Det nya normalläget

Det är nu vår andra sommar med covid-19. Pandemin har belägrat oss och har kommit att styra vad vi gör och framför allt vad vi inte gör.

Det glimtar emellertid lite ljus i det som kan vara änden av tunneln. Vaccinationerna pågår för fullt, men samtidigt hävdar en del experter att vi kommer att få leva med detta nya coronavirus och dess mutationer under en lång tid. Det är inte uteslutet att en återgång till det ”normala” inte är samma normalläge som rådde före våren 2020.

Sjöfarten har tagit mycket stryk under pandemin. Olika segment har drabbats på olika sätt och krisen har haft flera dimensioner. Reserestriktioner har gjort det svårt eller rentav omöjligt att byta besättningar och tusentals ombordanställda har under långa tider varit strandsatta ombord på sina fartyg, långt borta från hem och familjer. Även om situationen generellt har förbättrats en aning uppger IMO att det i mars 2021 fortfarande var 200 000 ombord-anställda som satt fast på sina fartyg i väntan på avlösning. Lika många väntade på att få komma ombord och arbeta för att trygga sin och familjens utkomst.

Själva affärsverksamheten har givetvis också påverkats negativt i olika utsträckning. Ett segment som varit helt utslaget i över ett år är den internationella kryssningssjöfarten. Delar av vår egen färjesjöfart har det också synnerligen tufft. Många ombordanställda har blivit uppsagda och på flera linjer har trafiken tvingats ändra inriktning.

”Rederierna har tvingats banta ned och effektivisera.
Att dessa förändringar i någon utsträckning blir bestående
får vi nog räkna med.”

Inom färjetrafiken på svenska hamnar har problemen varit störst på östkusten. Detta beskriver vi närmare i ett reportage i tidningen. En reflektion är att de färjelinjer som tvingades genomgå ett stålbad efter att taxfree-försäljningen inom EU upphörde sommaren 1999 har klarat sig bättre, eftersom de redan tidigare starkt fokuserat på frakt. Värt att notera är också att Finnlines fraktdominerade ropax-trafik mellan Kapellskär och Nådendal via Långnäs har fortsatt oavbrutet under pandemin utan det stöd från finska staten som flera linjer har erhållit för att upprätthålla för samhället viktig trafik.

Nu finns det trots allt en tillstymmelse till optimism även bland de svårast drabbade rederierna. Även om 2021 inte blir en normal högsäsong kan rederierna utnyttja fjolårets erfarenheter av nya destinationer och specialprodukter. Trafiken på den sedan våren 2020 temporärt nedlagda linjen Stockholm–Helsingfors kommer att återupptas i viss utsträckning under sommaren och bidrar till att hålla fartygen i trafik. Även passagerartrafiken till Estland, som har varit nedlagd eller reducerad, återupptas i viss omfattning.

Vad som blir det ”nya normala” inom färjetrafiken på norra Östersjön återstår att se. Kan efterfrågan på resor i närområdet rentav öka när det talas så mycket om ”hemester”? Tidigare existerande behov av att resa mellan länderna försvinner inte. Nya fartyg introduceras av Wasaline, Viking Line och Finnlines. Nybyggen brukar öka intresset för färjeresor. Trafiken kommer att överleva, det handlar mer om hur den ser ut framöver. Rederierna har tvingats banta ned och effektivisera. Att dessa förändringar i någon utsträckning blir bestående får vi nog räkna med.

Fotnot. Denna text publicerades först under vinjetten Akterspegeln i nr 06-07/2021 av Sjöfartstidningen.