vår färjesjöfart är i en svårare kris än någonsin tidigare. Restriktionerna i resandet kanske är överdrivna på vissa håll, men de kan lika väl vara nödvändiga. Men de har en förödande effekt för både anställda och rederier inom en av de viktigaste sektorerna inom vår sjöfart.
I en kris som denna är sjöfart en förutsättning för att hålla igång den internationella handeln vilket är nödvändigt för vår överlevnad. I en kris som denna måste sjöfartens existens tryggas, både kort- och långsiktigt, med högsta prioritet. I Sverige har Blå Tillväxt tagit fram en rad åtgärder som skulle hjälpa näringen nu och samtidigt skapa grund för en grön återstart när allt är över. I denna ekvation spelar den samhällsnyttiga färjenäringen – som verkligen inte bara handlar om kryssning och nöje – en av huvudrollerna. ¶
Denna text publicerades först i nr 08/2020 av Sjöfartstidningen under vinjetten Akterspegeln.