Innovation – som ett handslag mellan man och kvinna?

För ett tag sedan läste jag en tänkvärd studie från 50-talet som gjorts på livet ombord på ett norskt handelsfartyg. Tror det var något universitet som skulle undersöka arbetsmiljön osv. De gjorde några intressanta iakttagelser, som vi som seglat känner igen som naturlig vardag, som för dem var oerhört annorlunda. Det faktum att ett fartyg kan byta halva besättningen under en dags liggetid i hamn och ändå kunna avsegla på kvällen med alla funktioner intakta och fungerande som om inget hänt var enligt dem i princip helt omöjligt för ett företag på landbacken. Halva arbetsstyrkan slutar och ändå funkar allt som vanligt!!

Otroligt för dem, jaså för oss. Den hierarki som finns fastlagd ombord är oerhört väldefinierad och inrutad i tid och rum samt kräver att varje besättningsmedlem fyller kostymen direkt. Personen bakom rollen är mindre intressant och avidentifieras ofta genom att reduceras till sin titel som trikarn, gnisten, säcken, förste styret osv. I vissa fall kan man möjligen sträcka sig så långt som att ge personen en viss personlighet genom attribut som syftar på landskapet, vilket resulterar i att sjöfolk från Gotland kallas just ”Gotland” eller att de från norr om Umeå heter ”Lappen”. Mer intimt än så blir det sällan, man vet ytterst lite om personen bakom positionen och namnen kan man oftast inte. Ej heller vet man mycket om deras familjeliv eller relationer. Och man vill inte heller veta för mycket för snart mönstrar de av och ersätts av en ny med samma funktion. Kontinuiteten är viktigare än personen. Tryggheten i att Båsen alltid finns på plats är oerhört viktigt för att man själv skall fungera.

För helheten, fartygets drift, är detta ett strålande koncept. För att detta skall kunna fortgå måste rutinerna följas och kedjan får inte utmanas eller förändras. Inte med mindre än att hela systemet byggs om i ett slag men det nya systemet kommer lika snabbt att ramas in i samma rutor som det förra.

Att verka i denna miljö med innovativa förslag och spännande tankar kan för en del jämföras med ett handslag mellan man och kvinna. Inte helt okontroversiellt med andra ord.

Men eftersom vi idag ser mängder av nya koncept och idéer inom shippingen som snabbt vinner mark så känner jag ändå enorm tillförsikt. Sea Traffic Management, informationsdelning, delningsekonomin, nya affärsmodeller, Maritime Informatics är friska exempel på att vi är på god väg mot en helt ny shippingvärld.

Kolla gärna in första halvan av detta klipp https://vimeo.com/162191050

Vi som sedan 2010 jobbat med Monalisa projekten och STM känner igen oss direkt och det är så kul att se och höra hur fler och fler börjar förstå hur det kommer att bli. Förhoppningsvis cementerar vi inte in oss sen i det nya systemet och bygger upp nya murar och hierarkier som måste rivas av nästa generation. Den som lever får se.

 

Kommentarer

  • SkipperDaddy

    Utveckling som siktar på funktionalitet och avlastning och som bidrar till beslutfattande, ja tack! Men, tyvärr, bidrar den allt oftare till stresspåslag för ombordanställda, och elektronikrelaterade olyckor och incidenter. Idag orsakas ca 95 % av alla driftstopp, problem och incidenter ombord vårt ftg av elektronik och/eller trådlös styrning. Strejkande sensorer, landbaserade tekniker som tar över kontrollen över kritiska system och orsakar incidenter, larm på icke kritiska funktioner som larmar i onödan m m. Ja, det är vardagen ombord.
    Nej, vad som behövs är inte ytterligare elektronik/AI, som installeras utan ifrågasättande, utan människor av kött och blod som på ett sunt sätt ställer frågan, innan en ny elektronisk ”leksak” ska ut på experiment; – Bör den här funktionen verkligen underställas elektronisk och/eller trådlös styrning? – Eller, kommer den att orsaka fler problem än den löser?

  • Cowboy

    Spot On SkipperDaddy!

    För mig räcker det med tre larmpunkter, lågt smörjoljetryck, högtemp på kylvatten och en länsgrop. Resten kompletteras med analoga termometrar och manometrar. That’s it! Tänk så resurssnålt och miljövänligt! Sedan behövs bara en handfull maskinbesättning som går vakt och det är game on! Full sysselsättning för alla och ingen stress! Ska det vara så svårt?

  • Rein Kagi

    Eduardovitch tycker:
    Om Mona Lisa projektet kan leda till drastisk reducering av pappersarbetet ombord så kan det ju fortsätta. Men att tro att man kan dirigera trafiken i Nord-Östersjfart från land, med de brister som finns i kommunikationer, det är dödfött. Speciellt med tanke på att nya fartyg utrustas allt sämre. Snart finns ingen kunskap kvar i land för sjöfart eftersom de mesta fartyg bemannas och drivs av management. Fartygsägandet har hamnat hos investment bolag för det mesta.

  • Cowboy

    Fast i och för sig, tar man bort 1 miljon sjömän och ersätter med maskiner så är ju det en hyfsat stor resursbesparing på jordens reserver.

  • Ante Cavala

    Hej Ulf Jag gillar din artikel ”För fin för att användas!?” Men förstår varför utvecklingen hänger efter 30 – 40 år inom sjöfarten jämfört med flyget när jag läser kommentarerna fr dom andra. Synn, när det finns så många bra ideer inom branschen. Men glädjande nog ser jag att en hel del av den unga generationen vill följa med och visar ett genuint intresse

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.