Dags att tänka autonomt?

Mina tidiga minnen av sjöfart kommer från promenader i hamnen under barndomens 1960-tal. Kajerna gav ett kaotiskt intryck med järnvägsvagnar, gaffeltruckar, lastbilar, trälådor av olika storlekar, säckar, staplade trävaror och olika maskiner och fordon – alla trängdes om saligheten på den smala kajen mellan hamnmagasinen och fartygen som lastade eller lossade.

Lasthanteringen var primitiv, fartygen små och automation ombord var ett okänt begrepp. Allting byggde på en stor insats av arbetskraft.

På 1960-talet innebar roro- och containerfartygen en revolution inom styckegodshanteringen. Det var då man började räkna hamntid i timmar i stället för dagar.

Sedan dess har allt bara skenat iväg. Var är vi i dag? Containerfartygen tar över 20 000 TEU, de största roro-fartygen i närsjöfart har 8 000 filmeters lastkapacitet.

Under ett antal år har mycket av både fartygskonstruktion och ombordutrustning handlat om att öka säkerheten och minska påverkan på miljön.

En konsekvens av miljöarbetet är att fartygen också blir allt energieffektivare och transporterar mer last med mindre energi. I detta avseende är sjöfarten oslagbar.

Eldrift med energi från batterier är redan ett faktum på mindre fartyg tack vare en stark utveckling på batterisidan. Vindkraft tillämpas som extra energikälla och både metanol och LNG har introducerats som nya fartygsbränslen.

Nu talar man mycket om autonoma och fjärrstyrda fartyg. Vår digitaliserade värld kopplar upp fartygen närmare landorganisationerna och snart kanske vissa fartygstyper kan fjärrkontrolleras från land.

Även vår krönikör Kenny Reinhold skriver om autonoma fartyg i denna tidning. Min akterspegel var redan skriven när jag läste hans intressanta krönika, men jag gjorde trots det några ändringar i sista minuten för att understryka att jag helt håller med honom. Samtidigt ser jag en utveckling i denna riktning som en möjlighet för sjöfolk.

I Sverige har man inom sjöfarten länge varit ”early movers”. Nu när de autonoma och fjärrstyrda fartygen antagligen står för dörren kan Sverige åter gå i bräschen med sitt teknikkunnande. Dessa fartyg kan om några decennier inleda en storhetstid för en ny typ av svensk sjöfart, där man inte längre tvingas konkurrera med bemanningskostnader som främsta medel.

Jag tror inte heller att diskussionen om autonoma fartyg per automatik minskar intresset för en karriär till sjöss. Vem vet, kanske framtidens ungdomar rent av gillar möjligheten att ”köra båt” från land med hjälp av den häftigaste teknik som finns? Varje ny generation förändras och påverkas ju av den teknik man växer upp med.

Som en biprodukt utvecklas ny ombordutrustning som gör sjöfarten säkrare och ökar redundansen även på bemannade fartyg – och sådana kommer det att finnas gott om. Avancerad teknik kommer att kräva högt kvalificerad teknisk personal för service, om den så sker under gång eller i hamn.

Det är mycket som har hänt de senaste 50 åren, men jag tror att betydligt mer kommer att hända under följande 50 år.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.