Rikard Engström.
Pär-Henrik Sjöström

”Glädjande att sjöfarten lyfts”

I dag presenterade infrastrukturminister Tomas Eneroth den nationella planen för infrastrukturen under perioden 2018-2029 – en järnvägstung plan men där även sjöfarten får plats, något som glädjer Svensk Sjöfart.

Relaterade artiklar

– Även om planen är oerhört järnvägstung så är det glädjande att sjöfarten lyfts – inte bara i planen utan kanske framför allt i diskussionen om det hållbara transportsystemet. Sjöfarten kommer att spela en större roll i framtiden för att bygga Sverige och det hållbara transportsystemet. Det bådar gott inför godsstrategin. Förslaget som kom från Trafikverket var i mångt och mycket ovanligt gynnsamt för sjöfarten och det gläder oss nu att se att utfallet i den i dag presenterade planen är ännu bättre, säger Rikard Engström, vd, Svensk Sjöfart.

Fem stora sjöfartsprojekt

Den nationella planen innehåller fem stora satsningar inom sjöfartsområdet, bland annat Malmporten i Luleå och farledsfördjupningen i Göteborgs hamn. Men det nämns inget om den svenska isbrytarflottans framtid.

– Vi menar att det vore rimligt att regeringen i planen tog höjd för de investeringar som staten, via Sjöfartsverket, står inför beträffande nya isbrytare. Det är omfattande kostnader oavsett om man beslutar sig för att livstidsförlänga befintligt tonnage, nyanskaffa och anpassa befintligt tonnage eller bygga helt nytt. Vi utgår från att dessa investeringar till fullo kommer att täckas av staten och att man på sikt säkerställer att en ofta regionalpolitiskt motiverad isbrytarservice bekostas via ökade anslag till Sjöfartsverket, säger Rikard Engström.

Svag satsning på forskning

Svensk sjöfart är också kritiska till att forskning och utveckling får en relativt undanskymd plats inom den nationella planen. Åtta miljarder, drygt en procent, satsas på forskning under planperioden.

– I en nationell plan som täcker 12 år vore det lämpligt att säkerställa att man över perioden gradvis ökar dessa anslag till en mer anständig nivå som speglar utmaningarna på ett rimligare sätt. För sjöfarten vore en fyrdubbling lämplig till 2029, vilket skulle innebära en ökning med cirka 15 miljoner kronor per år; ungefär 2 promille av planen. Det faktum att mer än 80 procent av godset, och som Tomas Eneroth nämnde 90 procent av exportgodset, någon gång transporteras med sjöfart och att vi årligen har 26 miljoner passagerare i utrikes trafik speglas naturligtvis inte i planen när man jämför satsningarnas ekonomiska värde mellan trafikslagen, säger Rikard Engström.

Billig resurs

Satsningarna på sjöfarten uppgår till någon dryg procent av den totala omfattningen på cirka 700 miljarder kronor. Det visar dock samtidigt på vilken samhällsekonomiskt billig resurs sjöfarten är, menar Svensk Sjöfart.

– Det är avgörande för svensk konkurrenskraft och det hållbara samhället att denna resurs utnyttjas bättre framgent. Låt oss hoppas och tro att regeringens positiva plan nu förstärks ytterligare av den godsstrategi som rimligen bör presenteras inom kort. Den ställer vi hållbarhets- och sjöfartsivrare stora förhoppningar till, inte minst avseende isbrytarfrågan. Sist men inte minst ter det sig märkligt att vi precis när batterifärjor var 15:e minut börjar trafikera sundet mellan Helsingborg och Helsingör avsätter medel för en studie om fast förbindelse. Signalen är inte att man ska satsa på att utveckla hållbar sjöfart med hög kapacitet. Internationella förbindelser i all ära – det är i stor utsträckning sjöfartens primära hemmamarknad – men dessa sker väl så bra med effektiva flytande förbindelser, säger Rikard Engström.