”Dessvärre är inte den svenska förmågan att säkerställa vår nationella försörjning god”

Utvecklingen i vår omvärld och i synnerhet det säkerhetspolitiska läget gör sig alltmer påmint och det finns all anledning att fundera på vad detta innebär för såväl sjöfarten som för Sverige.

Det är på sjöfartens hemmaplan – på havet – dessa händelser inträffar. Det arbete som svenska rederier och alla de kvinnor och män som arbetar ombord utför gör det möjligt att upprätthålla viktiga transporter. Att allt detta arbete sker känns tryggt och är en förvissning om att sjöfarten även under de allra besvärligaste omständigheter ser till att vår export och import fungerar. Oavsett om det rör sig om en sprängd gasledning, provskjutning av missiler utanför Nordkorea, en militärövning påfallande nära Taiwan eller kanske en piratattack i Indiska oceanen. Kort sagt säkerställer sjöfarten både vår varuförsörjning och vårt välstånd.

Dessvärre är dock inte den svenska beredskapen och förmågan att säkerställa vår nationella försörjning god, utan Sverige har, i jämförelse med flera andra länder, en förhållandevis liten handelsflotta. Detta i synnerhet i förhållande till vårt handelsberoende. I dag handlar det dessutom inte enbart om transport av personer och varor, utan också om en förmåga att kunna säkra energiförsörjning eller annan vital infrastruktur inom vårt territorium och i vår ekonomiska zon.

Det är hög tid att vi i Sverige nu säkerställer i alla fall en basal förmåga att klara vår egen försörjning. Ska vi göra detta behövs fartyg, personal och rederier för att verksamheten ska kunna bedrivas löpande. Tar man bort något av de tre benen, faller pallen helt enkelt omkull. Nu är det hög tid att se till att pallen står i alla fall rimligt stadigt. Hur åstadkommer vi då detta? Ja, det finns inte någon enskild åtgärd som löser energikrisen, skolans utmaningar eller sjukvårdens dito, så inte heller för sjöfarten. I stället handlar det om en långsiktig och aktiv sjöfartspolitik som måste bedrivas.

Med tanke på att en ny regering kan komma att påbörja sitt arbete relativt snart så finns det dock ett par åtgärder som skulle utgöra en riktigt bra början för en aktiv svensk sjöfartspolitik. Åtgärder som substantiellt skulle stärka den svenska försörjningsberedskapen genom att bidra till fler svenska fartyg, fler svenska sjömän samt fler och växande svenska rederier. Bra första åtgärder vore att se över och utveckla den svenska tonnageskatten, att återställa nettomodellen samt säkerställa att denna fungerar för alla typer av sjöfart. En minst lika viktig åtgärd är att se till att en kompletterande modulbaserad sjöbefälsutbildning startas upp.

Ovanstående vore, som sagt, en bra start och inspiration till ytterligare åtgärder för en aktiv sjöfartspolitik finns dessutom genom bland annat de förslag Blå Tillväxt tagit fram och i Svensk Sjöfarts sjöfartsagenda. Men, som alltid börjar en resa med de första stegen. För egen del ser jag fram emot dessa första steg och från branschens sida bidrar vi gärna aktivt i ett sådant arbete.

Denna krönika publicerades första gången i nummer 10/2022 av Sjöfartstidningen

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.