Digitaliseringskommissionen släppte igår, 15 dec 2016, slutrapport SOU 2016:89, även kallad DIGITALISERINGsrapporten.

Och det är svårt att inte le förnöjsamt när så mycket stämmer så väl in med Sea Traffic Management och Maritime Cloud-tänket och hur klockrent det passar in i den debattartikel vi skrev häromdagen om lotspliktsgränser.

Se bara följande rader saxat ur rapporten:

”Datadriven innovation kan bidra till att effektivisera offentlig verksamhet, införa automatiserade beslutsprocesser.” Tydligare kan det inte bli trots att det är väldigt generellt hållet!

Eller:

”Digitaliseringen förutsätter både att offentliga aktörer själva använder stora datamängder för att förbättra sin verksamhet och att de gör sin information tillgänglig och sökbar, så att företag och privatpersoner kan använda den.”

Med ett dynamiskt förhållningssätt till lotspliktsgränserna kan befälhavarna själva göra bedömningen i realtid och någon ansökan till myndigheter är inte nödvändigt. Uppföljning av korrektheten i förfarandet görs via de vanliga Port state control.

Och slutklämmen:

”Den offentliga förvaltningens digitalisering är nyckeln för att nå det it-politiska målet. Det krävs ökad samverkan mellan organisationer, en högre grad av automatisering i processer och en förbättrad informationsförsörjning inom hela den offentliga sektorn. Öppna data och standarder för data är nödvändig infrastruktur i en digital tid. Det behövs en tydlig styrning och ett samlat förvaltningsgemensamt grepp kring de standarder och tekniska lösningar som ska gälla.”

Är som hämtat rakt ur det arbete vi har bedrivit inom Monalisa projekten och som nu sker i STM Validation-projektet

Det är hur jobbigt som allra helst att byta åsikt och lämna det som inpräntats under många år. Vi plågades i veckor på navigationsskolan om hur en kompass justeras och solhöjder skall tas. Kunskaper som i princip är obsoleta idag men som för vissa fortfarande är basen att stå på.

Generationsskifte 1990: Mästerlots Stenhammar och nybakad lots Svedberg

Idag är det nya fakta som gäller och sanningen är hårdsmält vilket ger reaktioner präglad av förnekelse för att på så sätt få sin världsbild bekräftad. Fenomenet kallas för faktaresistens och praktiseras flitigt av exempelvis D. Trump (se tidigare blogg). Så kallade populistiska partier (fast egentligen är väl alla partier som ändrar åsikter efter väljarströmningar, populister?! Ex. KD, M, L, C och S….) spelar hårt på misstron mot medier, myndigheter, public service och så vidare. Misstrogna människor håller hårt på sina egna väl inarbetade sanningar, stärkta i lämpliga mediabubblor.

Vilket kanske i ännu högre grad gäller många av dagens unga som av den engelska författaren Claire Fox få namnet Generation Snowflakes eftersom de inte kan hantera uppfattningar de inte gillar. De anmäler sina lärare och universitet om de blir upprörda över en föreläsnings innehåll och kräver early trigger warnings så de kan stanna hemma då till exempel holocausten ska föreläsas om. Den curlade generationen Snowflakes skjuter ut sig så fort något inte stämmer in i deras av bomull vadderad värld där det alltid är fred och indiemusik. De blir kränkta i tid och otid och är precis lika faktaresistenta som den äldre generationen som misstror allt de blivit blåsta på av etablissemanget.

Den mycket äldre generationen lotsar bordar

Hur svårt är det inte då för oss early adopters som gillar allt som är innovativt, att predika läran av en sekulär open-minded syn och vara nyfiken på till exempel maritime digitalization, särskilt när det gäller lotspliktsgränserna i Svea rikes farvatten…..