Sjöfartsverket bör vara ett anslagsverk precis som Trafikverket. Järnvägen betalar knappast sina kostnader för infrastrukturen.

Jag måste fråga Johan Büser vad han menar med sin rubrik och slutkläm. ”Det är rimligt att avgifterna följer utvecklingen”?
Vilken utveckling? Regeringens satsning på sjöfarten i den nationella planen, som är några få procent av totalen? Eller utvecklingen av svenskflaggade fartyg som nu kämpat sig upp till 100 fartyg?
Menar Johan Büser att det är rimligt att sjöfarten skall betala mer eftersom branschen äntligen har fått mer vatten under kölen genom regeringens satsningar?

Tacksam för en förklaring.

Intressant att Johan Büser likställer trenden med ökad inflaggning som en intäkt för att vi därigenom skall få en ökad överflyttning från väg till sjö.

Den ökade inflaggningen betyder bara att svenskflaggade fartyg nu har bättre villkor att konkurrera mot andra ”flaggor” på en internationell marknad.

Kust- och inrikessjöfarten konkurrerar inte i första hand mot internationella rederier utan mot lastbilsåkerier och Järnvägoperatörer. Det är denna typ av trafik som Johan Büser själv efterfrågar och som en i princip enig politikerkår och trafikverkets ledning vill se.

Det blir, något tillspetsat, som att tro att om man satsar på fler långflygningar över atlanten med SAS skall man få mer regionalbussar mellan Kristinehamn och Göteborg.

Eftersom det inte är rimligt att tro att man skall göra trafikverket till ett affärsverk, eller att man politiskt skall höja järnvägens banavgifter med 500% (vilket eu och transportstyrelsen egentligen kräver) och införa en kilometerskatt för lastbilarna (som man har i Tyskland).

Det är då rimligt att avgifterna följer utvecklingen för konkurrensen, dvs Järnvägen och Lastbilarna.