Detta är en debattartikel. Åsikter som framförs i texten är skribentens egna.

Sverige har drabbats av en riktig vinter. För många är det efterlängtat, men för sjöfarten är det en prövning. Sjöfartsverket har varit tydliga med sina utmaningar: omfattande isläge, bristande isbrytarkapacitet, bemanningsproblem och otillräcklig finansiering. Men att staten har problem med sitt uppdrag innebär inte att ansvaret kan skjutas över på privata aktörer utan avtal, utan ersättning och utan rättslig tydlighet. 

Isbrytning är och förblir ett statligt ansvar. Det finansieras genom farledsavgifter som tas ut av alla fartyg som anlöper svenska hamnar. När staten tar betalt för en tjänst måste den också leverera den. Allt annat undergräver förtroendet för systemet. 

Sedan 2022 har Sjöfartsverket beslutat att den statliga isbrytarhjälpen i Södertälje kanal och Mälarens djupled endast ges under förutsättning att lokala intressenter utför övrig nödvändig isbrytning i hamnområdet, såväl som i den statliga farleden. Den statliga hjälpen betraktas som en “förstärkningsresurs” som sätts in först när lokala resurser inte räcker till. Detta regleras i föreskriften SJÖFS 2021:2. 

I praktiken innebär det att Mälarhamnar, utöver vårt eget hamnområde, förväntas hålla allmänna farleder öppna, utan avtal och utan garanterad ersättning, samtidigt som staten fortsätter att ta ut farledsavgifter. Med vilket mandat kan en statlig myndighet ensidigt delegera sitt ansvar till privata aktörer? 

Detta är inte bara en principiell fråga. Det är en fråga om säkerhet, konkurrensneutralitet och krisberedskap. 

Under den pågående vintern har det svåra isläget lett till att flera fartyg, trots isklass, har fastnat i Mälaren. Situationerna har lösts tillfälligt genom dialog från fall till fall, men det är inte en hållbar lösning över tid. Sjöfart kräver förutsägbarhet. Rederier och varuägare måste kunna lita på att farleder hålls öppna på lika villkor i hela landet. 

Mälaren är en central pulsåder för industrin i Västerås, Köping och hela Mälardalen. Att exkludera Mälaren från ett statligt isbrytaransvar skapar en oacceptabel ojämlikhet mellan olika delar av landet. 

Om staten anser att isbrytning i Mälarens allmänna farleder är ett privat ansvar, då måste farledsavgifterna justeras så att de speglar detta. Man kan inte både ta betalt för vinterväghållning och samtidigt kräva att någon annan utför den. 

Mälarhamnar är redo att bidra. Vi har redan två isbrytarfartyg som används för att möjliggöra vintertrafiken. Men samarbete förutsätter rimliga villkor. Det kräver antingen: 

• Ett tydligt avtal med ersättning för den isbrytning som utförs i statens ställe, såsom var fallet innan 2022, eller 
• En förändrad avgiftsstruktur som speglar det faktiska ansvaret. 

Vi uppmanar regeringen och Sjöfartsverket att omgående: 

• Säkerställa att samtliga tillgängliga isbrytarresurser i landet används vid svåra isförhållanden och att berörda aktörer ersätts. 
• Se över isbrytarregleringen, inklusive Isbrytarförordningen (SFS 2000:1149), så att Mälaren inte exkluderas från statlig isbrytning i allmän farled. 
• Justera farledsavgifterna om staten inte avser att fullt ut ta ansvar för isbrytningen. 

I en tid då krisberedskap och totalförsvar står högt på den politiska dagordningen borde det vara självklart att ansvar och befogenheter måste följas åt. Staten kan inte frångå från sitt uppdrag när det blir kostsamt eller organisatoriskt svårt. 

Antingen är isbrytning ett statligt ansvar, och då ska staten ta det fullt ut. Eller så är det inte det, och då ska staten sluta ta betalt för det. 

Allt annat är orimligt. 

Andreas Andersson, VD Mälarhamnar AB