2024 ser ut att kunna bli en vinter vi ser tillbaka på som en ”isvinter” i framtiden. Isens utbredning längs våra kuster och inte minst förstås i Bottenviken och Bottenhavet har inte varit så tidig, så omfattande på många år. Samtidigt har jag som portföljordförande beslutat att avbryta den 50-åriga satsningen på svensk-finsk vintersjöfartsforskning. Vi gör det, menar jag, under parollen ring ut det gamla – ring in det nya!

Vi beslutade avsluta vår satsning som, ska det understrykas, varit mycket måttlig i ekonomisk omfattning, för att istället uppmana aktörerna att inte nöja sig med denna ”specialbehandling” utan istället sikta på att lämna in projektförslag, små såväl som stora, i portföljens vanliga process. Finska aktörer får förstås söka finsk finansiering men så har det varit tidigare också. Genom att avsluta satsningen menar jag att vi säkerställer likabehandling och möjliggör för mer vintersjöfartsforskning. För det behövs. Vintersjöfarten är viktig för Sverige. Den behöver göras mer hållbar i flera avseenden samtidigt som den behöver utvecklas gärna i en internationell triple-helixkontext. Precis som mycket annat av sjöfartsforskningen.

Det är lätt att tänka extra på vintersjöfartsforskning under ett år som detta men faktum är att en till ismängden sett mindre sträng isvinter kan vara nog så utmanande ur ett isbrytarperspektiv, och ett för sjöfarten framkomlighetsperspektiv, då havsströmmar och vindar spelar större roll för isens dagsform än när isen ligger som ett nära nog homogent lager från kust till kust.

När jag skriver detta från hemmets lugna vrå ser jag ut över ett sund där issörjan är tät även i Göteborgs skärgård. Sundet mellan mitt Kalvsund och Björkö hålls uppe av den allt annat än hållbara, i alla avseenden, färjan Polstjernan som trafikerar inom Öckerö kommun i avvaktan på att ordinarie färjan, Burö, byggs om till eldrift. 

Avslutningsvis ett konstaterande och en uppmaning.

Konstaterande: Av Trafikverkets regleringsbrev för 2024 framgår att omfattningen i Sjöfartsportföljen är oförändrad för 2024. Upp till 100 miljoner kronor har vi att anslå till årets forskning (en stor del är förstås intecknad av tidigare beviljade projekt). Ibland hör jag att branschen vill ha mer. Det behövs kanske. Men jag undrar om det finns forskningsutförare nog för att svälja en kraftigt ökad satsning. Vi ser inte ett tryck i ansökningarna som tyder på det egentligen men till saken hör ju att nuvarande volym inte har funnits i så många år att utförarsidan kan ha hunnit med att ta fram tillräckligt många nya forskare ännu. Under 2023 arbetade Sjöfartsportföljen upp 90 av de 100 miljoner kronorna. 2024 vill vi arbeta upp 100.

Uppmaning: Glöm inte att börja gnugga geniknölarna – den 15 mars är det dags för TG0, där den förenklade projektbeskrivningen lämnas in, igen. Missa inte heller Nordic Energy Researchs utlysning där vi är med tillsammans med Island och Färöarna. Deadline är den 22 feb. I Trafikverkets FoI-plan 2024-2029 kan du se att prioriteringarna i vår portfölj är desamma som de var när den presenterades förra året. Vi målar ut dem med den breda hållbarhetspenseln. Hjälp oss nu att bli av med våra medel så jag nästa år kan skriva: Sjöfartsforskningen behöver mer omfattande anslag!