Tack, alla gnällspikar

Trött på gnäll från miljömuppar och feministfruntimmer? När miljömupparna kommer med ännu fler inlagor om hur klimatdåliga transporter är och nya rapporter handlar om mer sot från 0,5-bränslen och metanslip från LNG-drift, då kan det vara skönt att dra öronen åt sig, för det verkar ju stört omöjligt att göra rätt.

Och när fruntimmer i branschen viftar med könskortet igen kan det också vara skönt att ägna huvudet åt något annat för att slippa skavet av befarad otillräcklighet.

Medan du ser åt det där andra hållet kan du vila ögonen en stund på fördelarna du ändå får av mupparnas och fruntimrens gnäll. För vi åker alla snålskjuts på andras arbete.

Många aktörer inom svensk sjöfart har insett det affärsmässiga värdet av att satsa på miljösmartare transporter. När branschen bedriver politisk lobbning för att skapa bättre villkor för sjöfartsnäringen är det tunga argumentet för mer sjötransporter att de är miljöeffektiva. Uttryckt med andra ord – det argumentet är en förutsättning för bättre branschvillkor från politiskt håll.

Och här finns pengar att tjäna, både på överflyttning av gods från mindre effektiva transportalternativ och på energi­besparande fartygsdesign.

Resultatet blir både min­skad miljöpåverkan och en stärkt sjöfartsnäring, till gagn för oss alla. Den här bollen hade inte varit i rullning utan påverkan från dem som ihärdigt pekar på miljöbelastningen från sjöfart. Vare sig man håller med om deras synsätt eller ej driver kritiken utvecklingen framåt. Tack för det, miljömuppar!

När sjöfartens #metoo-upprop ­#lättaankar blottade vidrigheter i kvinnors ombordvardag blev det både ett plågsamt uppvaknande och startskottet för en förnyad nivå av aktivitet i den svenska sjöfartsbranschen.

Det frivilliga branschsamarbetet Vågrätt som startade i kölvattnet av uppropen är vad jag vet unikt och det ska alla som engagerar sig i arbetet vara stolta över. Den svenska sjöfarten, vars aktörer historiskt sett inte riktigt har utmärkt sig för att dra åt samma håll, har nu visat sig bra på att snacka ihop sig för att skapa en anständigare arbetsmiljö utan trakasserier, mobbning och diskriminering. Ombord och iland. För alla.

I den arbetsmiljön arbetar vi allihop. Såväl svinpälsar som snällisar tjänar på detta, de flesta utan att lyfta ett finger. Många av de drivande krafterna i det här arbetet är kvinnor som kunde tänka sig att fortsätta påpeka fel och skevheter även när folk runtomkring dem suckade. Eller för den delen fördömde dem rakt av. Tack för det, feministfruntimmer!

Så måste jag ju tillägga att deklarationer om att man vill bli miljösmart och att arbetsmiljön ska bli bättre bara är början. Det är ett tag sedan #metoo nu. Det är bråttom med omställningen till hållbarhet. Ännu fler behöver delta i att skapa konkreta resultat.

Denna text publicerades först under vinjetten Akterspegeln i Sjöfartstidningen nummer 02/2020.

Kommentarer

  • Martin

    Jag får nu raskt stämpeln ”miljömupp” i pannan när jag tackar för artikeln. Det är helt OK för mig.
    Ännu värre blir det när jag påpekar att en sak ni inte nämnde är det sannolikt gigantiska problemet med allt som spolas ut i havet av ”open loop”-skrubbers. Visst är det svårt att göra rätt! Eller, är det det egentligen? De som kommer att visa sig ”göra fel” är sannolikt de som valt att göra det enkelt för sig, och bara köpt in sig i den snabbaste/enklaste/billigaste lösningen utan att fundera ordentligt på de miljömässiga konsekvenserna av de val som gjorts.
    Jag hoppas fler redare, lastägare och transportköpare vågar lita på att konsumenterna kan och vill ta de förhållandevis mycket små kostnader det innebär att nå miljmålen – och att alla industrier slutar med miljömässigt vansinniga transporter runt halva eller hela jorden för att hitta lägsta produktionskostnad.

Artikeln är stängd för fler kommentarer

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.