Jag hade, liksom runt 2.500 andra sjöfartsintresserade, förmånen att delta i en av de mest spännande händelserna inom den maritima industrin – Donsö Shipping Meet 2023. Donsö, som i rederiperspektivet är en gigant, lockar oss i branschen till att knô oss in på DSM med seminarier, workshops och att prata med representanter för olika företag och organisationer i montrar, besöka fartygen och äta gott. Men mest av allt tror jag de lockar oss till att med att bara få tillfälle att mingla eller bara njuta av atmosfären.

Denna mässa samlar – i normalfallet vartannat år – branschexperter, företagsledare, myndigheter, politiker, innovatörer och entusiaster från nära nog hela världen för att diskutera affärer och de senaste trenderna och innovationerna inom handelssjöfarten. Efter att ha tillbringat en intensiv tisdag på mässan kan jag, så här på Stockholmståget, konstatera att infrastrukturministern, eller minister of shipping som Andreas Carlson kallade sig i anförandet, sätter ribban högt för sig och sin regering. Utredningar och initiativ pågår om skattefrågor, bareboatregister och kompetensfrågan. Det andades framtidstro och handlingskraft!

Jag var förstås med på det forskningsevent som Sjöfartsverket ordnade. Visst var det intressant och högt i tak när vi bl a pratade projektidéer kopplat till AI, (in)kompetens, vindkraft, regelverksutveckling, hållbarhet och mycket mer. Men det saknades något. Eller några. Tyvärr saknades representanter från rederier, maritim tillverkningsindustri och transportköpare. Om de var inbjudna vet jag inte. Men de saknades. Inte minst eftersom branschen efterfrågar mer pengar till forskning inom området. Man vill ha 200–250 miljoner. Men behöver vi det? Jag ser det inte. I Trafikverkets Sjöfartsportfölj kommer vi inte att göra av med hela budgeten för sjöfartsforskning för i år. Av de 100 miljonerna lämnar vi kanske tillbaka 10 till staten. Vi har alltså pengar i överskott. Men vi saknar tillräckligt bra forskningsförslag! Där spelar branschen en ofta avgörande roll.

Det jag skulle vilja se framåt avseende FOI-satsningar är en ny stor satsning på ett flaggskeppsprojekt som ligger nära implementering när det är färdigt. Det kan handla om hamnar, farleder, sjöfarten, passagerare eller godsfokus. Det kan fokusera på den sociala/säkerhetsmässiga pelaren, klimat/miljöpelaren eller ekonomi/konkurrenskraftspelaren. Det kan vara nationellt eller internationellt. Det behöver förstås ha forskningshöjd men också verklighetsförankring. Förstås har vi också regelverk avseende statsstöd etc som avgör vad och hur mycket vi kan finansiera. Jag tror definitivt att ett sådant projekt ska involvera akademi och näringsliv. Men kanske också offentlig sektor och varför inte aktörer från civilsamhället.

Jag skulle vilja utmana er att fundera på vad ni vill beforska, utveckla och sedan implementera och komma in med ansökningar – gärna ”flaggskeppsprojekt” men även mindre projekt är förstås välkomna! Den 15 mars 2024 vill jag se förslag på TG0:or till portföljen som visar på samma optimism och framtidsanda som jag kände på Donsö. Annars hör jag nog till dem som tycker att vi ska forska mer på andra viktiga saker inom transport- och logistikområdet. Se det som en utmaning. Ta den. Jag är för snål för att vilja lämna tillbaka pengar från portföljen igen!

Sjöfarten har länge velat se mer FOI-medel. Det finns men det används inte. Sjöfarten har länge velat se en bättre tonnageskatt, avskaffad stämpelskatt och fler examinerande killar och tjejer från sjöfartsutbildningarna. Men kan jag tro på att ni kommer använda den möjligheten? Kommer fler fartyg att flaggas in? Kommer fler att gå in i tonnageskatten? Kommer fler praktikplatser erbjudas? Kommer ni efterfråga de examinerade även med ett bareboatregister? Jag bara undrar!