Sandhamn är ett av de fartyg som Stockholms Sjötrafik fram tills nu haft driften för.

Fotograf: Lars Andersson

Kategori: Passagerarsjöfart | Hamn/Logistik | Politik

Vardag på skärgårdsbåt

Citronpaj, pendlande plåtslagare och en och annan förbipasserande fritidsbåt. Så ser vardagen ut för befälhavaren Erik Bergenmalm och hans besättning ombord på Waxholmsbolagets M/S Sandhamn. 

Himlen är jämngrå och regnet hänger hotfullt i luften när Sjöfartstidningen en onsdag i slutet av maj får chansen att åka med en av Waxholmsbolagets båtar ut i Stockholms skärgård. Dessutom är det både småkyligt, dimmigt och begränsad sikt. 

–  Det har varit en riktigt jobbig helg. Dimman har legat så här ända sen i fredags och det är ovanligt att vädret står så här länge. Visserligen blåser det bara 4–5 sekundmeter, men jag har nästan hellre 14 sekundmeter än sån här dimma. Det är jobbigt när man måste börja backa innan man ens ser bryggan framför sig, säger Erik Bergenmalm, befälhavare ombord på skärgårdsbåten Sandhamn, samtidigt som vi prick klockan 09.40 lämnar bryggan i Stavsnäs i Värmdö en trekvarts bussresa från Slussen inne i Stockholm.

Tur nummer två

Erik Bergenmalm och hans tre man starka besättning har redan varit här en gång tidigare idag. Klockan 07.00 utgick första turen på den linje som går från hemmahamnen Stavsnäs via tiotalet bryggor på bland annat Runmarö, Sandhamn och Hasselö ut till ”ändhållplatsen” Hagede brygga på Storö ungefär en och halv timme senare. Där vänder man och kör sedan exakt samma sträcka tillbaks. Totalt hinner man med fyra sådana vändor om dagen.      

–  Visst kan det tyckas tjatigt, men det är ett väldigt bekvämt jobb. Har man väl valt det här yrket så är det här det bästa man kan ha. Det är korta turer, ingen stress och bra arbetspass. Sen när man är ledig så har man all tid i världen att göra saker, säger Erik Bergenmalm samtidigt som han tar av sig arbetssandalerna och lägger upp fötterna på fönsterkarmen framför sig.

Isgående och rymlig

Med kapacitet för att maximalt kunna ta 500 passagerare är M/S Sandhamn ett av de större fartygen i Waxholmsbolagets flotta, som totalt består av 24 fartyg. Förutom tre klassiska ångbåtar och fyra djurgårdsfärjor har man åtta snabbgående fartyg och nio isgående fartyg – däribland Sandhamn. De egna fartygen kompletteras med ytterligare ett tjugotal båtar som ägs av mindre rederier och körs på uppdrag av Waxholmsbolaget. På somrarna anlitas ännu fler båtar, och det är just på somrarna som den stora passagerarkapaciteten på M/S Sandhamn verkligen behövs. För sanningen att säga så är det inte direkt trångt ombord när Sjöfartstidningen åker med. 

– Vi ska se…, säger Erik och tar på sig glasögonen som hänger i ett snöre runt halsen. Det är 56 stycken ombord just nu. Så visst – båten kanske är lite för stor ibland, särskilt i november–december när det kanske bara är ett 15–tal ombord på hela rundan. Men å andra sidan behövs kapaciteten när båten används på somrarna för att köra turister från Strömkajen – då fyller vi den lätt. Dessutom behöver vi utrymmet när vi ska köra ut hantverkare och allt deras byggmaterial nu på vardagarna, säger Erik Bergenmalm. 

Många hantverkare

För faktum är att det är just hantverkare på väg ut till öarna som är de verkliga pendlarna på just den här skärgårdslinjen. Erik Bergenmalm berättar att det på morgnarna kan stå 30–40 hantverkare på bryggan i Stavsnäs och vänta på båten, och det är inte ovanligt att de har så mycket byggmaterial med sig att det inte får plats ombord utan måste skickas på någon av de tre godsbåtar som också utgår från Stavsnäs. Däremot så är det inte särskilt många som åker motsatt väg och pendlar in till fastlandet.

