Lyft foten för det långa sista steget!

Har precis skickat in ansökningen till min sista ombordpraktik på Chalmers sjökaptensprogram. I mitten av mars bär det förhoppningsvis av på en sex månader lång resa mot examen. 

SUI som fördelar våra praktikplatser har fått mer pengar i kassan, självklart positivt för oss elever, men det löser inte det största problemet vilket är bristen på fartyg. I dagsläget finns 90 fartyg att tillgå för oss elever i Göteborg och Kalmar, tyvärr ett relativt smalt segment av fartygstyper; ett par tankbåtar, en handfull torrlast, ACL’s Conro, några bilbåtar, två DP-fartyg och resten Ro/Ro och Ro/Pax. 

Jag vill inte gå så långt som att vår examen från Chalmers har brister, men jag har ändå en naggande oro för att jag ska komma ut på arbetsmarknaden med en smal praktisk bas. Damerna på SUI och våra respektive praktikkoordinatorer gör ett fantastiskt jobb och ser till att vi får ut den tid vi ska ha och ger oss en så god mix av båtar som praktiskt möjligt, men trots detta känner jag mig lite tveksam till systemet i sig. 

Det ena är det faktum att den svenska handelsflottan faktiskt är både stor och bred om man räknar svenskkontrollerat tonnage. Vissa av dessa båtar kan vi söka på eget bevåg, andra kan vi inte söka. Ursäkter brukar det finnas gott om när man skickar förfrågningar och ansökningar till de sistnämnda redarna. 

Någonstans inom mig kokar det när ett svenskt bolag, med svenska ägare inte har viljan att ge oss svenska elever chansen att ta oss ut på något annat än de fartyg skolorna förfogar över! Visa solidaritet mot oss, vi studerar för att vi tror på sjöfart, svensk sjöfart, men när ni redare vänder oss ryggen har något gått fel. 

Det andra är systemet i sig; ett system där vi elever med absolut minimal insats får våra tolv månader praktik serverat på ett silverfat. Å ena sidan är det här självklart bra. Det ger alla samma förutsättningar att tillgodogöra sig den enskilt viktigaste delen av utbildningen. Å andra sidan har jag alltid trott att skolan skulle förbereda oss för verkligheten. 

I verkligheten trycker man inte på en knapp för att få ett jobb, man blir inte tilldelad en plats av en trevlig kvinna bara för att man klarat av ett par kurser på högskolan. Bara den svenska frasen att ”få jobb” är missvisande, vi får inga jobb, vi tar jobbet från andra som sökt det! 

Vi vinner jobbet för att vi är den bästa kandidaten, den som lyckats presentera sig och övertyga en rekryterare om att just jag kommer vara en resurs på den här platsen. Varför kan då inte processen att säkra en praktikplats reflektera detta? Att vi måste kavla upp skjortärmarna och jobba lite för vår praktik! Så att vi, när vi är klara med skolan, kommer ut som, inte bara världens bästa sjömän utan också som professionella jobbvinnare!

Jag har haft både tur och otur med mina praktikplatser, jag har endast varit ute på Ro/Ro och Ro/Pax, men det har varit fantastiska båtar där jag genom att ta för mig och visat vilja fått stort ansvar och berikande arbetsuppgifter. 

Nu till våren har jag sökt praktik både genom SUI och på egen hand, har fått kontakt med ett rederi i vårt västra grannland som förhoppningsvis kommer bereda mig plats. Om jag sköter mig leder det troligtvis till jobb också. Det tog en hel del tid och ännu mer tjat att komma dit men om man ligger på och är ambitiös finns stora möjligheter att forma sitt eget öde. 

Till sist måste jag bara ta mig tid att hylla Pallas Shipping. En mörk nyhet med avveckling, som helt plötsligt tog en härlig vändning med en offshore-satsning och utöver det också en vilja att anställa svenskar! Nu hoppas vi att allt går i lås och att Fredrik kanske har skapat en trend!


Lämna en kommentar på "Lyft foten för det långa sista steget!"

  • Sailor Svara

    Vem har sagt att svenska redare skulle vara intresserade av att han svenskar ombord? Finns väl ingen självklarhet i detta. Om de får välja mellan en erfaren styrman från Fillipinerna med en helt oerfaren svensk styrman, varför skulle de då välja den svenska?

    Redaren har båten för att tjäna pengar, inte fr att ge sysselsättning åt sjöfolk och än mindre åt sjöfolk av en viss nationalitet.

    Redaren har ansnvar mot banker 8som lånat ut pengar till investeringen), till aktieägare samt till lastägarna att lasten kommer fram på effektivaste,säkraste och mest ekonomiska sätt, han har inget ansvar fr att ta emot svenska studenter som vill till sjöss.

