Lite färjenostalgi

I skrivande stund närmar sig Tallinks bil- och passagerarfärja Silja Festival Engelska kanalen på resa västerut. Las Palmas är inmatad som nästa hamn i AIS-anläggningen med ankomst den 5 februari. Därifrån fortsätter resan för att så småningom ta henne till Kanadas västkust och en charter som logementsfartyg under ett konstruktionsprojekt i British Columbia. Tydligen ingår en köpoption och det är kanske inte helt osannolikt att fartyget inte kommer att återvända till norra Europa. 

Bland färjeentusiaster har chartern väckt en hel del kommentarer i sociala media och man kan också skönja en hel del nostalgi. Med mer än ett kvartssekel på nacken har Silja Festival tillryggalagt åtskilliga sjömil.

wellamo_original

Wellamo i originalutförande.

 

För mig kommer Silja Festival att förbli Wellamo, vilket var färjans ursprungliga namn. Nybygget döptes den 9 januari 1986 vid Wärtsilä-varvet i Helsingfors av f d minister och dåvarande landshövdingen Pirkko Työläjärvi. Jag bevakade dopet i Helsingfors och var inbjuden på jungfruresan till Åbo. Under åren som följde gjorde jag många resor med henne och systern Svea från Åbo till Stockholm. De bjöd på en del nyheter och bättre komfort när de introducerades på linjen Åbo–Mariehamn–Stockholm.

Atmosfären ombord utstrålade även en rejäl dos tradition. Det var kanske inget konkret, som man kunde peka på direkt, men i alla fall något som antydde att det var ett gammalt och väl etablerat rederi som stod bakom. Ett rederi som hade planerat passagerarfartyg i närmare ett sekel.

Wellamo var det sista nybyggda passagerarfartyget som då drygt 100-åriga Finska Ångfartygs Aktiebolaget – förkortat FÅA (namnet hade redan på 1970-talet förvanskats till det mer eller mindre obegripliga Effoa) – gav ett traditionsbundet namn. Nybygget blev rederiets fjärde Wellamo. Namnet kommer från ”havsgudinnan” Vellamo i finsk mytologi.

FÅA brukade ofta namnge sina fartyg efter väsen i finsk eller annan mytologi (till exempel Wellamo, Oihonna, Ilmatar, Aallotar, Ariadne och Oberon), stjärnor (Orion, Sirius, Aldebaran osv), latinska namn på landskap i Finland (Ostrobotnia, Lapponia osv) eller orter i Finland (Salla, Ivalo osv). Sedan fanns det förstås en rad undantag.

Men nya tider var på kommande och detta återspeglas även i valet av namn. Den första vinken om detta kom redan 1980, då rederiet Bore avvecklade sitt engagemang i Silja Line för att koncentrera sig på roro-sjöfart. Färjorna Bore Star och Bore I såldes till Effoa. Bore I fick det traditionella Silja-namnet Skandia efter Siljarederiets första nybygge och Bore Star döptes om till Silja Star, vilket definitivt inte var i gammal FÅA-anda.

Med nybygget Wellamo fick alltså den gamla FÅA-andan i namnvalet ännu sin revansch, men några år senare, med de följande nybyggena, blev det moderna Silja-namn: Silja Serenade 1990 och Silja Symphony 1991.

Wellamo var också det sista passagerarfartyget i flottan som fick den svarta skorstenen med de två vita banden och de karaktäristiska stjärnemblemen på vardera sidan om bogen.

910702_wellamo

Wellamo med vit Silja-skorsten.

 

I början av 1990-talet strukturerades ägarbolagen i Silja Line om sig i flera repriser och Johnson Lines och FÅA:s traditionella skorstensfärger ersattes av Silja-sälen. Wellamo och Svea fick båda den nya skorstenen och helvit färgsättning, men namnen fick de ännu behålla.

silja_festival_1992

Wellamo döptes om till Silja Festival och fick en ny färgsättning 1992. 

 

När Wellamo och Svea byggdes om invändigt 1992 fick de en helt ny och färgstark färgsättning. För att understryka att det var fest ombord döptes de om till Silja Festival respektive Silja Karneval.

0221810 silja festival

Efter olika öden och äventyr var Silja Festival tillbaka på Åbolinjen 1997.

 

Färgsättningen blev litet mer dämpad efter ett år, då fartyget för en tid Silja Festival sattes i trafik för Euroway mellan Malmö och Lübeck. Ombyggnaden var i alla fall lyckad, och antagligen också namnändringen, för idag är det namnet Silja Festival som etsat sig in i minnet hos de flesta färjeentusiaster. Så är det ju inte alltid. Till exempel Veronica känner inte speciellt många igen, men om vi säger Kungsholm så nickar de flesta igenkännande. 

Men oberoende av namn och färgsättning så kvarstår faktum att Wellamo och Svea var kvalitetsbyggen och väl planerade fartyg för linjen Stockholm–Mariehamn–Åbo.

 

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.