– Det är väl ett och annat skolbarn som ska in till skolan på Runmarö eller på fastlandet, men annars är det knappt någon, säger Erik och övergår till att berätta lite om morgonrutinerna ombord. 

– Tja, det första jag själv gör på morgnarna är väl att starta igång bryggan och datorn. Grabbarna går ner i maskin och kollar olja och vatten. Vi printar ut godslistan så att grabbarna vet hur lastplanerna ser ut, och sen tar vi in landströmmen, slår på maskineriet och gör oss redo för avgång.

Förutom att Sandhamn har stor passagerarkapacitet är den alltså både isgående och kraftfull. Den 40 meter långa och 10 meter breda båten byggdes 2004 på varvet Moen Slip AS i Norge som ett av tre systerfartyg. Just Sandhamn har fyra motorer och klarar lätt av den is som lägger sig här på gränsen mellan den mellersta och södra skärgården. 

– Systerfartyget Söderarm har till exempel bara två motorer, vilket är 400 hästkrafter mindre. Det märks vid isbrytning, säger Erik Bergenmalm samtidigt som han styr ut på Kanholmsfjärden.  

– Kanholmsfjärden är en av de stora lederna härute. Här kör mycket kryssningsbåtar och många tank-, bulk– och containerbåtar. Nu under kryssningssäsongen kommer det väl kanske två–tre stycken kryssningsbåtar om dagen, och i övrigt kommer det väl kanske någon större båt om dagen. Men det är sällan några problem, varken med de stora båtarna eller med fritidsbåtarna – även om det är dimmigt och dålig sikt som nu. Vi ser ju på skärmen vad som rör sig och kontaktar VTS-lotsarna i Södertälje om det är bomtjocka och nedsatt sikt. Då talar de om för oss vad det är för trafik på gång, säger Erik och fortsätter att prata bryggutrustning och berättar att de på bryggan har två radarapparater plus Advetos elektroniska sjökortssystem. 

– I övrigt så har vi visserligen inget integrerat automatiserat system men vi har ju autopilot som vi kör mycket på beroende på trad. Just på den här traden är det många raksträckor och öppet hav, så då blir det mycket auto. Men är det många fritidsbåtar ute och man måste gira mycket så är det ju förstås bättre att handköra, säger 57-årige Erik Bergenmalm som började arbeta för Waxholmsbolaget för 34 år sedan. 

– Jag gick den dåvarande styrmansutbildningen i början av 70-talet och jobbade sedan på Saléns kylbåtar som gick worldwide. Sen blev jag friställd där-ifrån 1978 när det blev dåliga tider för sjöfarten och då började jag se mig om efter annat. Så först frilansade jag på vintrarna för Saléns samtidigt som jag något år senare fick chansen att börja jobba här på somrarna som styrman. 1986 fick jag första skepparjobbet här på Waxholmsbolaget och då blev jag också fast anställd.

Erik Bergenmalm förklarar att de i regel jobbar först från måndag morgon till torsdag förmiddag, innan de går av och är lediga en vecka och därefter på nytt jobbar tre dagar plus en förmiddag. På sommaren jobbar de ibland en vecka och är lediga en vecka. 

– Det är väldigt fritt och bra. De av oss i besättningen som bor långt ifrån hemmabryggan Stavsnäs sover ombord på båten, medan jag som bor i Gustavsberg ett par mil bort åker hem. Vintertid avslutas den här turen ute i Hagede på kvällen och då ligger vi kvar där över natten, så då sover förstås alla ombord. Och det är klart att det är lite speciellt för familjen, men i akutfall kan man självklart åka hem, säger Erik Bergenmalm medan han styr genom ett smalt sund och vi siktar Sandhamn. 

