Vänner borde inte bli fiender

En högoktanig serie man kan se på HBO heter Billions och handlar om hedgefondchefen Bobby Axelrod, en karaktär som betraktar människor som siffror med hud på. Om serien finns massor att säga och den är väldigt sevärd men det starkaste är hur allt börjar. När tvillingtornen i New York rasar samman efter terroristattacken 9/11 och hela världen stannar till gör Axelrod tvärtom – han blankade flygbolagsaktier och gjorde sig en förmögenhet. Han följde alla lagar och regler och agerade snabbare än alla andra och behöll sitt eget perspektiv. Han utnyttjade en kris för att växa och vann inga andra vänner än dem han kunde köpa.

En av de branscher som drabbats allra hårdast av coronakrisen är, som känt på denna plattform, sjöfarten. Över en natt försvann i stort sett alla ”vanliga” passagerare och lasttrafiken har sedan mitten av mars krympt stadigt. Rederi Ab Eckerö med hemort i Mariehamn och verksamhet i Helsingfors, Tallinn och Stockholm tvingades se i stort sett alla intäkter försvinna. Fartygen på Finska viken kunde trafikera i begränsad omfattning medan koncernens tre renodlade rorofartyg fortsatte sin trafik i stort sett oförändrat.

Eckerökoncernen har under senare år gått väldigt bra och till och med tjänat mer pengar än storebror Viking Line. Båda rederierna utkämpar en stenhård kamp i konkurrens med i första hand Tallink Grupp (om passagerarna) och Grimaldiägda Finnlines (om lasterna).

Hade inte coronaviruset ställt precis allt på ända, hade framtiden tett sig hyggligt ljus för Rederi Ab Eckerö. Man hade nyligen förstärkt lasttrafiken över Finska viken med Finbo Cargo och även i övrigt skärpt till i stort sett allt inom på de olika dotterföretagen. Man gick mot en slags arbetsseger då covid-19 satte stopp för allt.

Eckerökoncernen reagerade snabbt då krisen slog till och var först ute med att visa tveksamhet kring den tidigare föreslagna dividenden som senare drogs tillbaka helt. Eckerö har sagt upp 500 anställda på sina svenskregistrerade fartyg och gjort allt för att överleva. Man har fått en liten del av sina kostnader täckta av Försörjningsberedskapscentralen i Finland men de pengarna räcker inte långt. Krisen är djup och dess effekter långvariga och då kunde man tänka sig att en strid bland ägarna vore ganska kontraproduktiv. Ändå är det precis vad som händer. Inga likheter i övrigt men på samma sätt som Axelrod i Billions vill nu en grupp mindre ägare utnyttja krisen och ta makten från den större ägargrupp som i det stora hela lett Eckerökoncernen sedan starten 1961. Den familjen heter Mansén och kontrollerar på egen hand 28 procent av aktierna i rederiet. I praktiken är det sannolikt mer då de 10.000 mindre ägarna i det stora hela haft det ganska bra, över tid. För när det handlar om affärer finns det egentligen bara en måttstock – resultat- och balansräkningen. Hur allt detta gått till finns mycket starkt dokumenterat i femtioårshistoriken ”Historien om den som kommer igen”, skriven av Pär-Henrik Sjöström.

Under familjen Manséns ledning har det ibland gått habilt, ibland skitdåligt och ibland otroligt bra. Ungefär som i livet i övrigt har man ibland sin egen skicklighet att tacka, ibland ren tur och ibland andras oskicklighet som lett till egna framgångar; det handlar om en kombination. Manséns har i det stora hela skött rederikoncernen hyggligt, bland annat var man först av alla inne på Tallinntrafiken och har gjort stora pengar där på samma sätt som man byggt upp en lönsam kortkryssningstrafik mellan Eckerö och Grisslehamn och mycket mer. Till följd av coronakrisen står Rederi Ab Eckerö nu inför en nyemission och det har fått investerarna att vakna och kräver att Manséns makt över rederiet upphör. Palatskuppen är konventionellt upplagd, minoriteten kräver att majoriteten avstår sina teckningsrätter i nyemissionen.

