För nästan exakt 17 år sedan, den 27 april 1996, var jag i Dun Laoghaire söder om Dublin för att bekanta mig med Stena Lines första färja av typen HSS 1500 i aktion. Fartvidundret gjorde stort intryck på mig, då det susade fram med 40 knops fart över Irländska sjön. I maskinrummen i katamaranskroven spann fyra gasturbinerna på högvarv och utvecklade tillsammans en imponerande effekt av 68 MW eller ca 100.000 hk. Jag fick höra att de två större turbinerna var av samma typ som på trafikplanet Boeing 747, även kallad jumbojet, och de två mindre av samma typ som på stridsplanet Gripen.
Jag konstaterade att HSS är ett helt fantastiskt färjesystem, där mycket av flygets effektivitet har anpassats till sjöfart. Incheckning gick snabbt och bekvämt, i min artikel i tidningen skrev jag efteråt att ”den precision som personalen både ombord och iland presterar är imponerande”.
”Flopp eller fullträff?” frågade vi oss då och ur passagerarnas synvinkel blev nog konceptet en fullträff. Även tekniskt fungerade fartygen väl. Vad man inte kunde förutse då var den dramatiska höjningen av bunkerpriserna som gjorde att trenden med högre och högre fart på såväl last- som passagerarfartyg byttes ut mot ”slow steaming”. Ur kostnadssynpunkt kan man nog säga att HSS inte blev lika lyckat.
Stena Explorer går fortfarande kvar på sin ursprungliga linje. Hon är den enda av Stena Lines HSS 1500 som är kvar i trafik. Nyligen fick vi dessutom höra att ett av fartygen, Stena Voyager, inte har kunnat säljas och därför ska gå till återvinning. Ett otroligt öde för ett fartyg som för 17 år sedan representerade spjutspetsteknik på ett flertal områden och dessutom var den första typen av högfartsfärja som i mitt tycke erbjöd passagerarna en komfortabel överfart.
Vi skrev vidare:
”Om HSS prismässigt kan konkurrera med andra högfartsfärjor finns det inget som står i vägen för stor framgång. Om marknaden inte klarar merkostnaden faller såväl HSS som andra färjetyper, åtminstone tills en mindre energikrävande metod för att snabbt föra fram fartyg på havet kan tas fram. Något sådant är inte i sikte på decennier.”
Tyvärr har det gått just så här. HSS blev för dyr i drift på många linjer på grund av de törstiga gasturbinerna. Vi får hoppas att HSS lever kvar på de linjer där de fortfarande är i trafik, men ohjälpligt finns det färjetyper som har bättre bränsleekonomi. Men ett bättre koncept för högfartsfärjor ur passagerarnas synvinkel kommer vi knappast att få uppleva med dagens teknologi.