”Sjöfartskompetens är en nationell angelägenhet”

 Rätt person på rätt plats, brukar det heta när man talar om bemanningsfrågor. I många branscher inklusive sjöfartsbranschen handlar det just nu kanske dock främst om att överhuvudtaget hitta någon person för tillgängliga platser. Detta trots att många duktiga medarbetare friställdes i samband med de omstruktureringar som skett i spåren efter pandemin. Det stora flertalet har idag nya jobb – precis som det ska vara för medarbetare med attraktiva utbildningar och goda erfarenheter.

I dagsläget råder brist på flera nyckel­kompetenser inom sjöfarten och tittar vi på rekryteringsbehoven framåt så kommer dessa behov att öka. Vi befinner oss dessutom i ett läge när den svenska handelsflottan måste växa för att stärka den svenska försörjningsberedskapen. I grund och botten handlar det om att säkerställa tillgången till konkurrenskraftiga sjötransporter, vilket för en handels­beroende nation som Sverige borde vara en självklarhet. Vi behöver säkerställa att vi i Sverige har tillgång till sjöfartskompetens ombord och iland på rederikontor och inom spedition. Minst lika viktiga är personer med kunskap inom sjöfartsområdet både för att bemanna funktioner som är nödvändiga för en fungerande sjöfart och handel så som hamnar, lotsstationer och isbrytare. Sjöfartskompetens finns dess­utom hos klassningssällskap, skeppsmäklare och försäkringsbolag samt inom marinteknisk industri. Lägg där till alla statliga myndigheter som har behov av motsvarande kompetens.

Tillgången till sjöfartskompetens är en nationell angelägenhet som måste säkerställas på samma sätt som kompetenser inom andra samhällskritiska sektorer. De ekonomiska tillskott till sjöbefälsutbildningarna som regeringen nyligen beslutat om är viktiga, men långt ifrån tillräckliga. Från branschens sida har vi föreslagit införandet av en kompletterande modulbaserad utbildning som gör det möjligt att stegvis bygga på de olika befälsbehörigheterna. En sådan utbildning skulle utgöra ett viktigt komplement till dagens befintliga utbildningar för att möta ökade rekryteringsbehov. Dessutom finns en stor potential för samordning med de behov som exempelvis Försvarsmakten och Sjöfartsverket har. Om regeringen agerar snabbt bör det första steget till en sådan utbildning (klass VII) kunna tas redan under 2023.

En kompletterande utbildning är viktig men långt ifrån den enda åtgärden som behövs. Minst lika viktigt är att öka sektorns synlighet och attraktivitet. Här behöver vi inom branschen bli bättre på att visa upp vad vi faktiskt arbetar med, både vad gäller sektorns betydelse för samhället och den oerhört spännande utveckling som sker just nu med ny teknik och nya fartyg. För att åstadkomma detta krävs många olika åtgärder och gemensamma insatser från alla aktörer, alltifrån myndigheter och utbildningsanordnare till rederier, arbetsgivare- och arbetstagar­organisationer.

Vi behöver samlas för att ta ett gemensamt grepp kring alla de åtgärder som krävs för att vi ska komma framåt. Eller som en klok kollega i branschen uttryckte det: ”vi behöver helt enkelt en nationell färdplan för den maritima kompetensförsörjningen i Sverige”.

Denna krönika publicerades första gången i nr 1 2023 av Sjöfartstidningen

Kommentarer

  • Göran

    Nog så viktigt. I slutet av 90-talet försökte COMET – Concept of maritime education and training – om jag tolkade förkortningen rätt, starta en alternativ utbildning grundad enbart på STCW utanför befintlig sjöfartsutbildning på högskolorna som gick i stöpet. Sjöfartsverket ”godkände” inte konceptet utanför högskolans regi med enbart STCW-grundad utbildning (ca två år om jag minns rätt). Det blev ”pannkaka” och befintlig utbildning sög upp studenterna med gnissel. Är syftet att nu bygga en kl VII-utbildning för nationell behörighet, utan högskola?

Artikeln är stängd för fler kommentarer