Snart är vintern här och den svenska isbrytarflottan är åter ett år äldre. Den 19 december i år är det 48 år sedan Ale levererades. Vår näst äldsta statsisbrytare Atle fyllde 47 den 24 oktober. Frej är ett år yngre än Atle och trions yngsta, Ymer, fyllde 44 den 25 oktober. Nyast i isbrytarflottan är Oden, som i januari 2022 blir 33 år.

I och för sig betyder inte åldern allting. Isbrytare är robusta fartyg vad gäller skrov och maskineri. Men inom sjöfarten har tekniken tagit stora kliv framåt sedan Atle-klassen utvecklades i början på 1970-talet. Vi talar alltså om en mer än 50 år gammal design.

Som en kuriositet kan nämnas att inga tidigare svenska statsisbrytare har varit i tjänst lika länge som Atle-klassen och Ale. Den första Ymer, som levererades 1932, tjänstgjorde i 44 år.

Atle-klassen är emellertid fortfarande ung om man jämför med finska Voima, som levererades vintern 1954. Men denna 67-åring genomgick en total ombyggnation 1978–1979 då i praktiken allt annat än själva skrovet förnyades.

Finska Urho (levererad 1975) och Sisu (1976) är systerfartyg till Atle-klassen och jämnåriga. Följande generation, Otso och Kontio, är levererade 1986 respektive 1987. Multipurposeisbrytarna Fennica och Nordica byggdes 1983 respektive 1984 och yngst i den finska isbrytarflottan är Polaris från 2016.

Där har vi alltså den gemensamma svensk-finska isbrytarflotta som är tillgänglig när isarna börjar lägga sig denna säsong. Om man ser krasst på situationen omfattar den endast en riktigt modern enhet.

Atle-klassen har gjort ett fantastiskt jobb i snart 50 år

den nya isbrytardesign som Aker Arctic tar fram tillsammans med Sjöfartsverket och finska Trafikledsverket presenterades nyligen av Sjöfartsverket. Speciellt mycket tekniska detaljer och lösningar offentliggjordes inte. ”Mycket är fortfarande hemligt”, uttryckte sig Sjöfartsverket i sitt pressmeddelande. Några dagar senare, i slutet av oktober, publicerade även Trafikledsverket ett pressmeddelande. De meddelade bland annat att planeringen ska vara klar nästa vår och att inga beslut har fattats om beställning. Vidare förväntar sig Trafikledsverket att de nya isbrytarnas livscykel ska vara 50 år. Det gäller alltså att ta fram en rejält framtidssäkrad design.

Aker Arctic skriver i sin kundtidning att designen på propulsionen blir liknande som på Polaris med en roderpropeller i fören och två i aktern. De aktuella bränsle-alternativen är HVO, LNG som ersätts av LBG, samt fossilfri biometanol. Sannolikt ska el från batterier ge extra effekt till de eldrivna roderpropellrarna.

Ett krav är att isbrytarna ska bryta en 32 meter bred ränna. För att inte kostnaderna och bränslekonsumtionen ska skena iväg är målet att skrovet inte ska vara lika brett som den brutna rännan. Enligt Aker Arctic kan roderpropellrarna i det valda konceptet ställas i en rodervinkel utåt så att vattenströmmarna spolar en bredare ränna.

Atle-klassen har gjort ett fantastiskt jobb i snart 50 år. Kanske någon om drygt 50 år konstaterar detsamma om de nya isbrytarna, som förhoppningsvis snart blir verklighet.