Ett kärt återseende

Av alla nu existerande färjor på Östersjön är Viking Lines trotjänare Rosella den som jag har haft det längsta personliga förhållandet till.

Rosella

(Rosella på utgående från Mariehamn. Foto: Pär-Henrik Sjöström)

Bil- och passagerarfärjan Rosella var det sista fartyget som sjösattes på Wärtsiläs ursprungliga anläggning i min hemstad vid mynningen av Aura å. Hon löpte av stapeln på traditionellt sätt. Där stapelbädden låg byggs nu i tidens anda högklassiga – läs svindyra – bostäder.

När Rosella inledde sin trafik för Viking Line kändes hon väldigt stor och lyxig jämfört med de tidigare Åbobåtarna Marella och Viking 4. Silja Line hade redan några år tidigare introducerat sin ”fransyskor” som nog var en hel del finare än Vikings 70-talsfärjor. Med nybyggena Diana II, Turella, Rosella och Viking Sally hann Viking Line ikapp Silja vid tröskeln till 80-talet.

För det mesta var det Rosella och Viking Sally som Viking Line sysselsatte i trafiken mellan Åbo och Stockholm. På dagturerna gick de via Mariehamn, på nätterna direkt utan anlöp av Åland. Rosella gick i princip varannan vecka på kvällen från Åbo och varannan vecka på morgonen. Måndagar låg de i hamn så att rotationen bytte. Detta för att moderrederierna SF Line och Sally skulle ha en rättvis fördelning mellan morgon- och kvällsavgångar från respektive hamn.

Flyttades till Finska viken

Redan mot slutet av 80-talet svalnade mitt förhållande till Rosella. Sallyrederiet lämnade Viking Line och kvar blev SF Line och Slite. Båda lät bygga nya fartyg för Åbolinjen: SF Line introducerade Amorella och Slite Kalypso. Rosella flyttades till den sekundära transportlinjen Nådendal–Mariehamn–Kapellskär.

Med de moderna och stora parhästarna Amorella och Kalypso på Åbolinjen var nog alla övertygade om att man aldrig skulle få se Rosella där längre. Men så gick det inte. Efter Slites konkurs hade Viking Line inte längre tillräckligt många fartyg för alla sina linjer. Rosella flyttades tillbaka till Åbolinjen. Mitt redan då svalnade förhållande till henne tinade en aning. Trots detta ansåg jag nog att den 15 år gamla färjan inte längre kunde mäta sig med sina yngre och större ersättare.

Sedan flyttade Rosella till Finska viken och därefter till kortrutten Mariehamn–Kapellskär. Våra vägar skiljdes åt för gott – eller i varje fall nästan.

rosella_DSC1711_ph_sjostrom_web

(Nya Seaside Café på däck 6. Foto: Pär-Henrik Sjöström)

Nu sitter jag ombord på Rosella i ett för mig totalt främmande café som heter Seaside på däck 6. Ventilerna, eller kanske man vågar kalla dem fönster för de är stora, är trendigt runda och allt är modernt. För 20 år sedan fanns här en massa hytter, erinrar jag mig.

Vidare konstaterar jag att cafeterian förut på däck 5 blivit taxfreebutik. Smörgåsbordsrestaurangen är fortfarande kvar i fören på däck 6 liksom dansbaren akterut på samma däck. Redarhytten intill matsalen är spårlöst försvunnen. Den har blivit en del av restaurangen.

Flera ansiktslyftningar

Trots att jag känner mig lite vilsen ombord är det ändå som att träffa en gammal vän som man inte sett sedan skol- eller studietiden. Man känner igen dem, men de har blivit äldre. Det samma gäller Rosella. Hon är 20 år äldre sen sist, men har till skillnad från mina gamla vänner genomgått flera ansiktslyftningar. Exteriören är den samma som när hon inledde sin trafik 1980 – eller i alla fall nästan. En inbiten båtolog hittar förvisso en mängd detaljer som har kommit till eller ändrats.

rosella_DSC1725_ph_sjostrom_web

(Entréhallen på däck 5 har inte ändrats mycket. Foto: Pär-Henrik Sjöström)

Summan av kardemumman är i alla fall att Rosella var ett lyckat och väl planerat fartyg när hon levererades av Wärtsilä Åbovarvet vid ingången till det glada 1980-talet. Det sista fartyget som byggdes nära centrum av Åbo är ett kvalitetsbygge. Hon har hela tiden ägts av samma rederi och har blivit omskött på bästa sätt.

Rosella är fortfarande ett fint fartyg på kortrutten över Ålands hav och verkar vara uppskattad av resenärerna. Jag måste nog erkänna att det blev ett angenämt återseende. Kanske det är så att gammal kärlek till färjor aldrig rostar riktigt helt och hållet?

Kommentarer

  • Ralf I Karlson

    1988 ordnade vi den sk.Normar konferransen, en grupp sjöfartsutbildningsadministratörer, i Mariehamn och Åbo. Meningen var att vi skulle åke med Amorella till Åbo, men leveranssen var försenad, så det blev Rosella istället. Vi arrangörer var ju lite besvikna, men då de övriga delegaterna var helt begeistrade över hur fina färjor som trafikerar på linjen, så var det ju bara att hålla god min.
    Och still going strong….

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.