De senaste veckorna har det rapporterats om Ruby, fartyget som lastat med ammoniumnitrat och med begränsad manöverförmåga tog sig ner längs norska kusten, eventuellt skulle gå ner längs Danmark till Litauen men som sedan bytte kurs och tog sikte på Malta, där fartyget är registrerat.

Många stora medier, både i Sverige och internationellt, rapporterade om turerna fram och tillbaka kring fartyget. Sjöfartstidningen gjorde det inte. Vi följde förstås händelseutvecklingen och diskuterade på redaktionen, men vi landade i att avstå. Och ju fler experter som uttalade sig och myndighetspersoner som citerades i andra mediers artiklar och inslag, desto säkrare blev vi på beslutet.

Ammoniumnitrat är ingen ovanlig last ombord på fartyg. Liknande transporter tas enligt Kustbevakningen dagligen emot i svenska hamnar. Det ovanliga i det här fallet var att allmänheten fick nys om att lasten var på väg. Det är farligt gods och ska naturligtvis hanteras som sådant, men detta finns det rutiner för. 

Väntetider och att fartyg omdirigeras är inte heller ovanligt. Inte ens att fartyg får skador som behöver repareras på varv kan räknas som särskilt rafflande.

Ammoniumnitrat är ingen ovanlig last ombord på fartyg. Liknande transporter tas enligt Kustbevakningen dagligen emot i svenska hamnar

Historien i sig är förstås svår att motstå. Dramaturgiskt har den allt. Här har vi ett drivande fartyg med farligt gods ombord som, fel hanterat, kan orsaka extremt stor skada. Vi har explosionen i Beirut (också ammoniumnitrat) för fyra år sedan att hänvisa till. Vi har flera olika länder inblandade och ett fartyg på internationellt vatten som ligger där och väntar på att någon ska säga ja. Som extra topping fanns den ryska kopplingen. Rubriken ”Fullt kaos om skräckskeppet” dök upp.

När svenska myndigheter höll samrådsmöten för att diskutera Ruby, helgen när historien var som hetast, funderade vi på redaktionen ett varv till. Är detta större än vi tror? Men uttalandena som kom efter mötet tydde inte på det. Liknande möten mellan myndigheter brukar hållas. Det finns färdiga planer för värsta-scenarier men inget tydde på att de skulle behöva användas nu. Försvarsmakten sa att de håller koll på Ruby, men de håller rutinmässig koll på många fartyg som passerar nära Sverige. Kustbevakningen sa samma sak. Polisen såg ingen anledning till oro, och en sektionschef vid nationella operativa enheten kallade liknelsen mellan lastens sprängkraft och en atombomb som skulle kunna orsaka en tsunami för ”rena spekulationer”. 

Det var helt enkelt en massa icke-händelser som rapporterades. Ingenting kring Rubys färd hade dittills berört i Sverige och ingen av de tillfrågade såg heller något tecken på att Sverige skulle beröras. Ingenting hade hänt med lasten och ingen sa att fartyget var sjöodugligt. Det ansågs osannolikt att Rubys befälhavare skulle söka nödhamn eller ens gå in med last på svenskt vatten. Alla tillfrågade myndigheter tonade ner oron. Men rapporteringen fortsatte.

Sjöfarten får ofta mest uppmärksamhet när dåliga saker händer: oljeutsläpp, bränder och haverier. Vi vill inte bidra till att elda på den bilden i onödan.