  • Björn Strand Svara

    När jag läste – examen 1967 – räckte det inte med ”ett par månader” för att komma in på Sjöbefälsskolan. 36 månaders praktik var kravet varav 12 månader på varv. Varvstiden var uppdelad på vekstadspraktik, elpraktik och tillverkning eller montering av fartygsmotorer.
    Elever som kom från elevfartyg kom undan med halva sjöpraktiken. För att sedan få ut behörigheten tillkom mera praktik. Sedan att det fanns gott om arbeten då är en annan sak.
    Björn Strand
    Si -67

  • Anonym Svara

    Hej.detta är inte bra,varför ska elever i vissa fall gå före befaret sjöfolk,,och var inte så förb stöddiga,ni är ännu inte kaptener el chifar,många av er blir inte kvar till sjöss ändå,bättre förut när jag läste så var man tvungen att gå ett antal månader som motorman innan man fick läsa,då visste man om man passade jag,en lärare på sjöbef varnade oss för att vara stöddiga när vi kom ut,,finns ju ingen anl,,men många elever är också trevlig o tjänstvilliga.

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Nu finns ju inte möjligheten att gå ”några år till sjöss” som matros/motorman innan man ger sig in i utbildningen så där har du helt fel.
      Sen finns det både elever som du säger, tror att dom är skepppare redan första svängen ombord. Men tycker även vi ska lyfta fram de duktiga och ödmjuka elever som jag även fått uppleva! Som sagt är inte den sista idioten född så vi lär se fler dryga elever och annat löst sjöfolk ombord också för den delen…

  • annonym Svara

    Det vi sår idag skördar vi i framtiden, rederier som inte satsar på svenska ungdomar lär helt enkelt inte få ta del av den kompetens de kommer att ha att erbjuda .
    och vi som arbetar ombord måste ta tillvara på denna resurs, som dessutom är konstigt nog
    nästan gratis . Trots alla stöd och minskade kostnader fortsätter den här negativa synen på ombordpersonalen och elever. Man undrar hur mycket stöd de skall till , det finns ingen annan branch som måste leva med det här knepiga läget och gnället i 20 års tid .
    jag löser di varje dag , där är det buisness as usual som gäller , finns inget liknande heller i norska och danska sjöfartstidningar . Att vi måste arbeta i en internatiobell arbetsmiljö är ofrånkomlig , det hör framtiden till , bara för att det är ett lägre pris på en sjöman från fjärran land
    så innebär väl inte det att vi i sverige inte kan få ett arbete på annat håll , sakta men säkert kommer våra ungdonar att söka sej till de rederier som uttalar och visar att man tror på framtiden ,

  • Anonym Svara

    Håller med förgående. Dvs att attityden hos eleverna måste ändras. Därmed inte sagt att det gäller samtliga. Men utan att vilja låta pessimistisk så är åtminstånde min erfarenhet den att allt för många kadetter som kommer ombord många gånger besitter en något överlägsen stil vilken naturligtvis inte är bra i första hand för dem själva. Ödmjukhet borde i mina ögon vara en självklarhet då man kommer till ny arbetsplats. Det gäller om man är kadett, skipper eller vilken som helst position ombord.

    Sedan till skillnad från tidigare tråd så tycker jag att man måste vara noga med att skilja på pessimist och realist. Faktum är att många av våra rederier genomgår en kris som varit långvarig och där man vänder på varje dollar för att överleva och då så klart även säkerhetställa de svenska arbetstillfällen som finns. därför tycker även jag att man ska se positivt då ett rederi som ex.vis Pallas väljer att satsa på något nytt. Att rederiets aktie sjunkit med 40% är inte relevant i sammanhanget. Och kanske det var just av den anledningen man valde inriktning. Vi får hoppas att tiderna vänder och att även vår regering vill vara med och satsa och utveckla ett starkt svenskt sjöfartskluster med flera tillgängliga arbetsplatser till sjöss och iland.

  • Anonym Svara

    Bra inlägg Mikael , hoppas du får jobb i nåt bra rederi , det är du och dina studentkamrater värda
    Låt dej inte slås ner av pessimism och bakåtsträvare.
    Sök upp den branch som betaler mest för din insats ombord , allt annat är bullshit .

  • Dagens ekonomiska läge ger en situation för bl a svenska rederier där kostnaden att anställa svenska sjömän är en alldeles för hög. Förstår ni inte att de skulle gå i konkurs om de bara anställde svenska sjömän och så skulle det finnas ännu färre fartyg. Att anställa 2 eller 10 svenska sjömän per fartyg är ändå fler än noll. De flesta rederier vill självklart ha svensk besättning, men det är inte ekonomiskt försvarbart i dagsläget.
    Idag finns ca 100 svenskflaggade fartyg som tar elever, ca 15 utlandsflaggade. Detta är självklart inte mycket om man jämför med de 400 fartyg som är svenskkontrollerade. Mikaels attityd att söka praktikplats på egen hand och inte bara vänta på att bli serverad är sättet som de flesta andra (som inte utbildar sig till sjömän) får göra, det är helt rätt. Det är ofta man möts av attityden från elever att de ska bli serverade praktiken på ett guldfat med noll ödmjukhet. Det är inte som förr där ni är prinsar som kan välja som ni vill, ni får anpassa er och era förväntningar. Att jobba som sjöman är inte lika fördelaktigt jämfört med vanliga landjobb som det en gång var. Kanske blir det så i framtiden igen, men för nu: skärpning!

