Rikard Engström,
ordförande sjöfartsportföljen
Jag hade förmånen att vara med på Trafikverkets forsknings- och innovationsdag (FoI-dagen) i början på februari. En dag som enligt sjöfartsforskare jag talat med var det bästa som hänt på länge. Nu är ju jag inte forskare, har aldrig varit och kommer aldrig att bli, men jag har ju varit med i sjöfartsnäringen ett tag – så jag tar mig friheten att fundera lite fritt omkring det där med sjöfartsforskningen i Sverige.
Vad är forskning?
• Ett kreativt, systematiskt sätt att söka ny kunskap.
Vem ska forskningen gagna?
• Samhället, den ska skapa värde för oss alla i slutänden.
Numera finns det 100 miljoner att satsa på sjöfartsforskning, Trafikverkets sjöfartsportfölj har fyllts på. Är det mycket eller lite? Enligt sjöfartsforskarna är det fortfarande för lite pengar, det råder nämligen kannibalism inom sjöfartsforskningen i Sverige, alla vill åt samma pengar och de riktigt stora forskningsområdena kräver ordentligt med kapital. Om man jämför med bilindustrin så är statens forskningsmedel 100 gånger större. Men så är ju vägtransporter så mycket bättre på att samarbeta, föra ut sitt budskap och visa på samhällsnytta.
Vad är då infrastrukturdepartementets strategi för svensk sjöfartsforskning? Det måste man ju funderat över när man avsatte dubbelt så mycket pengar till sjöfartsportföljen. Jag vet inte, men läser på Trafikverket webbsida att ”det handlar om förbättringar av dagens system och forskning som har en direkt koppling till verksamheten.” De områden det handlar om ligger inom Trafikverkets, Sjöfartsverkets och Transportstyrelsens domäner.
”Vi har svårt att se bortom själva fartyget, men det är ju där vi måste ändra oss, vi kan inte fortsätta i samma gamla hjulspår för då kommer vi ingen vart”
Är vi inte tillbaka i stuprören då? Det som handlar om ett hållbart transportsystem, sträcker inte det sig utanför de myndigheterna? Och det där med den blå ekonomin/the Blue Economy som EU har tagit utgångspunkt i? Vind- och vågkraft, undervattensteknologi, var passar det in? Vi är ju själva ganska konservativa inom sjöfarten, vi har svårt att se bortom själva fartyget, men det är ju där vi måste ändra oss, vi kan inte fortsätta i samma gamla hjulspår för då kommer vi ingen vart. Vi behöver myndigheternas hjälp att komma in i det ekosystem som är framtiden, då kan inte de fortsätta tänka i stuprör.
Energimyndigheten var på plats på FoI-dagen och presenterade vad de kan bidra med till sjöfartsforskningen. Vad jag förstår har ju Energimyndigheten numera en absolut särställning inom svensk forskning, men vad ska finansieras av Trafikverket och vad ska finansieras av Energimyndigheten?
När Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet som ska stärka Sveriges innovationsförmåga och bidra till hållbar tillväxt, äntrade scenen och slog fast att nu är det tid att satsa på sjöfarten, ”för det har man inte gjort på länge”, då kände i alla fall jag att svenska myndigheter har väldigt olika infallsvinkel och tänker helt olika på sjöfart.
Hur står det till med forskningen på våra maritima lärosäten då? Fragmentarisk. I Kalmar satsar man på mjuka värden, organisation och arbetsmiljö både på land och till sjöss, på Chalmers håller man hårt i stålet. Det är endast KTH som har tagit till sig transportslagsövergripande transporter, så de forskar på farkoster oavsett om det är el-sparkcyklar, rymden eller vind. På KTH tänker de alltså redan ekosystem, vi kanske bara ska få dem att även tänka blå ekonomi.
Trafikverkets FoI-dag bjöd på ett smörgåsbord av olika forskningsprojekt. Där fanns allt: kallskuret, småvarmt, överraskningar och helt nya rätter. Jag hade lite svårt att se den röda tråden, men jag förstår att när man gör någonting för första gången då ligger svårigheten i att begränsa sig, man vill gärna visa upp allt!
”Vi är för få som inser vad sjöfarten betyder för samhällets bästa. Det svenska maritima klustret är för litet och vi är för dåliga på att marknadsföra näringen.”
En del av det som presenterades är sådant som återigen kommer att placera Sverige i toppen när det gäller sjöfartens paradigmskifte. Annat förefaller mer intressant för forskaren än för samhället. Vi har alla förutsättningar att tillsammans med övriga nordiska länder bidra till den hållbara omställningen men då kanske vi måste fundera på hur vi uppmuntrar mer kreativa sätt att söka kunskap som kan gagna oss alla.
Min sista fundering går ut på vad gör vi med resultatet av forskningen? Den ska ju publiceras och granskas av andra forskare och sedan ligga till grund för ytterligare forskning. Jag uppfattade inte att någon av de forskare som presenterade på FoI-dagen hade tagit del av sina forskningskollegors resultat, men det kanske inte är så man tillvaratar resultaten?
Vi är tillbaka till grundproblemet, vi är för få som inser vad sjöfarten betyder för samhällets bästa. Det svenska maritima klustret är för litet och vi är för dåliga på att marknadsföra näringen. Med EU:s längsta kust borde vi ha ett stort blått ekosystem och vi borde se till att våra politiker kan tillgodogöra sig vad vi kommer fram till på ett enkelt och aptitligt sätt.
Lena Göthberg,
GIGS by Lena G