Mycket byggmaterial

Nere på däck gör sig de två matroserna Håkan Canerstam och Anders Åhlgren redo för anlöp. Den kända orten Sandhamn är ett populärt utflyktsmål och samtliga kvarvarande passagerare, bland annat en skolklass med ungdomar i gymnasieåldern, gör sig redo att kliva av. För matroserna Håkan och Anders innebär Sandhamnsstoppet lite extra jobb, eftersom en hel del byggmaterial i form av plank och dörrar ska lossas.  

– Vi har ju en kran i fören och den behövs verkligen ibland. Nyligen lossade vi till exempel en massa stenplattor, säger matrosen Anders Åhlgren. 

Men det är faktiskt inte bara byggjobbare och hantverkare som tar båten ut till Sandhamn för att jobba. Magdalena Granberger arbetar som vinförsäljare, och nu ska hon låta hugade Sandhamnskrögare få provsmaka viner. 

– Jag åker ut hit och jobbar en eller två gånger om året. Tillsammans med restaurangägarna går jag igenom menyerna, sen får de prova mina viner och beställa om de vill ha något. Förutom de resorna blir det väl någon enstaka utflykt om året ut i skärgården. Det är ett väldigt trevligt och avkopplande sätt att resa, säger hon. 

Priset för resan ut till Sandhamn är inte mycket att klaga på, tycker hon. 

– Nej, en enkel biljett hit till Sandhamn kostar 75 kronor, och använder man Waxholmsbolagets kombinationskort med SL-kortet blir det ännu billigare. Det är viktigt att det går att resa i skärgården på ett bra och billigt sätt, framförallt för de som bor här ute året om. Jag tror ju inte att det skulle gå att privatisera, då skulle folk bara sko sig, säger Magdalena Granberger.  

Omdebatterad upphandling 

Att skärgårdstrafiken skulle privatiseras är förvisso inget som har diskuterats den senaste tiden, däremot så har landstingsägda Waxholmsbolaget – som ansvarar för all kollektivtrafik till sjöss men inte kör båtarna i egen regi utan istället upphandlar trafiken av andra rederier – varit föremål för en annan het debatt. Nyligen fick man nämligen i uppdrag att genomföra upphandlingar av all trafik i skärgården och hamnen, och när upphandlingsunderlagen väl publicerades så möttes de av massiv kritik. 

Dels ansåg såväl bofasta som småföretagare i skärgården – inte minst inom turistnäringen – att den föreslagna nya tidtabellen skulle innebära en kraftig försämring jämfört med dagens tidtabell. Dels menade alla de små och större rederier som bemannar och driver Waxholmsbolagets båtar att upphandlingsunderlaget var utformat så att en enstaka stor privat aktör skulle kunna ta över all trafik och därmed köpa ut alla andra rederier. Till råga på allt har själva upphandlingsprocessen vållat politisk strid, där den moderate trafiklandstingsrådet Christer G. Wennerholm, som också är ordförande i Waxholmsbolaget, kritiserats hårt av både allianskollegor och oppositionen för hur upphandlingen har gått till. 

Ingen oro bland besättningen

Men även om debatten kring upphandlingen lär fortsätta även efter det att trafiknämnden i Stockholms landsting fattat beslut om det hela någon gång efter sommaren, så är detta inget som verkar oroa varken Erik Bergenmalm eller hans besättning. Det framgår när vi börjar diskutera det hela samtidigt som vi lämnar Sandhamn bakom oss och styr ut mot Rödkobbsfjärden. 

– Upphandlingen? Nja, det är ju politikerna som bestämmer. Det är ju inte så mycket vi kan göra åt det, säger Erik. 

– Är det inte väldigt tyst om det där nu? säger matros Anders Åhlgren som gjort oss sällskap uppe på bryggan och slagit sig ned i styrmansstolen till höger om sin skeppare.

– Tja, alla bud är ju lagda så nu…, säger Erik och fortsätter:

– Visst är oron för att det ska komma in en stor aktör befogad. Men tanken är väl inte att det ska bli något monopol. Sen så vet jag jag ju att de boende har oroat sig över förslaget till ny turlista, men jag tror nog att de kommer att revidera listan, säger Erik och förklarar att de själva inte brukar beröras av liknande processer.  

