Då är alltså Bore Queen såld. Eller Norqueen, som hon faktiskt har hetat under den överlägset längsta delen av sin existens. Ett intressant fartyg för mig, hon var helt ny då jag inledde min bana som sjöfartsjournalist.
Under 1980-talet hade jag flera gånger nöjet att följa med Bore Queen på reportageresor då hon gick i Bore Lines egen trafik. I likhet med andra Borefartyg hade Bore Queen en sammansvetsad besättning som nog kände ett visst mått av stolthet över sitt fartyg. De hade också varit med om mycket tillsammans, i synnerhet under början av 1980-talet då fartyget för det mesta seglade i en helt annan trafik än den som hon var planerad för.
Bores parhästar Bore King och Bore Queen har emellanåt separerats, men i slutändan har de i alla fall alltid återförenats. De identiska tvillingarna (åtminstone är det svårt att skilja dem åt till exteriören) byggdes 1980 av Rauma-Repola i Raumo. Dessa två fartyg bildade en typ som kallades ”Royal Class” och var då de största ro-rofartygen i Bores flotta. Beställningen var en storsatsning för Bore. Den sammanföll med att rederiet lämnade Silja Line och färjetrafiken. Annars skulle Bore ha varit tvungen att göra en ännu större investering i en ny kryssningsfärja för Silja Lines trafik. Bore valde att gå sin egen väg och är idag det enda av de ursprungligen tre moderrederierna i Silja Line som fortfarande existerar i sin ursprungliga form. Om det har något samband med beslutet att lämna färjetrafiken vet jag inte.
Bores två kungligheter planerades för feedertrafik mellan Finland och Göteborg, men Bore Queen kom för det mesta att segla på andra linjer. I början av 1980-talet rådde överkapacitet inom linjetrafiken på Finland och frakterna var låga. Det fanns inte utrymme för två stora fartyg på Bore Baltic Ferry Service som Skandinavientrafiken kallades. Den blockad av handeln med Sydafrika som inleddes hösten 1985 omintetgjorde definitivt denna möjlighet. Nästan en fjärdedel av trafikbolaget Bore Lines gods på Göteborg omlastades till och från fartyg på Transoceans linje mellan Göteborg och Sydafrika.
Under en stor del av Bore Line-tiden var Bore King knuten till trafiken på Göteborg. Bore Queen kom däremot att vara rätt mycket uthyrd under de första åren. Hon gjorde sin debut på Engelska kanalen redan 1982, då North Sea Ferries hyrde in henne. Bore Queen ersatte den brittiska färjan Norland som rekvirerades av brittiska försvarsministeriet för att delta i Falklandskampanjen. En annorlunda charter fick Bore Queen 1983, då hon fram till 1985 seglade för OT West-Africa Line mellan Europa och Västafrika.
Under andra halvan av 1980-talet var hon i alla fall sysselsatt av Bore Line på olika linjer. För Bore Queen var det slutseglat i Bore Lines egen trafik sommaren 1991. Från följande årsskifte tog Finnlines över trafikbolaget Bore Line och Bore fortsatte som ett enbart fartygsägande rederi. Bore Queen och Bore King hyrdes ut till North Sea Ferries för två år. De fick de nya namnen Norqueen och Norking och öppnade en ny linje mellan Teesport och Zeebbrügge. Kontraktet förlängdes och kapaciteten blev otillräcklig. Fartygen förlängdes i Landskrona och fortsatte i sin trafik mellan England och Belgien. North Sea Ferries kom så småningom att tas över av delägaren P&O Ferries.
Den ursprungligen tvååriga chartern fortsatte tills Norking såldes till grekiska Golden Anchor Group 2011. Norqueen gick kvar ett tag till för P&O, men nu har samma ägare köpt även henne för trafik på Medelhavet. Dessa uppenbarligen väl planerade tvillingar har åter funnit varandra.