Att vara förändringsobenägen: Graden av yrsel är starkt korrelerad till förmågan att se nya mönster.

Tycker jag är en strålande iakttagelse!

Som jungman på 60-talet i olika Johnsare hade jag idéer om bryggans utformning. Kan inte påstå att de föll i god jord om man säger så. Att diskutera med Kapten Bränning (han hette faktiskt så) var en herkulisk utmaning gränsandes till omedelbar avmönstring. 40 år senare har jag fortfarande liknande idéer men nu lyssnar ju folk(ibland…). Undrar vad som hänt mellan då och nu?

Vi och vår omvärld har förändrats oerhört och förändringen bara accelererar. Jordbruk-, industri-, it-, informationssamhället har ersatts av ”age of changes”.

Sjöfartssamhället är kanske moget nu att ta steget vidare likt containerns inbrytning i vår gungande värld. Vart tjugonde år ungefär händer nå´t till sjöss, 1960 radarn (underbart!) 1980 (cirka) GPS som satte båten på kartan, 2000 kom AIS och vi på Sjöfartsverket tror att 2020 kommer e-Navigation (se IMO´s definition) i allmänhet och STM, Sea Traffic Management, i synnerhet att vara den process som gör att vi kan interagera på ett helt nytt sätt än idag. Det handlar om att ställa om från ”Need to Know” till ”Need to Share”, informationsdelning m.a.o.

Sjöfartsverket har sen 2010 jobbat med olika projekt som i all sin enkelhet går ut på att när alla delar med sig av sin information så kan alla parter på ett helt annat sätt planera sin egen verksamhet. Kruxet ligger i ägande och lagrande av informationen samt läsrättigheter, men det är egentligen inte krångligare än de bankärenden och app-betalningar som Swish och iZettle m.fl. galant klarar idag.

Överfört ombord: Radar, GPS och AIS har nu fixat viktiga indata men vad som saknas en vakthavande styrman är hur mötande objekt tänker köra, samt få det bekräftat(!), de närmsta 30-60 minuterna och för landkrabbornas del så är ju hamnens alla aktörer väldigt nyfikna på när fartyget beräknas ankomma eller avgå kaj. Vi har i Monalisa projekten (www.monalisaproject.eu) utvecklat ett nytt Route Exchange Format, som infördes i ECDIS standard IEC 61174, edition 4, och i augusti 2015 blev den antagen. Det trevliga som detta innebär är att nu kan man skicka sin rutt, hela eller delar av den, till varandra ute på havet det blå eller skicka iland rutten med ETA osv till de som har rättighet att läsa den.

För oss på fartygen innebär detta något så underbart som total samlad lägesbild (Kustspanare får då mindre att göra…) och att all rapportering till olika instanser längs färdvägen kan upphöra. Fullt fokus på navigering och manövrering med andra ord. Vi kan även få rutten validerad av ex. försäkringsbolag m.m. Eller navigationsassistans om vi så skulle önska. På sikt kan det även innebära att vi kan skrota många separationsområden och köra dynamisk separering. Om alla vet vad alla gör så blir långa omvägar i TSS areas ett minne blott. Sparar bränsle, emissioner och tid.

Hamnaktörerna: lotsar, bogserbåtar, terminaler, lastmottagare, kryssningsaktörer, roddarna m.fl. kan interagera på ett mycket listigare sätt, något som vi kallar Port CDM ( collaborative decision making). Alla bearbetar, agerar och förädlar informationen vilket ger ett mycket effektivare beslutsstöd. För även om vi älskar båtar så är hela vår existens avhängigt av lasten och hela transportkedjans kapitaliseringsförmåga.

Kom gärna och lyssna och diskutera allt detta på Monalisas slutkonferens i Göteborg 10-11 november!

Veckans Quiz: Hur många ”djur” kan man återfinna på backen (fören på fartyget)? Jag kan starta med de två givna, Svin-ryggen och Björn-arna, men det finns många många fler, en del på marken andra flyger eller simmar…..

Stay tuned vänner!