Nytt år! Nyårganisation?

I juletider ges tillfälle till eftertanke och reflektioner. De som känner mig vet att jag är en s.k. early adopter och det är kanske därför jag får fuska mig fram i denna blogg, men jag har även en svår faiblesse för historia och tittar gärna i backspegeln. Förre Sjösäkerhetsdirektören Johan Franson, en oerhört kompetent och vass jurist som sällan slirade på målet sa, innan Inspektionen slukades av Transportstyrelsen, något om Sjöfartsverkets organisation som fastnat i mitt minne: ”Sjöfartsverket har efter 300 års verksamhet, inte hamnat där det är av en slump”

Nu har det gått dryga 321 år sedan det statliga dokumentet ”Kongl. Maj:ts förordning angående lotsväsendet i Sverige och Finland” skrevs under den 16 september 1696. Lotsning hade förekommit långt tidigare men efter den dagen har det varit under statens ansvar.

Sjöfartsrelaterade frågor och myndigheter som Väg- och vattenbyggnadsverket, Fartygsinspektionen, Fyr och båk väsendet, Lifräddningsanstalter, Sjökarteverket, Lotsverket, Hamnbyrån, Konstruktionsbyrån, Byggnads och underhållsbyrån, Juridiska byrån, Förråds och verkstadsbyrån, Kommerskollegium sjöfartsektion, Sjöfartsbyrån m.fl. m.fl. fick se sig flyttas runt, byta namn, slås samman, splittras upp i snudd på oändliga varianter lydandes under olika departement.

Efter andra världskrigets slut var dock splittringen och byråkratiseringen i så långt framskridet moras att näringen i förtvivlan över sakernas tillstånd uppvaktade regeringen med en stilla bön om att försöka åstadkomma en effektivisering och rationalisering på det att sjöfartsnäringen gavs en hållbar möjlighet att utvecklas på ett mer positivt sätt framgent.

Sjöfartsfrågorna var oerhört uppsplittrade på fyra departement och 16 underavdelningar med ett sanslöst remitterande fram och tillbaka där alla mellanchefer och byrådirektörer skulle sätta sin prägel på ärendena. Tro fasen att näringen kroknade!

1950 påbörjades därför SOU 1954:21 som utmynnade i det som 1956 blev Sjöfartsverket. För de som inte orkar plöja den, kommer här hisspitchen: förslaget gick ut på att slå samman allt som luktade sjöfart i en enda myndighet och det mycket beroende på att sjöfartsfrågor var en tämligen liten verksamhet med få inblandade och därtill initierade sjöfartsmänniskor. Korta beslutsvägar, färre chefsnivåer och stuprörsorganisationer att forcera, betydligt mer kostnadseffektivt, snabbare handläggning och mer verkstad för pengarna.

För de som ids läsa SOU 1954:21, ni kommer att känna ett leende frammanas, då ni känner igen hur så mycket är sig likt än idag. Det som 1954 genom sammanslagning och ensning skulle skapa en hållbar sjöfart, skall idag lösas på exakt motsatt sätt, genom fragmentisering och uppdelning av sjöfartsverksamheterna mellan olika myndigheter och organisationer och affärsmodeller. Med andra ord, vrida klockan 180 grader baklänges! Back to the Future alltså…

Ni minns kanske Alf Henrikssons:

Det var som det var tills det blev som det blev. Det blir som det blir när det är som det är. Det är som det är tills det blir som det blir. Faran är att det blir som det var

När saker har roterat en stund så måste allt upp i luften för en ny runda. Idag kallas det genomlysning med New Public Management. Buzzwords är utförare/beställare-modeller, privatisering, outsourcing och skiljande av myndighets och regelfrågor från servicefunktioner och affärsverksmodellen. Oavsett hur man väljer att uttrycka det så kan vi ändå koka ner detta till det Johan Franson sa och som Alf Henrikssons diktade.

Sjöfartens väsen är begränsad och vi är inte så förtvivlat många som håller på med det om man jämför med räls och asfaltsvännerna. Effekterna av att Fartygsinspektionen sedan 10 år ligger i Transportstyrelsen med väg, flyg och räls har inte på något sätt varit positiva för avnämarna av ärendena precis. Trafikverket har sedan en tid nu, likaledes tagit över ett antal sjöfartsfrågor som de saknar kompetens att handlägga men anställningar sker säkert för att komma ikapp……

Hur svårt kan det då vara? Att ge sig lite tid, ta en stund i backspegeln och tänka lite längre så slipper vi likt Leif Östling säga, ” vad fan får man för pengarna??”

Därför skall jag helt kostnadsfritt lämna över ett förslag hur Sjöfartsverket kan organisera sig framöver. Drömmen är ju att lägga till sjöfartsinspektionen som en egen gren men ”en får la tya sej”.

Dagens något fragmenterade och lätt splittrade organisation med många avdelningar som nog mig kan tyckas inte riktigt har en bredare förankring i någon röd tråd från regleringsbrev till tänd fyr. Att forskningsfrågor på ett naturligt sätt bör sortera in under Rederiets organisation ihop med isbrytning är kanske inte det första jag skulle föreslå, om man säger så.

Figur 1 Dagens organisation

DreamTeam: De som varit med ett tag känner igen sig i undre bildens (Figur 2) enkelhet och uppdelningens logik. Det är som det är för det var ju som det var!

Så här funkar det nämligen sen 321 år tillbaka: Sjöfartsverket får via regleringsbrevet och instruktionen sina uppdrag och det är i stora drag att förse sjöfarten med service och rädda liv. För att lämna service och rädda liv behövs anläggningar och flytetyg. Följaktligen räcker det med tre operativa avdelningar; Sjötrafikservice, Teknik samt Säkerhet. Stödjande funktion är den strategiska avdelningen som är kanalen och finsliparna mellan uppdragsgivarna och omvärlden. Sist men inte minst support och controllers som ser till att allt går ”by the book”. Man ska inte krångla till det i onödan.

Figur 2 Bloggarens drömorganisation

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.