A tt Sverige behöver fartyg, kunnig personal ombord och rederier för att driva fartygen är för oss inom branschen en självklarhet, men det har långt ifrån varit en självklarhet för många utanför branschen. Nu börjar dock saker hända. Flera viktiga frågor, som vi från branschens sida länge understrukit vikten av att ändra, ses nu över. Även om det är minst ett, troligen två, år bort innan vi har ändrade regler på plats har nu äntligen arbetet med dessa frågor kommit i gång.

Det är oerhört viktigt att få på plats ändringar som gör att vi i Sverige ges minst lika goda näringspolitiska förutsättningar som återfinns i andra länder inom EU. Vill vi vända utvecklingen måste måttstocken vara de länder som har de bästa reglerna inom området. Vårt svenska lagom räcker helt enkelt inte om man menar allvar med en svensk sjöfartspolitik.

Men kommer politiken att leverera denna gång? Som obotlig optimist tror jag det. Vår infrastrukturminister, Andreas Carlson, var mycket tydlig på Donsö Shipping Meet med att Sverige behöver fler svenskflaggade fartyg och att en väl fungerande sjöfart inte bara är avgörande för svensk utrikeshandel och varuförsörjning, utan också för vår beredskap.

Motsvarande tydliga viljeinriktning hörs från riksdagen, såväl från regeringsunderlaget som det största oppositionspartiet. Sjöfartspolitiken har därmed tagits från en fråga som politiken gärna talar om vikten av till att man nu givit ett antal personer i uppdrag att ta fram förslag som verkligen matchar de politiska ambitionerna som nu finns. Så, BRAVO så långt!

Nästa steg blir sedan att genomföra förslagen, vilket kräver en tydlig politisk prioritering eftersom många i grunden bra utredningar fastnar i Regeringskansliet.

Nästa steg blir sedan att genomföra förslagen, vilket kräver en tydlig politisk prioritering eftersom många i grunden bra utredningar fastnar i Regeringskansliet. Inte för att de på något sätt är dåliga, eller att remissinstanserna är tveksamma till förslagen, utan för att det helt enkelt inte finns resurser i Regeringskansliet eller myndigheterna att ta dem vidare. Så kan vi självfallet inte ha det.

Att prioritera resurser och arbeta effektivt är alltid viktigt – i statlig verksamhet ännu viktigare eftersom det är skattepengar det handlar om. Det bästa får dock inte bli det godas fiende. Det saknas idag medel att genomföra regeländringar eller utveckling av regelverket som behövs för att möjliggöra investeringar i ny teknik, öka verksamhet i Sverige eller ändringar som branschen efterfrågar som skulle kunna leda till minskade kostnader på lång sikt.

Därför måste vi tänka om och prioritera annorlunda. Vi måste säkerställa att det finns rum för utveckling av regelverken både nationellt och internationellt såväl som av infrastrukturen för sjöfarten. Det senare kan i framtiden komma att handla om betydligt mer än isbrytare och farleder då även en grön infrastruktur kommer att behövas. Sverige kan helt enkelt inte bromsa sig in i framtiden, utan dit tar vi oss enbart genom att sätt full fart framåt.

Denna text publiceras också i Sjöfartstidningen nr 10, 2023 som ges ut den 20 oktober.