God fortsättning på nya året! Sjöfartssverige fick en hel del att glädjas åt under förra året – miljövänliga nybyggen, hemflaggningar och en hel del mycket bra kontakter och lösningar mellan näringens olika företrädare. Tyvärr har vi inte löst allt, det finns vissa bekymmer som har legat som ett vått täcke över oss i flera år och samlat på sig en surdegsstämpel.
Ett av dessa är att det behöver göras några justeringar i tonnageskattesystemet så att fler redare vågar sig in i det. En annan viktig fråga som fortfarande inte är löst är att kunna utöka sjöfartsstödet att gälla för specialtonnage samt då ett fartyg inte har full sysselsättning. Det är alltså åter dags att ta tag i dessa problem, vi ska visa politikerna vilka lösningar som finns och hur elegant problemen kan lösas utan att det strider mot EU-förordningar eller drabbar stadskassan speciellt hårt.
En del lösningar har vi redan, andra jobbar vi intensivt med. Vi kan alltså konstatera att vårt samarbete inom Blå Tillväxt har en hel del helt avgörande frågor att ta itu med. Vi måste fortsätta hålla ihop så att vi kan förmå politikerna att vidta konkreta åtgärder till gagn för en svensk sjöfart.
Det är en rad reella lagstiftningsåtgärder som krävs för att vi ska få ännu mer fart på svensk sjöfart och det är ett ansvar som ligger på politikerna. Ytterligare ett litet bekymmer är att vi helt enkelt inte vet vilka politiker vi ska uppvakta. Det kan knappast ha undgått någon att det råder en viss förvirring i hur och vilka som ska styra landet. Blå Tillväxt får utnyttja denna situation till att förbereda oss tills vi vet vilka vi ska uppvakta.
Parterna har också en stor uppgift i att försöka få ungdomar intresserade av sjöfartsyrket. Uppenbarligen går arbetsgivarnas intresse och engagemang i likadana vågor som konjunkturen då det gäller att synas i skolor, på mässor och att på andra sätt nå alla presumtiva sjöfarare. Det har varit lite av allt eller inget, i takt med cyklerna av goda och dåliga tider.
Vi ligger uppenbarligen alltid fel i fas och branschen måste ha en kontinuerlig återväxt för att kunna trygga tillgången på utbildat sjöfolk oavsett var i en konjunkturcykel vi befinner oss. Om alla planer håller kommer det under året att satsas stort. Lyckas kampanjen med att få in fler elever så befarar jag att arbetsmarknaden inom landet inte räcker till för att ta hand om alla som examineras.
Vi behöver en bredare arbetsmarknad med större valfrihet, det vill säga en möjlighet att kunna arbeta på utlandsflaggade fartyg med vettiga villkor. Både redare och sjömän hade förut möjlighet att utnyttja arbetsmarknaden utanför de svenskflaggade fartygen. Den gamla tolkningen av 183-dagarsregeln var en räddningsplanka under de perioder då konjunkturen inte var den bästa.
Dörren till denna marknad håller Skatteverket på att stänga med nya tolkningar som effektivt manövrerar ut både rederier och bemanningsbolag från marknaden. Staten verkar, mer eller mindre medvetet, komma att lyckas med att döda en hel gren inom sjöfartsklustret. Ett mycket märkligt agerande, då regeringen som tillträdde för fyra år sedan hade ambitioner och tydligt marknadsförde sina strävanden att få fler i arbete.
Denna text publicerades först i Sjöfartstidningen nr 01/2019