  • Anonym Svara

    Pallas aktie har gått ner med runt 40% sedan rapporten, både detta och rapporten har SST missat helt.

  • Anonym Svara

    Svenska arbetstillfällen till sjöss är slut. Det är bara att ense och så har det varit länge. Ska man till sjöss idag så är det Norge som gäller. Där är det större chans, intressantare fartyg och mer att välja på och inte minst lönen som är avsevärt mycket bättre än i Sverige. Om nu fortfarande vill gå till sjöss. Dessvärre så är det även i Norge idag närmast omöjligt att få jobb även för erfaret folk. Det är nog bara så att sjöfartsyrket inte är något att satsa på idag vilket jag naturligtvis beklagar. Att jobben till sjöss försvinner för oss skandinaver är ju även något som kommer att påverka sjöfartsanknuten näring iland. Dessa tjänster ska ju i mångt och mycket tillsättas med personal som har kunskap om fartyg etc. Hörde för många år sedan att det gick 3 stycken landanställda på varje ombordanställd inom sjöfartsklustret i Sverige. Vet inte om det stämmer men ligger säkert något i det. Kanske något som någon vill skriva sitt ex jobb om?

  • uteseglare Svara

    svenska redare vill ha billigare arbetskraft, är det så svårt att förstå.

  • Anonym Svara

    När man börjar se ljuset lite kommer nästa bakslag. Wisby wave har nu Maltas flagga i aktern istället för sen blågula… Trist!

  • Argbigge Svara

    De redare som vänder dig ryggen är de som vänt oss (vi som redan jobbar) ryggen i 30 år, ”varför en svensk elev när vi ändå inte anställer svenskar”…

  • Anonym Svara

    Hur mång elever tar den hyllade pallas på sina båtar?

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Vi kan väl ta en sak i taget och först se att det blir något projekt Pallas. Blir det så, så får vi väl ge honom ännu lite mer tid så att eventuella fartyg hinner att byggas. Tror inte att antalet elever har första prio i det läge Pallas befinner sig i.

    • Ola Svara
      @Anonym:

      Jo men nu var ju frågan hur många elever pallas har idag? , Han har ju fyra båtar. Inte om han skall ha elever på dom eventuellt nya ftg!

    • Anonym Svara
      @Ola:

      Frågan ställs hur många elever han TAR, dvs hur många elever i framtiden. Alltså inte HAR vilket är i nutid.

  • Anonym Svara

    Mycket bra skrivet! Håller med till fullo.

  • Anonym Svara

    Det är tyvärr så här att när ekonomerna sitter i styrelsen och har makt kan de ej se mer än räkenskapsåret i sin glaskula. Då är elever enbart en kostnad. De de ej förstår är att ekonomi kan de sköta utflaggat också.
    Tyvärr kommer svenskar att gå från higly appreciated till dåliga sjömän på ganska kort tid då det ej finns några nybyggda, avancerade svenskflaggade fartyg som elever kan få praktik på längre.
    Jag kan ej rekommendera någon svensk ungdom idag att satsa på en karriär till sjöss, tyvärr.

  • Anonym Svara

    Bra skrivet! Om inte svenska rederier själva tror på en svensk handelsflotta, varför ska då vi ombord ifartygen göra det. Mesta delen av de idag aktiva sjöbefälen seglar ju i norska fartyg vilket i sig är bra så vi får behålla vår kompetens. Men hade det inte varit bättre att den kompetensen hade tagits tillvara och utvecklats i Sverige? Dessvärre så känns det som om svensk sjöfart är ett passerat kapitel som vi snart bara kan läsa om på nostaligska bloggar. Det finns inget intresse att förnya sig inom näringen och allt är egentligen som det har varit de sista 20 åren. Vi har roro, pass, tank och torrlastfartyg. Thats it! Även jag hyllar Pallas och hoppas att detta leder till något positivt i framtiden. För trots att jag är i norskt fartyg idag så skulle jag utan tvekan gå till ett svenskt rederi om förutsättningarna vore de rätta.

  • Student Svara

    Kul med en student som bloggar. Kommer följas!

  • Dan Fors Svara

    Skriver under på varje ord. Bra Mikael!