I början av min bana som sjöfartsjournalist gjorde jag ett besök på före detta Broströmtankern Fermia, som låg i Nådendal för upphuggning sommaren 1983. Detta stiliga Eriksbergsbygge seglade över hälften av sitt liv under finsk flagg och slutade sina dagar 26 år gammal. Här följer en något redigerad version av det som jag skrev om fartyget för 31 år sedan:
”Lågkonjunkturen inom sjöfartsnäringen har medfört svårigheter även för de finländska redarna. Många fartyg ligger upplagda i väntan på bättre tider. Speciellt inom tank- och bulkfarten är kampen om frakterna mycket hård. Tankern Amra hörde till de sista i Finlands handelsflotta av en generation som byggdes på 1950-talet eller tidigare.
Idag återstår inte mycket av fartyget. Hon såldes nämligen i våras till en skrotfirma, som för närvarande håller på med att slutföra upphuggningen.
Amras kvartssekellånga bana började på en bädd vid Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg. Fartyget sjösattes den 4 september 1957 och fick namnet Fermia. Drygt två månader senare, den 19 november, skedde överlåtelsen till Ångbåts AB Ferm i Kristinehamn som ingick i Broström-koncernen.
Fermia var på sin tid ett modernt fartyg. Hon hade inte längre både midskepps- och akterbygge, utan en enda överbyggnad akterut, i vilken besättningens alla utrymmen var belägna. Alla utrymmen var luftkonditionerade och, enligt dåtida mått, ljusa och rymliga. Dessutom var Fermia det första svenska fartyg som utrustades enligt Det Norske Veritas då nyinförda brandskyddsklass F.
Fermia seglade under svensk flagg i tio år år. Fartyget såldes 1967 till det rederiet Anella Shipping i Finland och fick namnet Nanna. Den finländska besättningen anlände den 7 juli, och fartyget avgick från Hamburg följande kväll. Destinationen för den första resan under finsk flagg var Trinidad, dit Nanna anlände den 20 juli.
Endast några månader senare fick fartyget åter ny ägare, Avomeri Oy. Förutom tankfartyg förfogade rederiet över torrlast-, och senare även roro-fartyg. Denna period blev den längsta i fartygets historia. I april 1980 övertogs Nanna av ett annat rederi, Starmark Shipping. Rederiet hade ekonomiska svårigheter, och redan samma sommar överfördes Nanna på redarens hustrus namn. I samband med detta bildades rederiet Aila Shipping, och fartyget döptes om till Ania. Nästa byte av ägare skedde i november 1981. Då grundades Alfra Shipping, och för detta bolag trafikerade fartyget under namnet Amra tills hon lades upp hösten 1982.
Det intressanta med fartygets period under finsk flagg är att de fem olika rederierna alla hade en direkt koppling till en och samma redare Rolf Alander.
Det sista skedet i Amras historia inleddes i och med att Sjömanspensionskassan och Finska sjöförsäkringsaktiebolaget krävde Alfra Shipping på innestående betalningar, en summa som uppgick till över 1,4 miljoner finska mark. Omräknat till svenska kronor (enligt dåtida växelkurs och penningvärde) är beloppet cirka 1,9 miljoner. Alfra Shipping försattes i konkurs och det framgick senare att rederiet hade skulder på sammanlagt över 19 miljoner mark (26,4 miljoner kronor). Rederiets enda fartyg Amra såldes för 1,55 miljoner mark (cirka 2,2 miljoner kronor) på exekutiv auktion den 26 januari 1983. Relativt billigt, ansåg experterna, som värderade det fullt sjödugliga fartyget till över två miljoner mark.
Eftersom köparen aldrig betalade fartyget hölls en andra auktion den 16 mars 1983. Nu klubbades tankern av för 1,01 miljoner mark (cirka 1,42 miljoner kronor). Inte heller denna köpare fick ihop hela summan inom de stipulerade två veckorna. Eftersom fordringsägarna yrkade på en ny auktion hölls denna den 29 april 1983. Nu blev Amra slutligen såld, men priset hade sjunkit till 710.000 mark (knappt en miljon svenska kronor). Köpare var Reijo Turunen, som genast sålde fartyget vidare till Metalli-Metsälä, en skrotfirma utanför Åbo.
Den 14 maj 1983 bogserades Amra från Nagu till Navires varv i Nådendal. Denna resa blev hennes sista.
Rostangreppen på skrovet vittnade om sparsamt underhåll under svåra tider, men saknade betydelse för den nya ägaren. Skrovet skulle nämligen aldrig mer blästras och målas om. Istället kom arbetarna med sina skärbrännare och svetsaggregat och började skära loss sektioner och bära iland inventarier. Förödelsen, om man får kalla det så, kulminerar när hela överbyggnaden skärs loss och lyftas iland. Den 26 år gamla Amra har nu, trots att namnet står kvar i fören, definitivt mist sin identitet.”
Fakta om AMRA
Byggd som Fermia av Eriksbergs Mekaniska Verkstad, Göteborg (nybygge nr 502)
Levererad 19 november 1957
BRT: 12.905
NRT: 7.315
DWT 20.307
Längd: ö. a.: 170.75 m
Bredd: 21.95 m
Djupgående: 9,64 m
Maskineri: 7-cyl Eriksberg/B&W Diesel 6.877 kW
Fart fullastad: 15,5 knop
Så alltså i Sjöfartstidningen hösten 1983. Jag letade i mitt arkiv och fann ett antal bilder som jag tog under olika skeden av upphuggningen i Nådendal. När jag var ombord på fartygen i slutet av juli var ännu vissa utrymmen mer eller mindre intakta, om man frånser mängden av bråte som fanns överallt ombord. Några av bilderna publicerades i Sjöfartstidningen, men de flesta är aldrig tidigare publicerade. Trots att de beskriver hur ett vackert fartyg går ur tiden är de också en påminnelse om att man verkligen kunde bygga utomordentliga fartyg i Sverige när det begav sig.
15 maj 1983. Amra vid före detta Navires varv i Nådendal, dagen efter bogseringen från Nagu.
6 juni 1983. Nedskrotningen har pågått i tre veckor. Bland annat har livbåtarna redan lyfts bort.
5 juli 1983. Kajen är belamrad med ståldelar från fartyget.
25 juli 1983. Inga större yttre skillnader jämfört med tre veckor innan.
25 juli 1983. Ferms skorstensmärke kan fortfarande skönjas.
25 juli 1983. Menja av Stockholm går samma öde till mötes som Amra.
25 juli 1983. Den fina 1950-talsdesignen på överbyggnaden är fortfarande ett faktum.
25 juli 1983.
25 juli 1983.
25 juli 1983.
25 juli 1983. En ödelagd brygga.
25 juli 1983. Den eleganta skorstenen med sitt insvetsade F.
25 juli 1983. Babords bryggvinge.
25 juli 1983. Hytterna har demolerats.
25 juli 1983. Resterna av Eriksbergs sjucylindriga licensbyggda B&W-huvudmaskin.
25 juli 1983. Manskapshytt.
25 juli 1983. Manskapshytt.
25 juli 1983.
12 augusti 1983. Resterna av överbyggnaden står nu på kajen.
12 augusti 1983.
12 oktober 1983. Slutet är nära. Skrovet har skurits ned till vattenlinjen.
12 oktober 1983.