– För 20 år sedan beslutades att Waxholmsbolaget skulle upphöra med all sjögående personal, som då i stället fick ingå i ett eget nytt bolag. Det bolaget fick namnet Stockholms Sjötrafik och det är alltså det som vi fortfarande jobbar för och som är det största rederiet här ute. Numera har ju trafiken upphandlats i flera mindre rederier, men för vår del så har ingen av de här förändringarna inneburit någon större skillnad. 

Vi fortsätter ut på Rödkobbsfjärden och Erik berättar att det kan vara en aning problematiskt här ibland. 

– Det är lite beryktat och vissa vill att det ska sprängas och öppnas en ny led. Förutom att stora fartyg har svårt att ta sig förbi Farfarsgrundet en bit bort och inte får gå där vissa tider så kan det vara riktigt jäkla blåsigt. Ibland när det blåser kraftig nordostlig vind och det blir för gropigt så måste vi ta en annan väg än vi tänkt. 

Ibland händer det också att man måste avstå helt från att gå in till en viss brygga. 

– Är det november–december och snöigt och blåsigt – som vid Hasselkobben – då är jag nästan hellre spärrvakt i t-banan, säger Erik. Då måste vi ibland avböja vissa bryggor och så får passagerarna ta taxibåten istället, det är Waxholmsbolaget skyldiga att tillhandahålla. Är du bofast på en ö utan väg– eller broförbindelse kan du till och med beställa helikopter, fast då får du betala extra. 

Få inställda turer

Trots det har Erik Bergenmalm under hela sin tid på Waxholmsbolaget bara ställt in två hela turer på grund av dåligt väder. 

– Bägge var på hösten och det var så uselt väder att det hade varit oansvarigt att köra, säger Erik samtidigt som vi strax efter klockan elva lägger till vid Hagede – bryggan som utgör vändplats på linjen och där vi nu ska göra uppehåll i nästan två timmar.

Innan det är dags att gå en trappa ned till den väntande lunchen ska matroserna Anders och Håkan förtöja båten med varsin tross på respektive sida om fören. 

– Nu är det visserligen jag som styr anspänningen i vinschen här uppifrån bryggan, men grabbarna kan styra det själva om de vill, säger Erik och fortsätter: 

– Sen ska jag bara koppla på landströmmen och stänga av hjälpkärran. Oftast slår vi av båtens maskineri, men på vintern får generatorn gå eftersom det är mest praktiskt och det ändå inte är någon som störs av den. Visst vill du väl äta med oss?   

Tre skeppare totalt

– Hon är den bästa kocken, skriv det! säger matros Anders Åhlgren och syftar på Brita Tesch, som förutom att ansvara för caféet och sköta den mesta städningen ombord dessutom lagar all mat till personalen. Nu har Brita dukat upp lunch åt oss i cafédelen framme i fören, och över en pasta carbonara med rå äggula och välsaltat fläsk, följt av både chokladkaka och en frisk citronpaj med maräng, fortsätter Erik att förklara hur bemanningen ombord ser ut. 

– Den här båten ”föder” tre skeppare. Oftast är det en försteskeppare – eller ordinarie befälhavare som det egentligen heter – för varje Waxholmsbåt, och just här är jag ”nummer tre”. Försteskepparen är den som har det mesta praktiska och administrativa ansvaret gentemot rederiet, som till exempel nu när det är dags för 2 000-timmarsservice av båten – då måste han se till att en extra båt kommer ut. Som ”nummer tre” slipper jag sådan administration och jag kan dessutom hoppa runt lite mer, vilket jag gillar. 

– I sommar ska jag till exempel köra Stockholm-Utö, det ska bli kul, säger Erik och förklarar att de ibland använder det långa lunchuppehållet till att göra säkerhetsövningar men att de mer sällan behöver utföra så mycket omfattande underhåll.

Förutom de tre befälhavarna arbetar totalt fem matroser och två-tre caféansvariga i skift ombord. Sommartid utökas besättningen med en styrman och en caféanställd – eller flunkare, som de själva säger – vilket innebär att båten då kan ta sitt maximala antal passagerare. 

