Många som vandrat längs Kungsleden har börjat sitt äventyr på en av landets mest udda skärgårdsbåtar, M/S Langas. Den nästan 19 meter långa aluminiumbåten går mellan Kebnats och Saltoluokta fjällstation, mitt i hjärtat av Lapplands storslagna landskap. I dag är hon en självklar del av fjällupplevelsen, och för många vandrare själva startskottet på färden in i Sarek och Padjelanta.

– Langas är egentligen en del av leden, säger Johan Påve, platschef på STF Saltoluokta Fjällstation. Utan den här överfarten skulle fjällvandringen här uppe se helt annorlunda ut. Båten är nödvändig för att hålla igång hela systemet av leder och stugor.

Systerfartyget Storlule trafikerar på sjön Akkajaure som ligger mellan Ritsem och Vaisaluokta några mil nordväst om Langas. Hon har tidigare också gått för STF, Svenska turistföreningen, men sedan 2020 drivs fartyget i privat regi av bolaget Tjacko AB.

Kör 12.000 passagerare årligen

Under lågsäsong avgår Langas två gånger om dagen, under högsäsong fyra. Mellan juni och september transporteras omkring 12.000 passagerare med fartyget – vandrare, ryggsäckar, matvaror och ibland byggmaterial till fjällstugorna längre in. Överfarten tar bara tio minuter, men för många är den en symbolisk resa: från vägens slut till fjällets början.

– När man kliver ombord lämnar man bilen och vardagen bakom sig. Man förstår att man är på väg ut i något annat. Många blir lite nostalgiska, särskilt de som varit här förr och känner igen båten sedan decennier tillbaka, berättar Johan.

Fartyg med unik historia

De båda fartygen byggdes på Gustafsson & Anderssons varv på Lidingö. Langas levererades 1957 och Storlule året därefter. Och att få fartygen till Lappland var ett äventyr i sig. I januari 1958 fraktades Langas på lastbil hela vägen från Luleå via Råneå, Morjärv, Överkalix och Gällivare till Luleluspen. Den 32 mil långa transporten skedde baklänges hela vägen under nattetid. Aktern stod på flaket på dragbilen medan två flygplanshjul satt monterade i fören. Resan krävde minutiös planering – elledningar mättes, telefontrådar plockades ner och däck som exploderade i kylan fick hanteras. 

Den 18 januari 1958 anlände transporten till Luspebryggan, Luleluspen. Härifrån släpades sedan båten fem mil över isen till sjön Langas där fartyget ställdes ute på isen vid Aluokta i väntan på att isen ska smälta efter vintern. Sedan dess har Langas troget gått varje sommar. Hon har bytt motor ett par gånger, men skrovet är detsamma.

– Besiktningsmannen brukar säga att det märks att miljön här uppe är skonsam. Det kalla, klara vattnet och den korta säsongen gör att båten åldras långsamt. Hon mår faktiskt väldigt bra för sin ålder säger Johan Påve.

En fjällstation med sjöfart

För Johan Påve, som till vardags ansvarar för STF:s fjällstugor och stationer i området, är båtar egentligen inte något han växt upp med. Men i över 20 år har han haft hand om trafiken och blivit något av en fjällsjöfartens veteran.

– Det är egentligen ingen större skillnad mot andra skärgårdar. Vi följer samma regler och krav som andra rederier gör, men miljön är förstås lite speciell, säger han.

Varje avgång bemannas av en befälhavare och en däcksman. Under de senaste åren har samma besättning återvänt sommar efter sommar, sjöfolk söderifrån som vill uppleva fjällen från sjösidan.

– De kommer hit både för att köra båt och för att få vara i fjällen. Det är något särskilt med det, säger Johan Påve.

När säsongen är över, i slutet av september, dras båten upp på slip i Stora Sjöfallet för vintervila. Där står hon inbäddad i snö och tystnad tills våren. I början av juni varje år blir det sjösättning igen. 

Ett levande arv

Systerfartyget M/S Storlule byggdes året efter, 1958, och trafikerar ännu Akkajaure mellan Ritsem och Vaisaluokta. När STF lade ner trafiken 2019 tog renägaren Jakob Nygård över trafiken. 

– Min morfars bror har kört den här båten i flera decennium, han förolyckades för 45 år sen och då slutade han köra naturligtvis, cirkeln är som sluten. Alla som är födda efter 50-talet har ju sett den här siluetten varenda sommar så det skulle kännas tomt om den inte kör på Áhkájávrre och då tänkte jag att om ingen annan intresserar sig så måste jag undersöka förutsättningarna, sa han till SVT i samband med övertagandet.

Tillsammans berättar de två båtarna om en epok då fjällens sjöar var livsnerv för både turism och lokala transporter.

För STF och för alla som vandrar i området har Langas blivit mer än ett transportmedel. Det är en symbol, ett stycke levande kulturhistoria i rörelse mellan fjäll och sjö.

– Jag tycker hon ska få gå så länge det bara går. Det är svårt att tänka sig Saltoluokta utan Langas. Hon hör hemma här, hon är en del av fjället, säger Johan Påve.