Innovationer i SAMhällets tjänst

När man diskuterar förändringar som har disruptiva inslag som obemannade fartyg så blir det skilda reaktioner från olika håll. När det blåser kan man antingen gräva ner sig eller bygga väderkvarnar, beror lite på hur man är eller var man befinner sig i livet. Eller som min gamla chef Göran Andersson sa, ”På dem det blåser på, växer ingen mossa”

För att förstå hur det kan vara så, kanske man skall gå lite djupare i folksjälen och grotta ner sig i orsak och verkan på samhällsstrukturer?

Samhälle betyder i min tolkning att ett antal individer går SAMman och skapar en struktur som gör att man kan få sitt uppeHÄLLE som då är baserat på gemensamma grunder som gruppen och individen accepterar.(Modus operandi säger man nu förti´n) Man får ett kontrakt med staten med tillhörande pass och lagarna bygger sen upp det mer i detalj. Alla drar sitt strå till stacken (och sen spiller det ut pension till såna som mig i slutänden. Strålande system!!)

Om man däremot vill behålla sin särart och leva på annat sätt än majoriteten, då är det ett SÄRHÄLLE istället för ett samhälle man är ute efter. Att komma in i ett samhälle och kräva sin rätt till att bedriva särhälle utan att bidra till samhället då blir det rörigt i strukturerna och friktioner uppstår i kulisserna. Den svenska arbetsmodellen ”Gör din plikt, Kräv din rätt” som är ett nerkok av vår struktur i en enda enkel frasering, utmanas å det grövsta.

Det finns särhällen som (kan diskuteras…) fungerar som enklaver av samhällen i samhället, som exempelvis Samerna, Inuiter på Grönland, Amazonas indianer osv men de i sin tur är på lika sätt uppbundna av egna strama regler med en utformning som ofta är enklare i sin struktur och inte helt sällan brutala. Ju yngre dessa strukturer är desto mer intoleranta är de. Tydligt exempel på hur illa det kan gå med, svenska ögon, är det s.k. hedersrelaterade våldet där anpassningen till gruppen är oerhört tydligt definierad. Egentligen är ordet heder helt missvisande, det är mer en klassisk maktfråga där de som skapat och tjänar på strukturen gör allt för att vidmakthålla befintligt system. När allt följer kända mönster som man kan identifiera och direkt relatera till på ett säkert sätt så är det lugnt.

Inte helt olikt, men något nerskalat, vad som tyvärr allt för ofta sker på företag och myndigheter där de som har en avvikande uppfattning, second opinion, sätts att sortera gem eller fryses ut på annat raffinerat sätt. Det finns olika sätt att dekapitera folk.

Då börjar vi komma tillbaka till första frågan idag. Nya innovationer och särskilt de disruptiva som exempelvis Ubertaxi, AirbnB och TaskRunner ställer våra arbetsmodeller och system helt på ända. Arbetsrätter, fackföreningar, skyddsombud och arbetsmiljö attackeras på ett helt nytt sätt och i dessa accelererande tider av informationsdelning och delningsekonomi ses nu skyttegravsgrävarna likt Don Quijote försöka slita ner väderkvarnsnissarna.

Det som hotar att hota individen i samhället är en fara för det egna välbefinnandet och skall därmed bekämpas. På sikt kommer utvecklingen att accepteras och det nya blir normgivande, som när kalkylatorn ersatte räknestickan eller vattenfallets hjul med roterande axel genom skogen fick en generator med sladd.

I brytningstider gör det ont på samma sätt som när knoppar brista. Den konstanta arbetslösheten mellan 5-10% är effekterna av brytningstidernas omvälvning till de nya normerna. Och det gäller att hänga på för att slippa smärta. Livet är inte alltid rättvist, vem har påstått det?

I det informationsprojekt av Martitime Informatics-karaktär som vi på Sjöfartsverket jobbar intensivt med just nu, Sea Traffic Management möter vi så gott som dagligen skyttegrävare som vare sig vill eller kan förstå nyttan med att förändra något som fungerar så bra och har gjort så sen 1600-talet. Varför komma och ändra ett fungerande koncept? Vi har det ju så bra som det är!

Sjöfartsverket driver definitivt inte frågan om obemannade fartyg men även den strukturen kommer att fungera i vår skalbara delningsplattform som kommer att revolutionera shipping branschen.

Som Stockholmarna säger: Så e´re ba’!

Summa summarum, förändringar är inte alltid av godo, utveckling går inte att stoppa men viktigast är att det går i LAGOM takt. Se där: En dogm ur vårt SAMHÄLLES system!

Kommentarer

  • Karina Linnér, SMTF

    Tack Ulf för en mycket tänkvärd text. Känner dock att Summa summarum lämnar oss lite hängande i luften. Utveckling går inte att stoppa, men visst kan och skall man driva på den? Det svenska samhället gynnas av att vi jobbar på, precis som vi gör, med att leda utvecklingen (informatik och STM är ett mycket bra exempel). Vi har många exempel på innovationsaktiviteter som stöder den svenska 0-visionen där vi tror oss leda utveckling. Förändringar har störst chans att bli av godo om vi känner att vi sitter i förarsätet (på tal om förarlösa farkoster)

    • Anonymous

      Trots att förändringar i ”vår” bransch ofta har en uppförsbacke eller motvind så vinner vi hela tiden terräng och slutklämmen är ändå att det finns goda hopp om framgångar. Svensk sjöfart har alltid legat på framkant och kommer att göra så trots alla dessa bakåtsträvare som är mer intresserade av sin egen CV och bonusar än av utveckling av det som de flesta av oss i linjen älskar: Sjöfart!!

Artikeln är stängd för fler kommentarer

Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.