Matrosen Anders Åhlgren har bara positivt att säga om sitt arbete. 

– Jag har jobbat här i tolv år och tycker det är väldigt trivsamt. Även om jag kan sakna min fru och mina två små döttrar när vi är ute så är ju det här bättre än att vara borta flera månader i sträck, säger 36-årige Anders, som brukar använda de långa lunchuppehållen till att träna bänkpress i maskinrummet eller ta en tupplur. 

– Men det är klart att det är bra att ha en morsa som kan hjälpa till med hämtningen av ungarna när jag är borta, lägger han till. 

Hemåt igen

Efter att ha lossat förtöjningarna och kopplat ifrån landströmmen – som för övrigt finns på alla bryggor där M/S Sandhamn ligger nattförtöjd – är det dags att lämna Hagede och återvända hemåt.

Precis när vi backat ut från bryggan får Erik syn på en liten eka som lägger till vid en mindre brygga intill. 

– Där kommer Göte och hans fru, de är riktiga original. De har bott härute på en annan liten ö året om i alla tider, men nu har de skaffat lägenhet i Tranås där de bor tre månader om året. De ska nog hit och kolla posten… Vet du hur jag ser att de inte tänkt åka med oss? De är inte tillräckligt finklädda. 

”Outstanding” propelleraggregat 

Under lunchuppehållet har fotointresserade Erik visat mig Facebook-bilder på M/S Sandhamn i vintermiljö och nu fortsätter han att prata isbryteri och maskineri. Han förklarar att den nästan 700 ton tunga båten har två aggregat med två propellrar på varje – en dragande och en skjutande propeller där de två aggregaten kan vridas 360 grader oberoende av varandra. 

– Det är helt outstanding, framförallt för att manövrera i is. När isen ligger behöver man till exempel inte köra upp vändplatser vid bryggorna, säger Erik och fortsätter: 

– Sandhamn kan bryta upp till 30 centimeters is och vi bryter alltid upp i samverkan med de fastboende. Om de vill ta sig över isen med skoter eller fyrhjuling så vill de kanske ha den obruten, säger Erik och berättar att isen i den här delen av skärgården inte är fullt lika besvärlig som till exempel längre norrut. Just här lägger sig isen sist och släpper först, vilket är en klar fördel. 

– Det tjocknar på, säger Erik när vi lagt Hagede bakom oss samtidigt som den jämngrå himlen fortsätter att hota med regn. Vi passerar en bråkdel av alla de tiotusentals små kobbar och klippor som Stockholms skärgård består av från Arholma i norr till Landsort i söder, och Erik berättar att det blir kargare ju längre österut mot Svenska Högarna man åker. 

– Hur lång tid det skulle ta dit ut? Tja, håller vi marschfarten 11,5 knop så tar det väl kanske två och en halv timme från Stavsnäs. Skulle vi utgå från Strömkajen inne i stan tar det nog fyra timmar, säger Erik medan vi återigen styr in mot Sandhamn – som är en av ungefär 270 bryggor som Waxholmsbolaget trafikerar åt de omkring fyra miljoner passagerare som årligen åker med skärgårdsbåtarna – för att plocka upp de resenärer som nu står i diset och väntar på båten.

En av dem är Sonja Näslund, som bor året om på Sandhamn men nu ska in till stan för ett ärende. Sonja berättar att hon är pensionär och inte åker med båten lika ofta som förr, men att hon ändå känner viss oro inför den senaste tidens prat om försämrade turlistor. 

– Det vore vansinnigt om det blev så. Det är klart att vi är oroliga. 

Bättre med åren

Sonja Näslund har bott på Sandhamn sedan 1973 och säger att skärgårdstrafiken blivit mycket bättre sedan hon först flyttade dit. 

– Det är stor skillnad. Då kunde man ju inte åka in till stan och ut igen på en och samma dag, vilket innebar att man fick sova över i stan. Nu har det ju blivit mycket tätare trafik med bland annat dubbla morgonturer, så det har verkligen blivit bättre. 