På den här länken kan man läsa hela berättelsen om striden i Eckerö.

Arkitekten bakom det som bara kan definieras som revolt är Johan Eklund, en 67-årig före detta oljehandlare från Mariehamn som för tre år sedan köpte in sig i Eckerö med tre procent och som sedan 2011 bedriver linjetrafik på Svarta havet mellan Ukraina (Odessa) och Turkiet under varumärket Sea Lines. Denna vår har man expanderat trafiken till Rumänien. Eklund har över tid sagt sig älska sjöfarten och de utmaningar och möjligheter som döljer sig globalt. Nu ser han chansen att förändra Eckerö och sätter press på ägarna. Till en början var för övrigt jätterederiet Stena med i Sea Lines men av oklara skäl drog man sig ur efter bara några år.

Att ålänningen Johan Eklund lyckats göra Svarta havet till sin hemmaplan är sannolikt en följd av hans tidigare framgångar inom internationell oljetrading med ryska huvudmän vars identiteter egentligen aldrig blivit kända. För spekulations skull kan man dock konstatera att Eklund handlade under bolagsnamnet Sintez Services Ab vilket till namnet är snarlikt den ryske oligarken Alexander Zhukovs maktbolag Sintez Corporation. Zhukov kontrollerar dessutom hamnområden i Odessa och är för övrigt pappa till Dasha som var gift med Chelsea-ägaren Roman Abramovitj till 2016. Abramovitj gjorde ett uppmärksammat Ålandsbesök år 2010 men vem han då träffade och varför har aldrig blivit känt. Johan Eklund har över tid inte varit särskilt genomskinlig när det gäller oljeaffärerna.

I den här artikeln har brittiska The Telegraph gjort ett försök att kartlägga Alexander Zhukov.

Vid sidan av Johan Eklund & Co:s försök att greppa makten i Rederi Ab Eckerö har även tidigare försäkringsdirektören Johan Dahlman tagit begreppet dystopi till helt nya nivåer. I en krönika i normalt sett näringslivsvänliga Ålandstidningen tecknar Dahlman en bild av framtiden så usel att Nostradamus själv hade rodnat. Dahlman byggde ett försäkringsbolag, Alandia, men ägnar sig allt mindre åt framtidstro och allt mer åt domedagsprofetior. Detta har till och med fått Viking Lines styrelseordförande Ben Lundqvist att skriva sitt livs andra insändare i ett försök att kamma upp Dahlman. Lundqvist påminner om att förvisso har rederierna Eckerö och Viking gjort misstag, vem gör inte det?, men påminner om att rederierna finns kvar, till skillnad mot de flesta andra. Lundqvist påminner försiktigt och rätt elegant om Dahlmans tidigare insatser i oljetankerbranschen vilket blev dyrt både för investerare och bank. Som ”sjöfartsexpert”, hävdar Ben Lundqvist, borde Johan Dahlman begripa bättre och avslutar klarsynt:

”Vi behöver mera optimism i det åländska näringslivet för att på bästa sätt reda ut nuvarande bekymmersamma ekonomiska situation och är allt annat än betjänta av uttalanden som senaste av Ålandstidningens sjöfartskrönikör.”

Här kan man läsa mer om Ben Lundqvists första insändare.

Vad händer härnäst är såklart frågan alla ställer sig utan att veta. När det gäller virus ligger extremt mycket i händer som inte går att påverka. Ändå måste man försöka och både Eckerö och Viking gör allt för att nystarta trafiken vilket vore nödvändigt av många olika skäl. Det åländska samhället och dess besöksnäring skriker efter besökare. Arbetslösa sjömän måste tillbaks på jobb för att tjäna sitt uppehälle. Tusentals arbetsplatser står på spel och de goda råden har aldrig varit dyrare än i dag.

Låt oss därför, alla, koncentrera oss på vad som är bra och vettigt istället för att fastna på maktkupper och mörka framtidsskildringar. #inthistogether är hashtaggen som snabbt definierade kampen mot viruset och det kanske kan låta klyschigt men det har nog kanske aldrig varit viktigare än nu.