Rikard Engström,
styrelseordförande Sjöfartsportföljen
Tillbaka från semestern. Krig, accelererande klimat- och miljöproblem, inflation, stigande räntor och sjunkande intresse för fakta och vetenskap. Hur ska man hålla modet uppe? Men jag har studenterna. Unga människor som vill utveckla sig själva tillsammans med andra, för sin egen och allas vår bättre framtid! De har och de ger hopp och framtidstro!
En titt i labbet. En ingenjör och två sommarjobbande studenter i febril aktivitet. En undervattensfarkost förbereds för dagens prövningar till sjöss. Den 7 meter långa modellen av Oceanbird, ett seglande biltransportfartyg, ligger däremot lugnt på sin trailer. Imorgon kan det vara ombytta roller. System måste ut och testas i rätt miljö. Lika viktigt är att förstå och studera hur den miljön fungerar och mår. För KTH har forskningsfrågor om teknik lett till frågor om lufthavet upp till 100–200 meters höjd. Ett område, har det visat sig, där luftrörelserna inte har studerats särskilt noggrant. Vi måste lära oss hur vindens hastighet och riktning förändras utmed de 50–100 meter höga riggarna på ett seglande fartyg. Fartygsmodellen seglas för att prova styralgoritmer och för att undersöka hur trycket över vingseglen påverkar och påverkas av varandra. Framöver planeras vindtunnelförsök. Plötsligt är skeppsbyggaren aerodynamiker. Det marintekniska området är spännande komplext!
Duktiga ingenjörer måste förstå sammanhang och samtidigt teknologin samt den uppsjö av metoder och modeller som behövs för att teknologi ska bli teknik i konstruktioner, processer och system. En modern ingenjör kan inte bara bedöma sina lösningar utifrån om de håller och vad de kostar. Aspekter kring energi och material över livscykeln, arbetsmiljö, ekologiskt avtryck, tillverkning, återbruk, materialåtervinning och mycket mera måste vägas in i varje teknisk lösning. Lägg därtill ett kritiskt förhållningsätt till vilka och vems behov som den nya tekniken ska tillfredsställa.
Detta är utmanade för blivande ingenjörer som de nyantagna till civilingenjörsprogrammet i Farkostteknik som jag träffade i veckan. Alla är de förväntansfulla och intresserade. Några kommer att gå de två sista åren på masterprogrammet i Marina system. Där tillsammans med studenter från Maskinteknik, Design- och produktframtagning eller Teknisk fysik. Masterstudenter har lite olika kunskapsbagage. Med de internationella studenterna, ungefär hälften av KTH:s marinstudenter, blir olikheterna än tydligare. Svenska och franska studenter kompletterar till exempel varandra i att den ena gruppen kan räkna rätt och den andra kan tolka resultaten. Lite raljant och förstås orättvist förenklat men lite så.
Men spridningen i förförståelse och förkunskaper är en stor tillgång och ett nöje att jobba med. Den pedagogiska lyckan är att studenterna lär av varandra. I ett mer likformigt utbildningssystem skulle man ha det ena eller det andra. Den heterogena studentgruppen är bra både för att närma sig den mångfacetterade marintekniken och för att diskutera den samhällskontext som den maritima branschen ingår i och de samhällsfunktioner som den servar. Det är också lättare att vända och vrida på perspektiv om kunskapssyn, uppfattningen om teknik, ingenjörskap och dessas roller och möjligheter i samhället.
Studenterna är här, dags för ett nytt läsår. I det här kretsloppet, balanserar jag i samtidens mörker med den energi och den framtidstro som sprider sig från strömmen av unga människor som vill utvecklas och utveckla världen till det bättre. Och, om än inte ung längre, så får jag vara med. Det blir nog ett bra läsår igen, och trots allt!
Karl Garme
Universitetslektor i Marina system, KTH