Sonja förklarar att hon egentligen inte tycker att det är särskilt dyrt att åka med båten – som bofast kan hon köpa ett årskort för 500 kronor – men att det är en sak som retar henne. 

– Skärgårdstrafiken ingår ju inte i SL-trafiken, så vi måste köpa till ett SL-kort. Det är lite orättvist, tycker jag. 

En annan passagerare som tycker kostnaden för skärgårdstrafiken är fullt rimlig är plåtslagaren Glenn Blomberg, som också ska in till fastlandet. Tillsammans med sina tre kollegor har han varit ute på Sandhamn och jobbat på uppdrag åt Peab, som bygger nya villor på ön. Igår morse tog de M/S Sandhamn ut till arbetsplatsen efter att först ha skickat allt sitt byggmaterial med  en Waxholmsbolagets godsbåtar. Natten till idag sov de på ön, och nu tar de en tidig båt hem igen. 

– Godstransporterna ut till ön är klockrena. Grundpriset är 46 kronor kilot, sen blir det billigare ju mer man skickar. Vi bokar dagen innan, lämnar allt på bryggan i Stavsnäs, och när vi sen kommit ut till Sandhamn så anländer allt material med godsbåten bara nån timme senare. 

Inte heller priset för persontransporterna tycker Glenn är något att klaga på. 

– Det kostar ju 75 kronor en väg, så för oss fyra tur och retur blir det 600. Det är ändå rätt bra, tycker jag. Å andra sidan har man ju inget val, säger Glenn Blomberg. 

Få incidenter  

Uppe på bryggan sitter befälhavaren Erik Bergenmalm och spanar ut över den grå dimman. Inte en båt syns på horisonten, men plötsligt säger Erik: 

– Där kommer en, ser du? Inte..? Tja, han syns ju på radarn också förstås. 

En mindre fritidsbåt dyker några sekunder senare upp från babord, och för ett otränat öga ser den nästan ut att inte hinna undan från M/S Sandhamn. 

– Nära oss? Nejdå, det är ingen fara. Han girar och kör undan precis som han ska, säger Erik och berättar att han bara varit med om en enda allvarlig incident under alla sina år på Waxholmsbolaget. 

– Det var en solig dag med spegelblank sjö och jag var på väg till Sollenkroka. Plötsligt fick jag se en fritidsbåt komma rätt emot mig från sidan – från fel håll, så han hade väjningsplikt. Jag såg vad som höll på att hända och tutade, men av någon anledning så varken såg eller hörde han mig. Det slutade med att han körde rätt in i mig i 25 knop. Båten blev till skrot men han själv klarade sig, så det gick ju bra ändå, säger Erik och fortsätter: 

– Du märker kanske att vi tar det lite lugnare nu? Marschfarten brukar ju ligga på 11,5 knop, men nu håller vi bara 8,5 eftersom vi ändå inte ska lägga till vid några av bryggorna där det inte är nån som ska åka med, säger Erik och förklarar att det är stor skillnad på bränsleförbrukningen vid olika hastigheter, och att maxfarten 13,3 knop faktiskt innebär dubbla förbrukningen jämfört med marschfarten. 

Bra alternativ 

Så dyker plötsligt hemmahamnen Stavsnäs upp framför oss i diset. Klockan har hunnit bli 14.30 och M/S Sandhamn har därmed slutfört runda nummer två för dagen. Om en kvart ska befälhavaren Erik Bergenmalm och hans besättning backa ut och köra samma slinga igen. 

– Jag började jobba till sjöss som ungdom för att jag tyckte det var ett äventyr. Sen läste jag vidare till styrman och tänkte att jag gör det här ett tag och så kan jag göra nåt annat sen. Men så småningom blev jag fast här och insåg att det är ett väldigt bra alternativ om man har familj och vill vara hemma. Och jag tror nog att piloter som kör jumbojet också blir blasé efter ett tag. 

Kommentarer

  • Björn A Lundqvist

    Kul reportage! All respekt till de som kör och jobbar i skärgården!

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.